Is började bildas i norra Bottenviken i mitten av november, vilket betecknas som normalt. Isbildningen var obetydlig fram till mitten av december, då istäcket utanför Bottenvikens kust utvidgade sig och ny is bildades i östra Finska viken, ungefär en vecka senare än genomsnittet. Samtidigt bildades det i normal ordning nyis längs Bottenhavets kust. Under senare delen av december fortsatte isbildningen normalt.

I början av januari blev vädret kyligare och isbildningen forcerades, så att Bottenviken den 10 januari nästan helt täcktes av is. Vädret blev emellertid snart milt och blåsigt, varvid isarna i Bottniska viken hopade sig utmed den finska kusten. I slutet av januari infann sig en ny kall väderleksperiod, varunder, cirka två veckor senare än normalt, Bottenviken helt och hållet täcktes av is. Därefter följde åter mildare och blåsigare väder, till följd av vilket isarna i Bottenviken packades hårt utanför den finska kusten.

I början av februari inföll en kyligare period, varunder isen nådde sin största utbredning den 18 februari, då Bottenviken, Kvarken och Skärgårdshavet var fullständigt täckta av is; vid Bottenhavskusten fanns ett 20 M brett isfält och i Finska viken sträckte sig istäcket från öst till longituden genom Helsingfors. I norra Östersjön förekom det en smal sträng av nyis utmed kusten. Isen sträckte sig över en yta av 128 000 km².

I månadsskiftet februari-mars drev isarna i Bottenviken mot nordost och packade sig på den finska sidan; samtidigt öppnade sig ett stort isfritt område i Bottenvikens södra del och vid den svenska kusten. I mitten av mars inföll en ny kall period och den 24 mars var isläget nästan likadant som den 18 februari. Därefter började istäcket långsamt dra sig tillbaka medan vädret förblev kyligt nästan hela våren.

I Skärgårdshavet, södra Bottenhavets och västra Finska vikens skärgård började islossningen i månadsskiftet april-maj, cirka en vecka senare än genomsnittet. Norra Bottenhavet blev isfritt i början av maj och östra Finska viken i mitten av maj, cirka två veckor senare än normalt. Den hårt packade isen i Bottenviken smälte långsamt och de sista isarna utanför Ulkokalla lossnade först i mitten av juni, cirka fyra veckor senare än normalt.

Den fasta isens största tjocklek var 40–85 cm i Bottenviken; 10–40 cm i Bottenhavet, Skärgårdshavet och västra Finska viken samt 30–45 cm i östra Finska viken. Ute till havs var isen 40–60 cm tjock i norra, och 10–40 cm tjock i södra Bottenviken. I östra Finska viken var isen ute till havs 15–50 cm tjock.

Isvintern var något längre än normalt i Bottniska viken, med undantag av den åländska skärgården, där den var sju veckor kortare än genomsnittet. I Finska viken var vintern normal, med undantag av de öppna vattenområdena väster om Hogland, där vintern var cirka sex veckor kortare än vanligt.

Simo Kalliosaari