Även om september var rekordvarm och vattnet på Östersjön mycket varmare än vanligt i slutet av september, kunde vatten, som blandades av flera stormar i oktober, svalna väl när vädret blev kallare. De första isarna observerades i Torneå 22.10 och under sista veckan i oktober bildade ny is på Bottenvikens kust. I början av november fanns det också tunn is i Vasa skärgård.

Det blev kall november. På Bottenviken bildades det mer is hela tiden och nordostlig vind drev den bildade isen ute till havs. De första assistansrestriktionerna trädde i kraft till Torneå, Kemi och Uleåborg 22.11.2023. Samtidigt samlade den stormiga sydostliga vinden isarna utanför kusten i Kemi och Torneå. Efter detta blev vädret ännu kallare och ny is bildades på Bottenhavets, Skärgårdshavets och Finska vikens inre vikar. Isbrytaren Kontio inledde isbrytningsäsongen och lämnade Helsingfors den 23 november. Fastisen utanför kusten var då som tjockast 30 cm och den tunna drivisen sträckte sig till Kemi 1 fyr och sydväst om Merikallat. Vid månadsskiftet var temperaturen cirka 1,5 °C kallare än genomsnittet ute till havs på Bottenviken och på Bottenhavet. Temperaturen på Finska viken var vanlig.

Början av december var kall och mängden av is ökade på Östersjön. I mitten av månaden fanns det mer än 50 000 km² is. Isbrytaren Voima inledde isbrytningsassistansen i Vasa. Veckan 51 hade mildare väder och kraftiga västliga vindar. Denna vecka ökade mängden av is inte. Isfältet på Bottenviken packas ihop, men en stor del av drivisfältet utanför fastisen förblev ännu ganska jämnt. När julen kom, blev vädret återigen kallare.

Förutom en kort mild period var januari kall fram till den 20.1 och den första veckan av månaden var även ovanligt kall. Det var 20 minusgrader i söder och 40 minusgrader i norr. Bottenviken frös till helt den 3 januari 2024, ungefär en månad tidigare än i genomsnitt, och ny is bildades på alla havsområden. I Skärgårdshavet frys ytterskärgården i jämn is 7.1 och isfältets område ökade till 108 000 km², vilket är klart högre än genomsnittet för tidpunkten. Det fanns sex finska isbrytare i arbete. Den 21. januari täckte isen ett område på över 119 000 km². I slutet av månaden var vädret milt och ingen ny is bildades. De hårda sydvästvindarna under de sista dagarna i januari och början av februari knuffade ihop Bottenvikens isfält och isens omfattning minskade till 52 000 km².

Efter den 5 februari strömmade kall luft in i Finland från nordost och ny is kunde bildas igen. Bottenhavet fick igen ett täckande isfält och även på Bottenhavet blev det ont om öppet vatten. På Finska viken fanns det drivis till Hogland och längre västerut fanns det tunn jämn is och ny is till linjen Tallinn—Kantvik. Vinterns kulmen nåddes den 12. februari, då det fanns is på ett 135 000 km² stort område. Alla finska isbrytare assisterade trafiken. Kontio, Otso, Sisu, Urho och Polaris var på Bottenviken, Zeus och Calypso på Bottenhavet samt Fennica, Nordica och Voima på Finska viken. Trots allt varade den kalla perioden inte längre än en och en halv vecka.

Slutet av februari var ovanligt milt. Sydvinden drev isarna i nästan hela Bottenviken till norr om linjen Kalajoki–Skellefteå. I Kvarken fanns det tjockare drivis klart mera på den svenska sidan. På Finska viken packades drivisfältet tätt utanför fastisen vid kusten. Den istäckta arealen krympte till 58 000 km². I mars höll vindarna isarna i rörelse, men det fanns ingen större förändring i isläget. Den istäckta arealen växte lite från arealen vid månadsskiftet på grund av den kalla perioden i mitten av mars.

I början av april ruttnade fastisen på västra Finska viken och på Skärgårdshavet och dessa havsområden var isfria 17.4. Då var isen rutten också på Vasa skärgård och på östra Finska viken. I början av månaden fanns de tjockaste isarna på drivisfältet på Bottenviken på den svenska sidan och längs den finska kusten fanns ett område med öppet vatten där det tidvis bildades ny is. Också slutet av april var kall och på några av Meteorologiska institutets väderobservationsstationer uppmättes köldrekord för april.

Under hela maj stannade drivisarna i väster om Bottenvikens mittlinje och det stora området med öppet vatten från Kvarken till fyren Kemi 1 stannade kvar. Första veckan i maj ruttnade fastisen utanför Uleåborg och veckan därpå hade fastisfältet blivit rutten också på andra håll. På fastlandet fanns det även 16 högsommardagar i maj. Fastisen smalt från Bottenviken den 20. maj. I drivisfältet fanns det ännu 80 cm tjocka flak kring Kemi 1. De sista assistansrestriktionerna upphävdes från Kemi och Torneå 30.5. Isbrytaren Otso återvände till Helsingfors 31.5. Då fanns det fortfarande lite rutten drivis kvar i väster och sydväster om Kemi 2. Östersjön var isfri den 4. juni.

I Fennoskandia var den fyra månader lång perioden från oktober till januari klart kallare än genomsnittet. De första isarna kom tidigt och isbildningen var snabbt i början av vintern. I början av januari var det sträng köld och isen blev tjockare och istäcket bredde sig ut snabbt. Den milda perioden i slutet av februari gjorde dock att isvintern inte blev mera sträng. Mätt som isutbredningen var isvintern genomsnittlig. De största skillnaderna under den gångna vintern jämfört med de senaste vintrarna kan anses vara Bottenhavets omfattande istäcke samt att Skärgårdshavets yttre skärgård frös mycket tidigt. Också Bottenviken var helt täckt av is tidigt. Däremot frös Bottenhavet inte helt. Under de två varmare perioder packades isfältet i Bottenviken ihop och isfältet var ställvis svårforcerat för trafiken. Under vårvintern stannade godstrafiken i de finska hamnarna upp på grund av strejken, vilket tillfälligt minskade assistansbehovet.

På Bottenviken började isvintern två veckor tidigare än vanligt och slutade dryg en vecka senare än vanligt. I Kvarken började isvintern två till tre veckor tidigare än vanligt och slutade drygt två veckor senare än vanligt. På Bottenhavet började isvintern två till fyra veckor tidigare än vanligt och slutade två veckor senare än vanligt. På norra Östersjön förekom ingen is.

På västra Finska viken började vintern drygt två veckor tidigare än vanligt, men slutade en och en halv vecka tidigare. Det fanns klart färre isdagar än genomsnittet. På mellersta Finska viken började isvintern drygt tre veckor tidigare än vanligt och slutade ungefär en vecka tidigare än vanligt. Det var klart fler isdagar än genomsnittet. På östra Finska viken började isvintern en vecka till drygt tre veckor tidigare än normalt och slutade en vecka tidigare än vanligt. Det var något fler isdagar än genomsnittet.

På Bottenviken, i Kvarken och på norra Bottenhavet fanns det flera isdagar än genomsnittet, medan på södra Bottenhavet och på Finska viken fanns det klart färre isdagar än genomsnittet. Fastisens största tjocklek varierade mellan 40–80 cm på Bottenviken, 20–55 cm på Bottenhavet, 10–50 cm på Skärgårdshavet och 30–60 cm på Finska viken. Ute till havs var isen som tjockast 30–80 cm på Bottenviken, 5–25 cm på Bottenhavet och 10–35 cm på Finska viken.

Den längsta sträckan för fartygen att färdas i is 12.2.2024 var från Kemi till iskanten 284 nautiska mil och från Sankt Petersburg 186 nautiska mil. Den del av sträckan där isen var över 15 cm tjock var 187 nautiska mil från Kemi och 120 nautiska mil från Sankt Petersburg.