September 2014 var, beträffande medeltemperaturen, varmare än normalt i hela landet. I början av oktober var havsvattnet på Östersjön varmare än i medeltal. Endast på den finska sidan av Bottenhavet låg vattentemperaturen, tack vare kalla nätter, nära eller lite under det statistiska medeltalet.

Oktober var i sin tur svalare än normalt, bortsett från västkusten och de riktigt norra delarna av Lappland. I början av november varierade vattentemperaturen på de finska havsområdena från ca två grader i kustvattnen till ca tio grader på Egentliga Östersjön. Jämfört med långtidsstatistik var detta ca en grad över medeltalet. I november var det lite solsken men luftens medeltemperatur var ändå högre än normalt. I och med detta blev höstmånaderna i stora delar av landet varmare än i genomsnitt.

I mitten av november kom isbildningen igång längs norra Bottenvikens stränder men fortsatte mycket långsamt. I början av december var havsvattnen en halv till en grad varmare än normalt och det förekom is endast i de innersta vikarna av norra Bottenviken och utanför Sankt Petersburg. Första halvan av december var ovanligt mild och ingen nyis bildades. Allt som allt blev hela december varmare än vanligt. Lufttemperaturerna till havs var två grader högre än normalt, på Bottenviken t.o.m. fyra grader högre.

Kring jul upplevdes en kallare period, under vilken det bildades is på Bottenviken och Finska viken och den första isbrytaren åkte upp till Bottenviken. Som störst var isens utbredning i december den 29:e, då det förekom is på en yta av 25 000 km². Innan nyår blev det mildare och isarealen minskade till 21 000 km². På norra Bottenviken var fastisen 10–20 cm tjock och i Vasa skärgård fanns tunn jämn is. Längs de sydligare kusterna fanns tunn nyis i de inre vikarna. På östra Finska viken, i de ryska farvattnen, fanns tunn fastis utanför Viborg och Sankt Petersburg. Jämfört med året innan fanns det ändå is på en trefalt större yta.

Januari var mildare än normalt på de finska sjödistrikten – avvikelsen till normalvärdena var två till tre och en halv grader. Månadens medeltemperatur avslöjar dock inte hela sanningen om temperaturförhållandena, under hela januari växlade temperaturen mellan mildare och kallare perioder. Den 23 januari, i slutet av en kall sekvens, bredde isen ut sig på ett område av 51 000 km², vilket också förblev vinterns största isutbredning. Då vädret igen blev mildare pressade de sydvästliga vindarna ihop de tunna isarna och i övergången till februari täckte isen en yta av bara 30 000 km².

Liksom under januari, präglades även början av februari av stora temperaturväxlingar. I början av månaden fick kölden isen att öka och den 5 februari förekom det igen is på en yta av 50 000 km². Resten av februari var sedan jämnt mild och temperaturmässigt var månaden nästan en repris från året innan, dvs. ovanligt mild. Till havs var lufttemperaturens avvikelse från normalvärdena +4,4°… +7,3°C.

Det milda februarivädret medförde också starka sydvästliga vindar, vilka packade samman isarna i Bottenvikens och Finska vikens nordöstra hörn. I slutet av månaden täckte isen endast en yta av 21 000 km². Detta var endast omkring hälften av isarealen vid samma tidpunkt året innan. Under de senaste tio vintrarna har isutbredningen i slutet av februari i medeltal varit 117 000 km².

Vintermånadernas (december–februari) medeltemperatur var i hela landet högre än normalt, i de södra och mellersta delarna t.o.m. ovanligt hög, och hela vintern kan i statistiken skrivas som ovanligt mild. På de finska sjödistrikten var avvikelsen till normalvärdena tre till fyra och en halv grader. En mildare isvinter har senast upplevts vintern 2007/2008 som i statistiken är den hittills mildaste isvintern med sin maximala isutbredning på 49 000 km².

Det exceptionella med isvintern 2014/2015 var att Bottenviken inte frös helt under hela vintern. Detta är sannolikt den andra gången på hundra år som detta inte har skett. Enligt gamla anteckningar fick Bottenviken inte heller 1930 något heltäckande istäcke. Då fanns det dock t.ex. mera is på Finska viken än vad det fanns nu. Vintern 1930 ligger med sina 58 000 km² på tredje plats i statistiken beträffande vintrarnas minsta maximala isutbredning.

Då våren inleddes fanns det i början av mars is på en areal av 20 000 km². Enligt Meteorologiska institutets statistik var även marsmånad mycket mild. Månadens medeltemperatur avvek vid den Österbottniska kusten och i norra Finland drygt fyra grader över långtidsmedelvärdet. I dessa områden var det rent av exceptionellt milt, då det i mars är så här varmt i medeltal bara två gånger per århundrade. Även på resten av de finska sjödistrikten var det milt: tre och en halv till fem grader över medelvärdena. I slutet av mars fanns det is bara i de mest norra delarna av Bottenviken och en aning i ändan av östra Finska viken, utanför Primorsk och i Viborgska viken. Allt som allt täckte isen ca 15 000 km².

I början av april minskade isarealen till 13 000 km² och vid månadens slut var den 5 000 km². Även april var varmare än långtidsmedelvärdena i hela landet – avvikelsen var i de södra och mellersta delarna ca en grad och längre norrut två till tre grader. Till havs var lufttemperaturerna två till två och en halv grader högre än normalt.

Under början av maj minskade isarna i rask takt – nästan med tusen kvadratkilometer per dag. Istjänsten avslutade sin jourverksamhet den 7 maj, vilket är det tidigaste avslutningsdatumet hittills. I det skedet hade den istäckta ytan minskat till 68 km². Även dessa sista isar smalt bort under de påföljande dagarna och den 10 maj fanns det inga isar kvar.

Den första isbildningen skedde på Bottenviken ungefär en månad senare än vanligt, på Bottenhavet drygt tre veckor och på Finska viken ungefär en månad senare än vanligt. Den slutliga issmältningen skedde i sin tur en och en halv till drygt två månader tidigare än normalt, frånsett norra delarna av Bottenviken där detta skedde ca två veckor tidigare än i medeltal.

Fastisens maximala tjocklek var på Bottenviken 35–55 cm, på Bottenhavet 20–35 cm och på Finska viken 30–40 cm. Ute till havs var drivisen på Bottenviken som tjockast 15–40 cm och på Finska viken 5–20 cm.

Den sträcka vilken fartygen den 23.1.2015 var tvungna att gå i is var från Sankt Petersburg till iskanten 71 nautiska mil och från Kemi, uppdelat i två etapper, totalt 63 nautiska mil.

Jouni Vainio och Patrick Eriksson