Vädret under hösten var varierande eftersom september var varm men oktober igen kallare än vanligt och som i sin tur följdes av en mild november. I slutet av den för årstiden ovanligt kalla oktober kyldes strandvattnen ner och den första isen lade sig i månadsskiftet oktober-november i vikarna kring Karlö och Karleby. I månadsskiftet var vattentemperaturerna på de öppna havsområdena ungefär en grad över medeltalet för årstiden.

Första hälften av november var ännu något kallare än normalt, men slutet av månaden betydligt mildare än vanligt, vilket gjorde att havsvattnet kyldes ner mycket långsamt och att den första isen smälte bort. Då november övergick i december fanns det is endast i de innersta vikarna på Finlands havsområden. I jämförelse med långtidsmedelvärdet var havsvattentemperaturerna i slutet av november ungefär en grad högre.

Början av december var ännu ganska mild, men vädret blev snart kallare och isbildningen på havsområdena kom igång. I mitten av december slog den "arktiska kylan" till i Finland och havsområdena började snabbt frysa till. I mitten av december fanns det is i norra Bottenviken, Vasa skärgård och längst in i Finska viken. Havsvattentemperaturerna i de finska farvattnen var under sex grader. I jämförelse med långtidsmedelvärdena var temperaturerna ännu en halv till en och en halv grad högre. Vädret var kallare än vanligt ända till slutet av månaden och på det hela taget var månaden kallare än normalt i största delen av landet.

Vädret var fortsatt kallt vid ingången av 2010. Bottenviken var då täckt av is bortsett från de centrala öppna havsområdena. I Kvarken fanns det nyis och lika så utanför den fasta isen längs Bottenhavets kust. I Finska vikens skärgård fanns det tunn is och på det öppna havet av de ryska territorialvattnen var isen ungefär tio centimeter tjock. Även i Rigabukten fanns det redan is. Havsvattentemperaturerna i de finska farvattnen var nu under tre grader. Det fanns inte längre några större skillnader i dessa jämfört med långtidsmedelvärdena – värdena var antingen ungefär en halv grad lägre eller högre.

Kylan fortsatte och det bildades mer is. Den 8 januari var Bottenviken helt och hållet istäckt och en vecka senare hade mängden is ökat även på Finska viken och i Rigabukten. Under andra hälften av januari fick de sydliga vindarna isfältet på Bottenviken att driva mot nordost och ett område med öppet vatten uppstod på den svenska sidan. Den 27 januari var månadens blåsigaste dag, då vinden uppnådde stormstyrka på de västliga havsområdena. På Bottenviken drev isarna snabbt i nordnordostlig riktning och orsakade kraftig ispress. Följande dag orsakade isens rörelse kraftig ispress även på Finska viken. Den kalla januari, som ställvis till och med var ovanligt kall, slutade med minusgrader och den sista januari var det istäckta områdets utsträckning 175 000 km².

När mitten av februari närmade sig hade nyis snabbt bildats på Bottenhavet och Ålands hav och isen hade även spridit sig till norra Östersjön. På Bottenviken och Finska viken hade isen ytterligare vuxit i tjocklek.

Då arktisk luft strömmade in över Finlands havsområden fortsatte det mycket kalla vädret ännu under andra hälften av februari. Den 17 februari uppgick isutbredningen till 244 000 km², vilket var den största utbredningen under vintern. Detta skedde nästan två veckor tidigare än normalt.

Då var både Finska viken och Bottniska viken täckta med is, bortsett från ett ca 6500 km2 stort område med öppet vatten i östra delen av Bottenhavet utanför Raumo och Björneborg. Även Rigabukten var helt och hållet täckt av is. På norra Östersjön löpte iskanten ungefär från Almagrundet till Glotovi och vidare mot sydsydväst. På mellersta Östersjön fanns tunn is utanför kusterna från Öland och Klaipeda norrut. På södra Östersjön fanns tunn is utanför Tysklands kust och fastis i skärgårdsområdet. Även i Kattegatt och Skagerrak fanns det tunn is och nyis.

Tredje veckoslutet i februari (19.–21.2.2010) uppnådde vinden stormstyrka och på Finska viken förekom farligt stark ispress i isfältet. Dessa stormvindar reducerade märkbart det istäckta området. När vintervädret fortsatte, expanderade det istäckta området än en gång och den 25 februari täckte det en yta på nästan 244 000 km². Under vintern 2009/2010 höll sig temperaturen ovanligt länge oavbrutet under noll grader – allt som allt 60 dagar. Den kalla vintern tog slut den 26 februari och på grund av de sydliga vindarna började det istäckta området dra sig tillbaka.

Mars blev den fjärde månaden i rad som i Finland var kallare än i genomsnitt. Kölden och vindarna var varierande och det istäckta området expanderade tidvis, men minskade däremellan på grund av kraftiga vindar. I slutet av månaden började isen smälta på norra Östersjön och Finska viken som följd av det milda vädret och regnet. Fastisen i Finska vikens kustområden och i de södra delarna av Bottenhavet började ruttna och i den inre skärgården fanns det isfria ställen. Vid Estlands kust fanns det ställvis stora områden med öppet vatten.

I april fortsatte havsisen att ruttna och smälta. Iskanten på Finska viken förskjöts snabbt till linjen Digskär–Hogland–Tyterskär. På Bottenhavet drev isfältet ihop och blev kompakt och utanför kusterna uppstod områden med öppet vatten. Islossningen fortsatte och den 19 april var Finska viken och Bottenhavet isfria. I slutet av april försvann de sista isarna från Bottenhavet och från Viborgska viken i Finska viken hade isen smultit bort den 2 maj. Vintern fortsatte emellertid ännu på Bottenviken: strandvattnen var täckta av 30–80 cm tjock fastis och öster om linjen Rödkallen–Kvarken fanns 30–60 cm tjock kompakt drivis med vallar.

Under de därpå följande två veckorna smalt kustisarna i södra Bottenviken och resterna av drivisen ute till havs. I mitten av maj började en för årstiden ovanligt lång och omfattande värmeperiod. Den fick också isfältet i Bottenviken att ruttna och smälta med fart. Den 17 maj hade de kustnära isarna i Bottenviken smultit bort, men på öppna havet fanns ännu vidsträckta isområden med ställvis kraftiga isar.

Värmen höll i sig och fick vattentemperaturen att stiga och isarna att smälta. En vecka senare, den 24 maj, fanns det bara enstaka tjockare isflak i Kvarken och något större drivisområden på centrala norra Bottenviken. I Bottenviken smalt de sista isarna under de sista dagarna i maj och den 31 maj var Bottenviken isfri.

Tidpunkten för den slutliga islossningen i jämförelse med långtidsmedelvärdet varierade mycket. I kustområdena av norra Bottenviken inträffade isens slutliga försvinnande två veckor till en månad tidigare än vanligt och på Finska viken från en vecka till över en månad senare än vanligt.

I norra Bottenviken var isvintern mer än en månad kortare än normalt. I södra Bottenviken och i Vasa skärgård var isvintern en och en halv till två veckor kortare än normalt, medan den i Kvarken var två veckor längre än normalt. På de övriga finska havsområdena var isvintern från en vecka (huvudstadsregionen) till mer än en månad längre (västra Finska viken) än i medeltal.

I Bottenvikens finska territorialvatten var fastisen som tjockast 40–85 cm, på Bottenhavet 30–60 cm, i Skärgårdshavet 15–50 cm och i Finska viken 20–60 cm. På Bottenviken var isen ute till havs 30–60 cm tjock, på Bottenhavet 10-40 cm, på Finska viken 30–45 cm, på Ålands hav 10–35 cm och på norra Östersjön 10–35 cm tjock.

Jouni Vainio och Patrick Eriksson, Istjänsten