Isläggningen i norra Bottenviken började i början av december cirka en månad senare än genomsnittligt, i östra Finska viken, i Viborgska viken och utanför St. Petersburg vid samma tidpunkt, cirka en vecka tidigare än genomsnittligt, i södra Bottenviken och i Kvarken i mitten av december, cirka en vecka senare än genomsnittligt, på Bottenhavet, i Skärgårdshavet och i västra Finska viken under senare hälften av december, vid den genomsnittliga tidpunkten. I slutet av december inföll en köldperiod och det bildades is i Bottenviken utanför skärgården och på de andra sjödistrikten ända till den yttre skärgården.

I början av januari var vädret milt och endast i Bottenviken bildades det tidvis nyis. Nyisen krossades av vinden och det bildades ett sörjebälte vid den kompakta iskanten. I slutet av januari blev vädret kallare och det bildades is i samtliga sjödistrikt. Kvarken täcktes av nyis, på Bottenhavet bildades det nyis utanför skärgården, Skärgårdshavet täcktes av is och i östra Finska viken utvidgades isområdet till Hogland. Samtidigt blev fastisen i skärgården tjockare. I slutet av januari blev vädret emellertid mildare och isläget lättade. I norra Bottenviken packades isen mot den fasta isen, på Bottenhavet bildades en stampvall vid fastiskanten och i östra Finska viken drev isen till öster om Lövskär.

I början av februari blev vädret kallare och isen började igen lägga sig i alla sjödistrikt. I mitten av februari var Bottenviken helt isbelagd, cirka en månad senare än den genomsnittliga tidpunkten. Samtidigt fanns det på Bottenhavet 20–30 nautiska mil is utanför skärgården, i Finska viken gick isgränsen vid linjen Hangö – Pakri och på norra Östersjön fanns det is till utanför skärgården. I slutet av februari var vädret mildare och isläget lättade något. Isen drev mot nordost och det bildades nya vallar i Bottenviken och Finska viken.

I början av mars tilltog kölden och det bildades snabbt mer is. Istäcket var som störst den 16 mars, då isen sträckte sig över 210 000 km². Bottniska viken och Finska viken var helt isbelagda. På norra Östersjön gick isgränsen från Ölands nordspets via Häradskär och Almagrundet till nordväst om Ristna och vidare via väster om Ösel och Ventspils till söder om Klaipeda. Det fanns också tunn is i skärgården i södra Östersjön. Efter detta började isläget så småningom lätta.

I början av april var Bottenhavet till stor del öppet och på norra Östersjön gick isgränsen vid linjen Utö – Pakri. I april var vädret kyligt och isen smalt långsamt. I Finska viken, Skärgårdshavet och på Bottenhavet försvann isen i början av maj, drygt en vecka senare än genomsnittligt. Kvarken blev isfri i början av maj och Bottenviken alldeles i slutet av maj som normalt.

I Bottenviken och på Bottenhavet var fastisen som tjockast 50–70 cm, i Skärgårdshavet 30–40 cm och i Finska viken 40–65 cm. På öppna havet var isen i Bottenviken 30–60 cm, på Bottenhavet 10–30 cm, på norra Östersjön 5–25 cm, i västra Finska viken 20–40 cm och i östra Finska viken 35–55 cm tjock.

I Bottenviken var isvintern cirka tre veckor kortare än genomsnittligt, i Kvarken, på Bottenhavet och på norra Östersjön genomsnittlig och i Skärgårdshavet och Finska viken cirka en vecka längre än genomsnittligt.

Simo Kalliosaari