Tyvärr har vi tekniska problem med väderprognoser. Vi arbetar för att lösa problemet så fort som möjligt.

Isvintern 1995/1996 var till sin utsträckning en genomsnittlig vinter men tidsmässigt längre än normalt.

Norra Bottenviken började frysa till i början av november vid den genomsnittliga tidpunkten. I östra Finska viken förekom isbildning i slutet av november, i Kvarken i början av december. I Bottenhavets skärgård bildades det is i mitten av december, i Skärgårdshavet och i västra Finska viken i slutet av december; även detta vid genomsnittlig tidpunkt. I Ålands hav började det bildas is vid månadsskiftet december-januari, ungefär en månad tidigare än genomsnittet.

Vid årsskiftet var vädret kallt och nyis bildades i snabb takt i Bottenviken, Bottenhavet, Skärgårdshavet och Finska viken. I början av januari täcktes nästan hela Bottenviken av nyis medan det utanför den svenska kusten i Bottenhavet bildades ett brett band av tunn is. Då fick även Skärgårdshavet och norra delen av Ålands hav ett istäcke och i östra Finska viken bildades is ända till Hogland. Hela Skärgårdshavet täcktes av is ungefär en månad tidigare än genomsnittet.

I mitten av januari skingrade vindarna de tunna isfälten i Ålands hav, Bottenhavet och i öppna havet i Bottenviken. I slutet av januari inträdde en ny period av kallt väder, och hela Bottenviken täcktes av is den 21 januari, ungefär en vecka senare än normalt. Finska viken var helt istäckt i slutet av januari, Ålands hav i början av februari och Bottenhavet i slutet av februari.

Isfälten utanför Bottenvikens finska kust och i Finska viken innehöll stora mängder packis. Isen nådde sin största utbredning den 25 februari, då Bottniska viken, Finska viken och norra Östersjön ända till en linje söder om latitudparallellen genom Ristna samt de danska sunden var täckta av is. När istäcket var som störst sträckte det sig över en yta av 265 000 km2.

Vid månadsskiftet februari-mars drev isarna mot nordost, varvid nya isvallar bildades i Bottenviken och Finska viken och en råk uppstod i södra och västra Bottenhavet. Första hälften av mars var kall, och ny is bildades på öppna havet allt medan den äldre isen förstärktes.

I slutet av mars började isen långsamt dra sig tillbaka och norra Östersjön och Ålands hav blev isfria i mitten av april, drygt en vecka senare än genomsnittet. I Bottenhavet skedde islossningen i slutet av april och i Skärgårdshavet i början av maj, omkring en vecka senare än genomsnittet. I Finska viken skedde islossningen i mitten av maj omkring tre veckor senare än genomsnittligt, i Bottenviken i början av juni, nästan två veckor senare än normalt.

I norra Bottenviken var den fasta isens maximala tjocklek 70-107 cm, i södra Bottenviken 40-65 cm, i Bottenhavet 50-70 cm, i Skärgårdshavet 50 cm och i Finska viken 50-70 cm. Isen på öppna havet var 40-70 cm tjock i norra Bottenviken, 30-50 cm i södra Bottenviken, 10-30 cm i Bottenhavet, 20-50 cm i Skärgårdshavet, 10-30 cm i norra Östersjön, 30-50 cm i västra Finska viken och 30-60 cm i östra Finska viken.

Antalet isdagar översteg genomsnittet på alla sjödistrikt. I Bottenviken var de 14, i Kvarken 18, i Bottenhavet 26, i Ålands hav 32, i Skärgårdshavet 38 och i Finska viken 37 dagar fler än genomsnittet.

Simo Kalliosaari

 

Den största utbredningen, 265 000 km2, var den 25 februari