I Bottenvikens norra del började isläggningen som vanligt i början av november. Samtidigt bildades ny is i Finska vikens östligaste del, tre veckor tidigare än genomsnittet. Strax före månadsskiftet bredde istäcket ut sig en aning och i början av december motsvarade isläget redan genomsnittet för tidpunkten. December månads mitt medförde mildare väder och isläggningen avstannade. Mot slutet av månaden bildades ny is åter i norra Bottenviken. I den östligaste delen av Finska viken sprack den tunna isen upp och bildade hopskjutna flak på sina ställen.

I januari var vädret omväxlande. Till en början var det milt och blåsigt vilket ledde till att isen i norra Bottenviken sköt ihop och bildade vallar. Därefter blev det snabbt mycket kyligare och is bildades på alla sjödistrikt. Kvarken täcktes av ny is den 10 januari och i östra Finska viken sträckte sig istäcket redan till Hogland. I mitten av månaden bröts den tunna skorpan av ny is sönder p.g.a. milt och blåsigt väder. Isflak i norra Bottenviken och Finska viken drev upp mot den fasta isen med vallbildning som följd. Slutet av januari medförde åter köld och den 26, dvs. en dryg vecka senare än normalt, var hela Bottenviken isbelagd.

I början av februari bildades i norra Bottenviken ett isbälte med vallar strax ytter om fastisgränsen. Längre ut var istäcket relativt jämnt, även om det var tunnare än det brukar vara vid denna årstid. I södra Bottenhavet och västra Finska viken förekom mindre is än normalt men under den första hälften av månaden ökade ismängden dock stadigt även där. Sin största utbredning nådde isen den 11 februari: då var Bottenviken helt isbelagd, isen i Bottenhavet sträckte sig 20–30 nautiska mil från kusten, det fanns ny is på Ålands hav och istäcket i Finska viken sträckte sig till linjen Utö–Pakri. När istäcket var som störst täckte det en yta av 157 000 km². I mitten av februari bröts isen sönder i Bottenhavet och Finska viken, drev mot nordost och bildade vallar utanför den finska kusten. Ny is bildades åter på dessa sjödistrikt i slutet av månaden.

I början av mars bildades vallar längs den svenska Bottenvikskusten medan en råk belagd med tunn jämn is öppnade sig utmed den finska kusten. I Finska viken hölls isen kvar längs den finska kusten ända till slutet av månaden medan det vid den estniska kusten fanns öppet vatten ända till sydost om Hogland.

April var mildare än genomsnittet och isen började så småningom bli allt skörare och smälta. Skärgårdshavet kastade sitt istäcke i mitten av april, cirka en vecka tidigare än normalt. I Bottenhavet och på västra Finska viken smälte isen kort därefter och i Kvarken, som vanligt, i slutet av april. Östra Finska viken befriades också från sitt istäcke i slutet av april, vilket var omkring en vecka senare än normalt. I maj var vädret kyligare än normalt och isavsmältningen försenades. Därför smälte de sista isflaken ute i Bottenviken först i början av juni, ungefär en vecka senare än genomsnittet.

Den fasta isens maximala tjocklek i norra Bottenviken var 70–85 cm, i södra Bottenviken 50–60 cm, i Bottenhavet 40–50 cm, i Skärgårdshavet 25 cm och i Finska viken 40–60 cm. Isens tjocklek ute till havs var 40–60 cm i Bottniska vikens norra del och 20–40 cm i dess södra del. I Bottenhavet och på västra Finska viken var isens tjocklek ute till havs 10–30 cm och i östra Finska viken 25–50 cm.

Isvintern var av genomsnittlig längd i Bottenviken, Kvarken, norra Bottenhavet och Skärgårdshavet. I södra Bottenhavet var den drygt en vecka kortare och på Ålands hav ungefär fem veckor kortare än vanligt. I Finska vikens västra del var isvintern däremot omkring en vecka och i dess östra del cirka fyra veckor längre än genomsnittet.

Simo Kalliosaari