Isvintern 2002/2003 var genomsnittlig
Isvintern 2002/2003 var genomsnittlig, då vintern klassificeras enligt arealens storlek.Exceptionellt var att vintern började tidigare än normalt, var längre än genomsnittligt och att istäcket i Finska viken var tjockare än normalt.
Isläggningen i norra delen av Bottenviken började i slutet av oktober cirka två veckor tidigare än normalt, i östra Finska viken i början av november cirka tre veckor och i Bottenhavet, Skärgårdshavet och västra Finska viken i slutet av november mer än tre veckor tidigare än normalt.
Första hälften av december var kall och isläggningen var snabb. Kvarken frös till den 7 december cirka tre veckor tidigare än genomsnittligt och Bottenviken i mitten av december en månad tidigare än normalt. Efter mitten av december började en mildare och blåsigare period, under vilken isarna i Bottenviken packades ihop i norra delen av Bottenviken och isarna i Finska viken packades kring öppningen till Viborgska viken och österut från Seitskär. I slutet av december blev det åter kallare och ett istäcke bildades på alla sjödistrikt. Vid årsskiftet var Bottenviken, Finska viken och Skärgårdshavet genomgående isbelagda och i Bottenhavet fanns längs kusten ett 10–25 nautiska mil brett isfält. I Finska viken låg isgränsen vid longituden genom Jussarö.
Början av januari var kall och ett istäcke bildades även i norra Östersjön. Den 7 januari var nästan hela Bottenhavet isbelagt och isgränsen gick från Ålands hav väster om Bogskär till västra sidan av Ventspils. Isarna i Bottenviken och Finska viken stärktes. I mitten av januari blev vädret milt och blåsigt. Den tunna isen i Bottenhavet packades mot den finska kusten och bildade ett kraftigt isbälte med vallar utmed kusten. Isarna i norra Östersjön packades mot kanten av fastisen i västra delen av Skärgårdshavet och Finska viken och bildade ett sörjebälte. I Finska vikens istäcke bildades nya, tjocka isbälten med vallar.
Februari inleddes med en köldperiod och is bildades på alla sjödistrikt så att Bottniska viken, Ålands hav och Finska viken var fullständigt isbelagda och isgränsen i norra Östersjön låg på linjen Söderarm-Bogskär-Ventspils. Vädret i februari var omväxlande milt och kallt, så istäcket växlande i omfattning. I månadsskiftet februari-mars rådde en längre köldperiod, under vilken vinterns mest utbredda isläge nåddes (233 000 km² den 5 mars). Bottniska viken och Finska viken var isbelagda och isgränsen gick i norra Östersjön från Öland via Häradskär till norra sidan av Gotska Sandön och vidare via västra sidan av Ventspils till Liepaja. I södra Östersjön var skärgården ställvis isbelagd. Härefter blev vädret milt och vindarna från sydväst packade isarna i Bottniska viken mot den finska kusten, vilket orsakade svårforcerade isbälten med vallar vid kanten av fastisen. I västra Finska viken bildades en råk från Porkala västerut, medan istäcket öster om Porkala bestod av svårforcerad packis. Under slutet av mars förblev vädret milt, isläget lättade och isarna lossade i norra Östersjön.
I början av april drev isarna i Bottenhavet ut på öppna havet och i Finska viken drev isarna så att vardera kusten omväxlande hade råkar eller istäcke. Vädret i april var svalt och isarna smalt långsamt.
Islossningen i Skärgårdshavet inträffade alldeles i början av maj, nästan två veckor senare än normalt. Västra Finska viken och Bottenhavet fick öppet vatten i början av maj och östra Finska viken före mitten av maj, vilket var över två veckor senare än normalt. I slutet av maj lossade isen först i södra delen av Bottenviken cirka en vecka senare än normalt och slutligen i norra delen av Bottenviken vid den normala tidpunkten den 28 maj.
Fastisen i Bottenviken var som tjockast 70–90 cm, i Bottenhavet 60–75 cm, i Skärgårdshavet 50–60 cm, i västra Finska viken 50–65 cm och i östra Finska viken 65–80 cm. Havsisens tjocklek i Bottenviken var 40–60 cm, i Bottenhavet 20–40 cm, i norra Östersjön 5–20 cm och i Finska viken 40–75 cm.
Isvintern var på alla sjödistrikt längre än genomsnittligt: i norra delen av Bottenviken cirka två veckor, i Bottenvikens södra del cirka tre veckor samt i Bottenhavet, Skärgårdshavet och Finska viken över en månad.
Simo Kalliosaari
