Isvintern 2004/2005 var genomsnittlig
Isvintern 2004/2005 var genomsnittlig, då vintern klassificeras enligt isarealens storlek.
Bortsett från Bottenviken började isvintern betydligt tidigare än normalt, i slutet av november, men mycket av den tunna isen smalt på grund av det milda vädret i december och januari. En bredare isläggning började först i mitten av februari.
Isläggningen i norra delen av Bottenviken började i mitten av november, ca en vecka senare än normalt, och i Bottenvikens södra del i slutet av november, enligt normal tid. Ett istäcke började samtidigt bildas i Bottenhavet, Skärgårdshavet och västra delen av Finska viken, ca en månad tidigare än normalt, och ca två veckor tidigare än normalt i östra delen av Finska viken.
Vädret blev mildare i början av december, och isläget gick tillbaka. Den tunna isen i skärgården av södra delen av Bottenhavet, Skärgårdshavet och mellersta och västra delarna av Finska viken smalt till största del under december månad. I norra delen av Bottenviken förblev isen norr om Kemi II – Oulu I. Vädret var något kallare i slutet av december, och ny is bildades i Bottenhavets, Skärgårdshavets och Finska vikens skärgårdar. Isgränsen i norra Bottenviken förflyttades till linjen Kemi I - Oulu I - Raahe fyr.
Januarivädret var milt ända till månadens slut. I månadens slut ökade istäcket på grund av kallare väder, så att största delen av Bottenviken blev isbelagt och ett istäcke bildades i Kvarken. I Finska viken sträckte sig isarna fram till Kotka–Seitskär linjen.
Februari började med milt väder, och isläget gick tillbaka åter. I Bottenviken packades isarna innanför linjen Kemi I – Oulu I. Nya vallar bildades mellan Kemi I och Kemi II. I mitten av februari blev vädret kallare och is bildades i samtliga sjödistrikt. Den 24 februari, över en månad senare än genomsnittligt, var Bottenviken helt isbelagd. I slutet av februari gick isgränsen i Bottniska Viken från Sundsvall och ca 30 nautiska mil söder om Sydostbrotten till Storkallegrund, och därifrån ca 15 nautiska mil söder om Rauma fyr till Åland. Skärgårdshavet var isbelagt och i Finska viken nådde isen fram till linjen Bengtskär–Pakri.
Köldvädret i början av mars orsakade ökad isbildning. Istäcket var som störst den 16 mars, då isen sträckte sig över 178 000 km ². Vid denna tidpunkt befann sig Bottenviken helt och hållet isbelagd. Bottenhavet var delvis öppet från Finngrundet och norrut fram till Sundsvalls vatten. Ålands Hav, Skärgårdshavet och Finska viken var isbelagda. I Norra Östersjön gick isgränsen längs linjen Söderarm–Bogskär–Tahkuna, och Rigabukten var isbelagd. Isläget började gå tillbaka kort efter detta.
Islossningen började i slutet av mars i Norra Östersjön, ca en vecka tidigare än normalt, och i slutet av april såsom normalt i Bottenhavet, Skärgårdshavet och Finska viken. Bottenviken blev isfri i slutet av maj, något tidigare än normalt.
I Bottenviken var fastisen som tjockast 45–70 cm, i Bottenhavet 40–45 cm, i Skärgårdshavet 25–30 cm, i västra Finska viken 40 cm och i östra Finska viken 45–55 cm. Isen på de öppna havsområdena var i Bottenviken 20–45 cm, i Bottenhavet 5–20 cm, i västra Finska viken 5–15 cm och i östra Finska viken 20–40 cm tjock.
Isvinterns varaktighet var kortare än normalt i samtliga sjödistrikt; i Bottenviken ca 2 veckor, i Norra Östersjön ca en vecka, i Skärgårdshavet och i Bottenhavets och Finska vikens skärgårdar något kortare än i genomsnitt, och i Bottenhavets och Finska vikens öppna havsområden ca en månad kortare än i genomsnitt.
Simo Kalliosaari
