I den nordligaste delen av Bottenviken började tillfrysningen i början av november, ungefär en vecka tidigare än genomsnittet. I Viborgska viken i Finska vikens östra del började isen lägga sig genast efter mitten av november, dvs. något tidigare än genomsnittet, och i resten av Finska viken i slutet av december, ungefär en vecka senare än normalt. Också i Skärgårdshavet ägde isbildningen rum vid normal tidpunkt i slutet av december. Isläggningen fortsatte i normal ordning under hela december månad. Vid årsskiftet var norra Bottenviken och Kvarken täckta av is och i södra Bottenviken var det isfritt endast i den centrala delen. Skärgårdshavet var isbelagt och i östra Finska viken sträckte sig istäcket ända till Hogland. Isläget var normalt för årstiden.

I början av januari blev vädret milt och istäcket minskade. Kring den 15:e sträckte sig istäcket i norra delen av Bottenviken ända till Kemi fyr och i södra delen bortom de yttersta holmarna. Starka vindar hade dock packat isen hårt på sina ställen. Kvarken var öppen och i östra Finska viken bredde istäcket ut sig ända till utöarna. Mot slutet av januari inträdde en kallare period, varigenom tillfrysningen fick fart. Bottenviken täcktes i sin helhet av is den 24 januari, ungefär en och en halv vecka senare än genomsnittet. Vädret förblev kallt månaden ut och is bildades på alla sjödistrikt. Den 1 februari, då köldperioden led mot sitt slut, nådde isen sin största utbredning, 102 000 km². Istäcket sträckte sig då från norra Bottenviken till 20 nautiska mil sydväst om Sydostbrotten, strax söder om Kvarken. Bottenhavets kust täcktes av en driviszon, 15–20 nautiska mil bred, och hela Skärgårdshavet ända till Åland var isbelagt. I Finska viken fanns det ett istäcke över hela den västliga skärgården och hela viken öster om Hogland var täckt av is.

Februarivädret var skiftande. Början av månaden var mild och kring den 15:e hade ett stort öppet område bildats i södra Bottenviken. Kvarken var öppen, i Bottenhavet fanns is i den inre skärgården, Skärgårdshavet var delvis öppet och Finska viken var isbelagd öster om Lövskär. I Bottenviken hade svårforcerade stampvallar bildats här och där. I slutet av februari och hela mars var det än kyligt än milt väder. I Bottenviken blev isfältet allt grövre men på de övriga sjödistrikten bröts den is som bildats under köldperioden sönder och bildade flak och issörja längs kusten.

I april var vädret varmare än genomsnittet, vilket ledde till att isen snabbt började smälta. I Skärgårdshavet och västra Finska viken skedde islossningen i mitten av april, i Bottenhavet strax därefter och i östra Finska viken i slutet av månaden vid normal tidpunkt. Kvarken och södra Bottenviken blev isfria i slutet av april, ungefär en vecka tidigare än genomsnittet. De sista drivisarna i norra Bottenviken smälte i slutet av maj, vilket ungefär motsvarade genomsnittet.

Fastisens största tjocklek i Bottenviken var 55–80 cm, i Bottenhavet 30–40 cm, i Skärgårdshavet och västra Finska viken 25–30 cm och i östra Finska viken 35–45 cm. Havsisen var 20–50 cm tjock i Bottenviken, 10–20 cm tjock i Bottenhavet och 10–45 cm tjock i Finska viken.

I Bottenviken och Kvarken var isvintern ungefär två veckor kortare än genomsnittet, i Bottenhavets skärgård och i Skärgårdshavet ungefär normal och i Finska viken ungefär en vecka kortare än genomsnittet.

Simo Kalliosaari