Isvintern 2000/2001 var mild och kortare än genomsnittet
Hösten 2000 var varmare än normalt, vilket fördröjde vinterns ankomst. I norra Bottenviken började isläggningen islutet av november, omkring tre veckor senare än genomsnittet. I östra Finska viken utanför S:t Petersburg bildades det is i början av december, ungefär vid normal tidpunkt. I Finska vikens skärgård och i Skärgårdshavet började isbildningen däremot först mot slutet av januari, en dryg månad senare än genomsnittet. Under hela december månad var vädret milt och isbildningen ringa. Vid årsskiftet motsvarade isläget därför det läge som brukar råda i början av december.
Den milda väderleken fortsatte i januari och istäcket utvidgades föga. Den milda vintern var förknippad med starka sydvästliga vindar som bröt sönder den nyis som hade bildats, och i Bottenviken packades issörjan mot den fastaisens kant och tornade upp sig till en stampvall. I slutet av januari fanns det betydligt mindre is än genomsnittligt.
I början av februari infann sig frosten och ny is bildades överallt längs Finlands kust. Bottenviken blev helt och hållet isbelagd den 7 februari, tre veckor senare än normalt. Samtidigt låg ett 10–15 nautiska mil brett bälte av tunn is utmed Bottenhavets kust. I Finska viken var skärgården isbelagd och också på öppna havet fanns det is från S:t Petersburg ända till Hogland. I mitten av februari tillstötte en två veckor lång, mild och blåsig period under vilken isläget uppvisade en tillbakagång. I Bottenviken packades isen samman öster om linjen Malören – Kokkola fyr och i Finska viken öster om linjen Nerva–Seitskär. Mot slutet av månaden bytte vinden riktning och nordanvinden drevpackisfältet i norra Bottenviken ut till havs, varvid en bred råk bildades vid fastiskanten på den finska sidan. Denordliga vindarna gjorde vädret kyligare och is bildades på alla sjödistrikt. I slutet av februari sträckte sig istäcket från norra delen av Bottenviken till i höjd med Härnösand i Bottenhavet. Istäcket fortsatte söderut längs finska kusten iform av ett 30–40 nautiska mil brett bälte av tunn is. I Finska viken fanns det is från S:t Petersburg till longitudengenom Jussarö.
Vädret i början av mars var mycket omväxlande. Korta köldknäppar varvades med milda perioder och isläget lättade något. I mitten av mars inföll en ny köldperiod då isen nådde sin största utbredning. Detta skedde den 26 mars, vilket är senare än vad som någonsin förr registrerats. Det istäckta området sträckte sig över en yta av 128 000 km². Bottenviken och Skärgårdshavet var alltigenom täckta av is, i Bottenhavet gick iskanten från Agö till 30 nautiska mil väster om Kaskö och sedan i en båge mot Åland. I Finska viken gick gränsen från Nargö till 18 nautiska mil sydväst om Bengtskär och vidare till Kökar. Härefter började isläget småningom lätta.
Aprilvädret var varmare än genomsnittet. Särskilt i Bottenviken smälte isen, som förblivit tunn, snabbare än normalt. Skärgårdshavet blev isfritt i mitten av april, något tidigare än genomsnittet. I Bottenhavet skedde islossningen motslutet av april och i Finska viken som vanligt i månadsskiftet april-maj. Norra Bottenviken blev isfri redan i mitten av maj, nästan två veckor tidigare än genomsnittet.
Fastisens största tjocklek i Bottenviken var 50–60 cm, i Bottenhavet 30–45 cm, i Skärgårdshavet och västra Finska viken 30 cm och i östra Finska viken 35–50 cm. Havsisen var 20–50 cm tjock i Bottenviken, 10–30 cm tjock i Bottenhavet och 10–45 cm tjock i Finska viken.
På alla sjödistrikt var isvintern betydligt kortare än genomsnittet. I Bottenviken var den omkring fyra veckor och i Bottenhavet, Skärgårdshavet och Finska viken över fyra veckor kortare än normalt.
Simo Kalliosaari
Tidigare isvintrar
Beskrivningarna och de maximala isutbredningarna.