Den andra veckan i november bildades isvinterns första isar i norra Bottenvikens innersta vikar. November hade fram till dess redan varit varmare än vanligt och även värmerekord hade uppmätts. I och med högre temperaturer under resten av november smalt de första isarna bort och lämnade havet isfritt en tid. I månadsskiftet november–december tog isbildningen sedan fart igen. I Finska viken bildades de första isarna strax före mitten av december då nyis kunde observeras i Viborgska viken och utanför Sankt Petersburg.

Likt november, var december månad också mild. De sydliga vindarna och den rådande molnigheten dämpade isbildningen och höll isens tillväxt på en måttlig nivå. Isbrytaren Kontio inledde isbrytningssäsongen strax efter jul då det på Bottenviken fanns 5–10 cm tjock is utanför Uleåborg, Kemi och Torneå. Till dessa hamnar utfärdades samtidigt vinterns första assistansrestriktioner. Också i Vasa skärgård och längs kusten på södra Bottenviken hade isbildningen kommit i gång. För övrigt var de finska sjödistrikten ännu isfria med ytvattentemperaturer 2–3 grader över det statistiska medeltalet.

I januari låg den dominerande vindriktningen mellan norr och sydost, med tillhörande vintriga temperaturer. Den kallaste vädret i januari upplevdes i mitten av månaden och ny is bildades därför snabbt längs hela den finska kusten. Den 23 januari inledde isbrytaren Voima sin isbrytningsexpedition på Finska viken och assistansrestriktionerna trädde i kraft i Finska vikens och Bottenhavets hamnar. Föregående vinter hade ingen isbrytning behövts på Finska viken. På Bottenviken var isen i detta skede som tjockast 40 cm. Efter nästan en vecka av strängare kyla blev vädret mildare, speciellt på de sydliga havsområdena. På Bottenviken ökade ismängden något men på de övriga sjödistrikten bildades knappt någon mer is fram till slutet av januari. I januari upplevdes fyra stormdagar, vilket motsvarar det statistiska genomsnittet.

I Februari strömmade kall luft in från norr och vinden var tidvis hård, vilket resulterade i snabb sydlig isdrift. Trots den stränga kölden öppnades på Bottenviken ett stort område med öppet vatten, vilket fartygstrafiken kunde utnyttja över långa sträckor utan isbrytarassistans. Orsaken till att havet hölls isfritt så länge torde ligga i att slutet av 2020 var så varmt och att den lagrade värmemängden i vattenkolumnen förhindrade tillfrysning. Det fortsatt kalla vädret fick ändå slutligen övertaget och de isfria ytorna frös på. Under andra veckan i februari bredde isen ut sig till mittlinjen av Finska viken och likaså låg det nyis ända ut till Skärgårdshavets yttersta skärgård. Kvarken hade fått ett drivistäcke redan i början av månaden. Saima kanal å sin sida stängdes för trafik den 8 februari. Den istäckta arealen var som störst den 15 februari med en yta av 127 000 km². I det skedet låg Bottenviken helt istäckt och på södra Östersjön förekom också is längs den tyska kusten och i de danska sunden. I slutet av februari gav högtrycksvädret vika för Nordatlantens lågtryck och mildare luftmassor började strömma in från sydväst. På Åland steg temperaturerna upp till tio plusgrader och nollstrecket överskreds också på Bottenviken. Februari gav också rikliga snöfall och det tjocka snötäcket medförde att isen inte växte så fort i tjocklek.

I slutet av februari upplevdes några riktigt milda dagar, vilket i början av mars ledde till försvagade isar på många håll längs sydkusten. De västliga vindarna fick Bottenvikens isar att pressas mot den finska kusten och Finska vikens drivisar höll sig huvudsakligen till de ryska territorialvattnen. Strax efter månadsskiftet blev vädret ändå kallare igen och vintern bjöd på en till kraftigare isbildningsperiod.

Den 10 mars var isutbredningen 84 000 km². Den senare delen av mars var igen mild och månaden i sin helhet visade sig bli varmare än i genomsnitt. Därmed började havsisens areal snabbt minska. Mot slutet av mars hade så gott som all drivis i Kvarken, Bottenhavet och Finska viken smultit och isen i Skärgårdshavet hade börjat ruttna.

Under början av april fortsatte den varmare väderleken och fram till den 12 april hade isarna på Bottenhavet och Skärgårdshavet smultit. Assistansrestriktionerna till Finska vikens hamnar slopades också innan dess. På norra Bottenviken låg drivisfältet tätt sammanpackat utanför de finska hamnarna tills vinden vred till nord den 23 april. Nordanvinden blåste kraftigt i fem dagar och isarna drev ända ner till inloppen av Kalajoki och Karleby, där det redan hunnit vara öppet vatten en tid. Efter detta återvände isfältet aldrig till de nordliga delarna utan isen smalt så småningom på stället. Finska viken var isfri innan april var slut, medan Bottenvikens sista isar smalt bort den 20 maj.

Den här vintern skedde den första isläggningen senare än vanligt längs våra kuster. I de norra delarna av Bottenviken, på södra Skärgårdshavet och på östra Finska viken bildades de första isarna i stort sett vid normala tider. På övriga havsområden var isläggningen en till fyra veckor försenad.

Isarnas slutliga försvinnande konstaterades ske tidigare än normalt. På Bottenviken och Bottenhavet smalt de sista isarna en till två veckor tidigare jämfört med det statistiska medeltalet, frånsett vattnen utanför Karleby där det förekom is senare än vanligt. På Finska viken försvann isarna å sin sida mellan en och en halv och tre veckor tidigare än normalt.

Antalet isdagar nådde denna vinter inte upp till det statistiska genomsnittet utan var på Bottniska viken 19–43 dagar och på Finska viken 9–17 dagar färre.

Fastisens största tjocklek varierade på Bottenviken inom intervallet 40–70 cm, på Bottenhavet 20–45 cm, på Skärgårdshavet 10–25 cm och på Finska viken 20–50 cm. Ute till havs var drivisens tjocklek på Bottenviken som mest 10–50 cm, på Bottenhavet 5–20 cm och på Finska viken 15–35 cm.

Den längsta sträckan för fartygen att färdas i is från Kemi till iskanten var 15.2.2021 194 nautiska mil, från Sankt Petersburg 205 nautiska mil och från Riga 37 nautiska mil. Den del av sträckan där isen var över 15 cm tjock var 96 nautiska mil från Kemi och 16 nautiska mil från Sankt Petersburg. Från Riga till iskanten var isen längs hela sträckan tunnare än 15 cm.