Oktober var varmare än vanligt och havsvattnet var i slutet av oktober på vissa ställen en grad varmare än i genomsnitt. Även november var till temperaturen mildare än vanligt. Isbildningen i norra Bottenviken började i mitten av november, cirka tre veckor senare än normalt.

I början av december fanns det is endast i den inre skärgården i norra Bottenviken. December var precis som hösten klart mildare än i genomsnitt och ismängden ökade inte märkbart. I slutet av året fanns det is endast i norra delen av Bottenviken samt i Karlebys och Vasas inre skärgård. I Finska viken fanns det endast lite is utanför Viborg och St. Petersburg.

I början av januari blev det kallare och is bildades i de norra delarna av Bottenviken och i innersta Finska viken. Utanför Kemi och Uleåborg var isen 10–30 cm tjock. Isläget i innersta Bottenviken låg två till tre veckor efter långtidsmedelvärdet. Även havsvattnets yttemperaturer var i de finska havsområdena cirka en grad högre än vanligt.

Efter en köldperiod som varade i cirka en vecka blev vädret igen mildare. Kölden tilltog åter i mitten av månaden, men blev åter mildare. Den 30 dagen i månaden strömmade kall luft till Finland från nordost.  Januari blev dock mildare än i genomsnitt. I slutet av januari fanns det is i Bottenviken överallt förutom på det öppna havet i de mellersta och södra delarna. I Kvarken fanns det tunn nyis, liksom även utanför kusten på Bottenhavet. Utanför Helsingfors började isläggningen i början av februari, sex veckor senare än vanligt. På östra Finska viken sträckte sig nyisen från öst till Lövskär. Havsvattnets temperaturer var fortfarande en halv till en grad högre än i genomsnitt.

Februari blev en vanlig vintermånad. I mitten av månaden blev vädret tillfälligt kallare och ismängden ökade. Den 20 februari uppgick isområdets areal till 110 000 km², vilket var den största isutbredningen under vintern. Detta skedde en vecka tidigare än genomsnittligt. Då var Bottenviken och Kvarken täckta med is. På Bottenhavet fanns det ett 10–30 nautiska mil brett område med tunn is och nyis utanför kusterna. I Skärgårdshavet fanns ett tunt istäcke. Vid kustområdena i Finska vikens fanns tunn is i den inre skärgården. I östra Finska viken fanns det 5–25 cm tjock fastis öster om Helsingfors. I Viborgska viken och utanför St. Petersburg fanns det 20–40 cm tjock fastis. På Finska vikens öppna havsområden fanns det tunn is och nyis. Iskanten löpte från Hangö udd via Helsinki fyr till Kalbådagrund och vidare via Vaindlo till Kunda. På mellersta Östersjön, vid den svenska kusten, fanns det tunn is norr om Öland. Väinameri hade ett istäcke av 15–30 cm tjock jämn is och i norra delen av Rigabukten fanns det 5–15 cm tjock drivis.

I början av mars hörde Finland till ett högtrycksområde som sträckte sig från Östersjön till Kolahalvön. Vädret var då rätt kallt. Högtrycket försvagades dock och mildare luft strömmade in i landet från sydväst. Den 21 mars blev vindarna svagare och vände mot norr – kall luft spred sig över Finland och ismängden ökade åter. Det var kallt för årstiden i vårt land den 23–27 mars. Isutbredningen uppgick då till 86 000 km². I slutet av mars började varm luft spridas från syd och vädret blev klart varmare.

I början av april var vädret varmt för årstiden – isarna ruttnade och smälte snabbt i Finska viken och Bottenhavet. Finska viken och Bottenhavet var isfria den 19 april och Finska vikens sista isar, i Viborgska viken, smälte den 2 maj.

Strandområdena i Bottenviken hade öppet vatten den 19 maj. På norra Bottenvikens öppna havsområden fanns då ännu 20–50 cm tjock drivis på ett område som gränsades av linjen Ulkokalla– Kemi 1 –Malören– Falkens grund –Ulkokalla. De sista isarna i Bottenviken smälte i slutet av maj och Bottenviken var isfri den 27 maj.

Isvintern varade i norra delen av Bottenviken tre veckor kortare än i genomsnitt, i södra delen av Bottenviken fyra veckor och i Kvarken nästan fem veckor kortare än i genomsnitt. På Bottenhavet och i Skärgårdshavet var isvintern ca tre veckor och i Finska viken ungefär en och en halv månad kortare än normalt.

Fastisens maximala tjocklek var 50–70 cm på Bottenvikens finska territorialvatten, 15–45 cm på Bottenhavet, 10–30 cm i Skärgårdshavet och 15–30 cm på Finska viken. Istjockleken på de öppna havsområdena var 20–50 cm i Bottenviken, 3–10 cm på Bottenhavet och 10–25 cm på Finska viken.

Jouni Vainio och Patrick Eriksson, Istjänsten