Isvinterns 2025–2026 var kort men isarealen var genomsnittlig

Isvintern 2025–2026 präglades av snabba förändringar och avslutades exceptionellt tidigt. Trots att vinterns största isutbredning var bland de största under de senaste åren, gjorde en delvis rekordvarm vår att isen smälte snabbt.

Oktober var ovanligt mild i norra Finland och vintern anlände sent till Lappland. Den första isbildningen i norra Bottenviken observerades på satellitbilder den 4 november. Därefter följde en kall period då ny is bildades längs stora delar av Bottenvikens kust. Isen var som tjockast ungefär tjugo centimeter. Isbrytaren Zeus inledde isbrytningssäsongen i Torneå när de första assistansrestriktionerna trädde i kraft den 24 november. Kort därefter började en mildare period och i början av det var vindarna hårda. Vindarna förde bort isen från farleden till Kemi och också mest från farleden till Torneå.

Ända långt in i december ökade mängden av is inte. Is förekom i praktiken endast i skärgården i norra Bottenviken och tidvis även utanför den. Den första kraftiga vinterstormen, Hannes, inträffade den 26 december. Efter stormen strömmade kallare luft från norr, och till nyår blev vädret kallt i hela landet. Isbildningen tog fart längs hela kusten. Voima började isbrytningen i Bottenviken den 2 januari. Vid årsskiftet täckte isen ett område på 14 000 km², vilket motsvarar den normala utbredningen under de senaste decennierna.

I början av januari inleddes en längre kall period under vilken kalla luftmassor strömmade från norr mot Skandinavien. I början av året dominerade högtrycksväder och sträng kyla förekom längs hela kusten. Isutbredningen ökade snabbt och Bottenviken frös helt till den 29 januari. I slutet av månaden var även Kvarken och östra delen av Finska viken täckta av is. I Skärgårdshavet bildades ny is ända fram till Åland.

Under högtrycksperioden uppmättes också rekordlåga vattenstånd i flera havsområden. Längs kusten syntes det låga vattenståndet lokalt genom att stenar stack upp genom fastisen. Den 15 februari var ismängden ungefär dubbelt så stor som genomsnittet för tidpunkten. Trots den stora isutbredningen fungerade trafiken till hamnarna väl tack vare svaga vindar. Under den tredje veckan i februari fortsatte kylan, men vädret blev blåsigare och ökningen av ismängden i Bottenhavet avtog. Den största isutbredning, 181 000 km², uppnåddes den 20 februari. Då var Bottenviken, Kvarken, Ålands hav, Skärgårdshavet, Finska viken och Rigabukten täckta av is. Den centrala Bottenhavet stannade isfri hela vintern. Dessutom bildades ny is längs nästan hela Sveriges kust. Is förekom även längs Polens och Tysklands kuster samt i de danska sunden. Enligt isutbredningen klassificeras vintern som genomsnittlig. I Finland var hela isbrytarflottan i drift. Isutbredningen har varit större senast under den stränga vintern 2010–2011.

I mars förändrades vädret så att vindarna blåste under hela månaden mest från sydliga och västliga riktningar. Mars var rekordmild i stora delar av landet. Ismängden minskade och särskilt efter mitten av månaden ruttnades och smälte isarna snabbt längs syd- och västkusten. I början av april var Skärgårdshavet isfritt och även isarna i Vasa skärgård hade redan blivit ruttna. I Finska viken var farlederna till de finska hamnarna till stor del öppna, och is förekom endast öster om Hogland. Drivisvallarna ute till havs höll dock ut förvånansvärt länge och de sista packisflaken smälte nordväst om Hogland den 21 april.

Alla isar utom de i Bottenviken hade redan smultit när ett bakslag av vinterväder kom. Kraftiga nordliga vindar spred drivisfältet i Bottenviken, vilket påskyndade issmältningen trots det kyliga vädret. Vid denna tidpunkt var drivisen redan mycket ruttna och mot slutet av april hade nästan all fastis längs den finska kusten smält.

I början av maj fanns ännu lite fastis kvar i den svenska skärgården och ett smalt band av drivis lämnade kvar i mitten av Bottenviken. Isbrytningen avslutades den 4 maj och Östersjön var isfri den 10 maj. Enligt Istjänstens statistik har Östersjön varit isfri den 10 maj endast under vintern 2014–2015, vilket innebär att årets issmältning skedde lika tidigt som det rekordtidiga året.

Fastisens tjocklek var på Finska viken och på Bottenhavet 20–50 cm, på Skärgårdshavet 15–40 cm, i Kvarken 20–50 cm och på Bottenviken 40–80 cm. Drivisens tjocklek var på Bottenviken 20–50 cm, i Kvarken och på Finska viken 10–40 cm samt på Bottenhavet 5–20 cm.

På Bottenviken började isvintern en och en halv till två veckor senare än normalt och slutade en och en halv till drygt tre veckor tidigare än normalt.

På norra Bottenhavet började isvintern några veckor senare än normalt, medan den i södra delen började vid normal tidpunkt. På Finska viken började isvintern i genomsnitt ungefär en vecka senare än normalt. Isvintern avslutades på Bottenhavet och Finska viken mellan en och tre veckor tidigare än normalt.

Antalet verkliga isdagar var färre än normalt i Bottniska viken. I Finska viken förekom lokalt något fler isdagar än normalt. I ytterskärgården i Skärgårdshavet var antalet isdagar tydligt större än normalt.