Oktober var varmare än vanligt och havsvattnet var i slutet av oktober två och en halv grader varmare än i genomsnitt.

Isbildningen i norra Bottenviken och i Finska viken vid St Petersburg började i mitten av november, två veckor senare än normalt. Temperaturen var normal i november men på grund av den varma oktober var havsvattnen varma och så gott som ingen is bildades.

I början av december fanns det is endast i den inre skärgården i norra Bottenviken och i Finska viken utanför S:t Petersburg och Viborg. December var ovanligt mild och ismängden ökade inte märkbart. I slutet av året fanns det is i norra Bottenviken och på vissa ställen i den inre skärgården. I Finska viken fanns det bara litet is utanför Viborg och S:t Petersburg.

I början av januari blev det kallare och is bildades vid Bottenvikens kuster, i Vasa skärgård och Bottenhavets inre skärgård. På öppna havet i Bottenviken skapade de sydvästliga vindarna ett bälte av issörja vid iskanten. I Finska viken ökade ismängden utanför S:t Petersburg och Viborg och i skärgården vid Kotka-Fredrikshamn bildades ett tunt istäcke.

Efter en minusperiod som varade ungefär i en vecka, höll sig temperaturen i Finland fem till tio grader högre än normalt och ismängden ökade inte. I slutet av januari fanns det is i Bottenvikens inre skärgård, i Vasa skärgård och i den inre skärgården i norra Bottenhavet. På öppna havet i Bottenviken följde isbältet ungefär linjen Raahe fyr –Malören–Nygrån. I Finska viken fanns det is endast utanför S:t Petersburg och i Viborgska viken samt i den inre skärgården på området Kotka–Fredrikshamn.

I mitten av februari blev vädret tillfälligt kallare och ismängden ökade. I Bottenviken fanns det is norr om linjen Marjaniemi– Falkens grund –Piteå samt längs kusten. I Vasa skärgård förekom is liksom i Bottenhavets inre skärgård. I Skärgårdshavet förekom ställvis tunn is mellan öarna. I Finska vikens inre skärgård fanns det tunn is. Utanför S:t Petersburg och Viborg sträckte sig nyisen till Seitskär.

Slutet av februari var mild och i månadsskiftet hade det endast kommit en aning mera is i Bottenviken, där istäcket löpte norr om linjen Brahestad–Skellefteå.

I början av mars blev vädret kallare och det bildades is i Norra Kvarken den femte dagen i månaden. Följande dag sträckte sig nyisen på öppna havet i Finska viken till Seitskär och i de finländska kustområdena förekom tunn is. Mellersta delen av Bottenviken, söder om linjen Brahestad–Skellefteå, var fortfarande isfri. Isfältet rörde sig mot nordväst och en råk öppnade sig vid den finländska kusten. Temperaturen höll sig under minusstrecket ett par dagar och nyis bildades över råken i Bottenviken. Runt den tionde mars blev vädret mildare.

I slutet av månaden blev vädret ännu en gång kallare och vinterns största isareal uppnåddes den 24 mars när det förekom is på en areal av 49 000 km², vilket är det lägsta värdet någonsin. Då var Bottenviken och Kvarken istäckta. I norra Bottenhavet löpte iskanten från Strömmingsbådan till Sydostbrotten och vidare till Skagsudden. I Bottenhavet och längs Finska vikens kust fanns det mycket tunn is på vissa håll i den inre skärgården. I östra Finska viken fanns det tunn is i Viborgska viken och utanför S:t Petersburg.

I slutet av mars blev vädret mildare och de tunna isarna smälte snabbt bort under de första dagarna i april. I slutet av den första veckan av april hade isarna försvagats i Finska viken och i Bottniska viken ända upp till Karleby. Finska viken och Bottenhavet var isfria den 9 april och de sista isarna i Finska viken, i Viborgska viken, smälte den 19 april. Samtidigt var det öppna havet i Bottenviken förutom utanför Sveriges norra skärgård isfria. De sista strandisarna smälte i Bottenviken i början av maj och Bottenviken var isfri den 15 maj.

Isvintern var nästan fem veckor kortare än genomsnittet i norra Bottenviken, i södra Bottenviken nästan sju veckor, i Kvarken över fem veckor och i Bottenhavet nästan sex veckor kortare än genomsnittet. I Skärgårdshavet och Finska viken, frånsett ryska havsområden, kan isvintern inte anses ha ägt rum.

Fastisens maximala tjocklek var 40–60 cm i Bottenviken, i Bottenhavet 5–30 cm, i Skärgårdshavet 1–10 cm och i västra och mellersta Finska viken 1–10 cm och i östra delen 15–30 cm. Isen på de öppna havsområdena var 20–40 cm i norra Bottenviken och 5–30 cm i södra, på Bottenhavets öppna havsområden förekom ingen is under vintern, liksom inte heller i Finska viken, bortsett från den östligaste delen. Där var isen på de öppna havsområdena maximalt 10–15 cm tjock.

Patrick Eriksson och Jouni Vainio, Istjänst