Isvintern 2003/2004 var genomsnittlig
Frysningen i norra Bottenviken började i slutet av november och vid kusten av Bottenhavet efter mitten av december, cirka en vecka senare än i genomsnitt, i östra Finska viken, i Viborgska viken och utanför S:t Petersburg i mitten av december, cirka två veckor senare än normalt, och i Skärgårdshavet samt i västra och centrala Finska viken vid årsskiftet, vid den genomsnittliga tidpunkten.
I december ökade ismängden långsamt i norra Bottenviken så att det vid årsskiftet fanns is från norr till väster om Karlö. I skärgårdsområdena i södra Bottenviken, Bottenhavet och Finska viken fanns det tunn fastis och nyis.
Början av januari var kall och nyis bildades utanför kusten i både Bottniska viken och Finska viken. I mitten av månaden bildades ett istäcke i Kvarken och i östra Finska viken fanns det is ända till Lövskär. Den 23 januari, cirka en vecka senare än i genomsnitt, var Bottenviken helt isbelagd. I slutet av januari var vädret milt och blåsigt. Vallar bildades i isfältet i norra Bottenviken och isarna sköts ihop i både Bottenviken och Finska viken. Samtidigt bildades krossis vid iskanten.
I början av februari inträffade korta köldperioder under vilka isarna tjocknade och is bildades i Bottenhavet och Finska viken. I mitten av februari fanns det i norra Bottenhavet is till linjen Storkallegrund–Agö och utanför den finska kusten fanns det ett 10–20 nautiska mil brett bälte av tunn is. I Finska viken sträckte sig isen från öster till longituden genom Hangö. I slutet av februari var vädret milt och isläget gick tillbaka så att iskanten i norra Bottenhavet flyttades till Kvarken och i Finska viken till linjen Porkala–Kalbådagrund–Narva. Samtidigt bildades det vallar i isfältet.
I början av mars inträffade en köldperiod och det bildades snabbt mer nyis. Istäcket var som störst den 11 mars då isen sträckte sig över 153 000 km² . Bottenviken, Skärgårdshavet och Finska viken var då helt isbelagda. I Bottenhavets mellersta del var öppet vatten, men utanför den finska kusten fanns det 15–20 nautiska mil is och utanför den svenska kusten 30–45 nautiska mil is. I norra Östersjön gick iskanten vid linjen Utö–Osmussaar. I mitten av mars blev vädret milt och isläget gick tillbaka snabbt.
I början av april var Bottenhavets högsjö öppet och det fanns is endast i skärgården. I Finska viken fanns det en bred råk från Viborgska vikens mynning till Kalbådagrund och därifrån västerut var havet öppet med undantag av skärgården.
I samtliga havsområden lossade isen vid den genomsnittliga tidpunkten: i Skärgårdshavet, Bottenhavet och västra Finska viken efter mitten av april, i östra Finska viken i slutet av april, i södra Bottenviken i början av maj och i norra Bottenviken i slutet av maj.
I Bottenviken var fastisen som tjockast 50–75 cm, i Bottenhavet 40–50 cm, i Skärgårdshavet 20–40 cm, i västra Finska viken 35–45 cm och i östra Finska viken 40–65 cm. Ute till havs var isen i Bottenviken 40–60 cm, i Bottenhavet 10–20 cm, i västra Finska viken 10–25 cm och i östra Finska viken 25–50 cm tjock.
I Skärgårdshavet och i västra och centrala Finska viken var isvinterns varaktighet genomsnittlig, i Bottenviken och Bottenhavet en vecka och i östra Finska viken cirka två veckor kortare än i genomsnitt.
Simo Kalliosaari
