De första isarna uppenbarade sig i Bottenviken den 24 oktober 2021. I Lappland började vintern i stort sett normala tider, även om första halvan av oktober var varm. I Tornedalen var regnmängden i oktober tre gånger större än vanligt. Trots den varma början av månaden kan det rikliga flödet av färskvatten från åarna till havet ha bidragit till att den första isbildningen inträffade tidigare än i genomsnitt när frosten anlände. Första veckan i november var sedan ovanligt mild och isarna på Bottenviken minskade. I slutet av veckan fanns det dock fortfarande tunn issörja kvar utanför Torneå. Andra veckan i november började i kallt väder och den nordvästliga vinden var frisk eller hård. Temperaturer på -5...-10 grader fick ny is att bildas i norra delen av Bottenviken utanför Torneå och i Liminganlahti. Vid denna tidpunkt var vattentemperaturen på Finska viken och Bottniska viken ännu ca en till två grader varmare än vanligt. Efter en kort period av milt väder blev det betydligt kallare i slutet av november och isbildningen kom i gång ordentligt. På Bottenviken fanns tunn jämn is i skärgården med en tjocklek på 5–10 cm. Nyis bildades också i Vasa skärgård och längs kusten ända ner till Raumo. Finska viken och Skärgårdshavet förblev ännu isfria till slutet av november.

I december fortsatte det kalla vädret och isarealen ökade. Också i Finska vikens inre skärgård frös det på. Trafikledsverkets assistansrestriktioner för vintersjöfarten trädde i kraft på hamnarna i Torneå, Kemi och Uleåborg samt för Saimen och Saima kanal. Isbrytaren Otso lade ut från Skatudden den 3 december och utförde sin första assistans från Uleåborg den 5 december. Detta innebar en ungefär tre veckor tidigare början på isbrytningssäsongen än i genomsnitt. Kring självständighetsdagen förekom ny is längs hela den Finska kusten. På Bottenviken och i Vasa skärgård var isen som tjockast ca 30 cm.

December månad visade sig bli kallare än vanligt och frosten fortsatte fram till trettondag. Istäcket bredde ut sig och nådde den 11 januari en yta av 77 460 km². Bottenviken frös på så gott som helt, liksom också Kvarken. På Finska viken lade sig isen från Sankt Petersburg till Hogland och utmed kusten bildades tunn is till linjen Helsinki fyr–Hogland. Också längs farlederna på Skärgårdshavet förekom det nyis under en kort period. Bottenvikens fastis var 20–35 cm tjock, i Kvarken var den 10–35 cm, på Bottenhavet 10–25 cm och på Finska viken 10–30 cm tjock. Även på Finska viken hade isbrytningssäsongen inletts. Efter detta blev vädret mildare och mycket blåsigt. Den sydvästliga stormen på Bottenviken den 12 januari fick all drivis till havs att packas samman till en båge utanför fyren Kemi I. Isfältet skruvades svårt och blev mycket svårforcerat. Föhnvinden fick lufttemperaturen att stiga rejält över nollstrecket. Fram till slutet av månaden växlade vädret mellan milda sydvästliga vindar och kortare köldknäppar. Under de kalla perioderna ökade ismängden visserligen, men isarealen på Östersjön ändrades inte märkbart. Centrala Bottenviken förblev ännu isfri.

I början av februari rådde kallt väder och vinterns största isutbredning nåddes den 4 februari med en areal på 93 000 km². Mätt enligt isens utbredning klassas vintern som mild. I detta skede var Bottenviken helt istäckt. På Bottenhavet fanns tunn drivis utanför den landfasta isen. Också i Skärgårdshavets inre delar fanns tunn is. På Finska viken nådde isen ungefär till linjen Helsingfors–Tallinn. På den estniska sidan låg kusterna istäckta, liksom Väinameri och Pärnuviken. På Södra Östersjön påträffades is under några veckors tid under december-januari, då närmast längs den svenska sydkusten och den tyska kustremsan. Efter Runebergsdagen var resten av månaden mild och regnig. Detta märktes i istjockleken i form av ökande andel stöpis. På östra Finska viken bestod ungefär hälften av isens totaltjocklek av stöpis, dvs. tillfrusen snösörja.

I början av mars var det isfritt på mitten av Finska viken. Drivis förekom bara från Aspö ostvart. Utmed den svenska kusten på Bottenviken löpte en bred råk. Till de nordligaste finska hamnarna måste fartygen ta sig genom tjocka packisar. Återstoden av mars förde inte med sig större ändringar i isläget. Månaden var regnfattig och klar. Nattfrost förekom så pass allmänt att nyis bildades i större mängder i flera repriser, också på Finska viken. På Bottenviken ökade isens tjocklek till 85 cm. I Vasa skärgård och på östra Finska viken var isen som tjockast 50–60 cm. På Bottenhavet och på sydvästkusten var isen 20–45 cm tjock. Isens utbredning var i slutet av månaden nära långtidsmedelvärdet. Under de sista dagarna av mars började kall luft strömma in från norr, varefter ismängden låg över det statistiska medeltalet. Den issmältning de varma dagarna hade satt i gång blev nu långsammare. Den nordliga vinden fick också södra Bottenvikens isar att skjutas ihop ordentligt.

April inleddes i mycket kallt väder. Drivisen på Bottenviken hade förflyttats längre söderut av den nordliga vinden. Från Kemi I västvart och vidare söderut längs Bottenvikens västra del löpte en råk som snabbt täcktes av tunn jämn is. Även utanför Kotka och Fredrikshamn bildades igen ny is. Trots det kalla vädret ruttnade isarna på västra Finska viken och på Skärgårdshavet. Under den andra veckan i april skuffade ostliga vindar Bottenhavets isar mot den svenska kusten och råken där drev ihop. Halvvägs in i april låg det mycket drivis utanför de finska hamnarna i södra Bottenviken. Däremot öppnades på norra Bottenviken upp ett stort område med öppet vatten då den tunnare isen smalt, ett läge som höll i sig säsongen ut. Ute till havs höll sig isarna söder om Marjaniemi latitud. Bottenhavets fastis ruttnade. På Finska viken avslutades isbrytarnas assistansverksamhet den 11 april. I Kvarken och på Bottenviken sysselsattes fortfarande 6 finska och 4 svenska isbrytare. Under vecka 16 blev vädret varmare och också isen i Vasa skärgård började ruttna. Ismängden minskade också på Bottenviken och i slutet av månaden hade i praktiken all drivis drivit ner till södra Bottenviken.

De tre första veckorna i maj var i Bottenhavsområdet kallare än normalt och issmältningen var långsam. På Skärgårdshavet och Bottenhavet hade isarna gått vid Valborg och på Finska viken några dagar senare. Bottenvikens skärgårdsisar smalt bort den 16 maj, varefter de kvarvarande packisarna segt höll sig kvar ute till havs mellan Brahestad och Kalajoki. Havet var helt isfritt först den 3 juni. Därmed uppgick antalet isdagar på Östersjön till 221.

Isläggningen längs kusterna skedde tidigare än vanligt. I de nordligaste delarna av Bottenviken skedde tillfrysningen ungefär normala tider men i övriga delar av Bottniska viken en till fyra veckor tidigare än vanligt. På Finska viken lade sig isen ungefär två till fyra veckor tidigare än vanligt.

Isens slutliga försvinnande varierade stort jämfört med genomsnittet. På norra Bottenviken sågs isen försvinna några dagar senare än vanligt, då den i Kvarken smalt bort en dryg vecka senare än vanligt. På norra Bottenhavet försvann isen ungefär en till två veckor senare än vanligt medan den på södra Bottenhavet försvann en till två veckor tidigare än vanligt. På Finska viken smalt isarna bort 12–17 dagar tidigare än normalt.

Räknat i verkliga isdagar, var antalet på Bottniska viken 3–36 fler än normalt och på Finska viken 23–36 dagar färre än normalt, bortsett från de allra östra delarna där isvinterns längd motsvarade genomsnittet.

Fastisens största tjocklek varierade på Bottenviken i intervallet 30–85 cm, på Bottenhavet 30–60 cm, på Skärgårdshavet 15–40 cm och på Finska viken 15–60 cm. Ute till havs var drivisen på Bottenviken som tjockast 20–70 cm, på Bottenhavet 5–35 cm och på Finska viken 15–30 cm.

Den längsta sträckan för fartygen att färdas i is från Kemi till iskanten var 4.2.2022 194 nautiska mil. Från Sankt Petersburg till iskanten mättes 154 nautiska mil, varav 25 nautiska mil i nyis.