Isbildningen började i Bottenviken den 4 november. På grund av det milda vädret ökade ismängden mycket långsamt. En månad senare fanns tunn is i norra delen av Bottenviken vid kusten samt ställvis också i Vasa skärgård. I mitten av december började det frysa på i de innersta vikarna även på andra håll längs kusten. Den första isbrytaren, Kontio, började isbrytningen 22.12, när isen i Bottenviken var 15 cm tjock.

Vid årsskiftet fick kölden istäcket att växa, men tillväxten i isarealen var långsammare än föregående vinter. När vädret i mitten av januari blev milt ökade inte ismängden nämnvärt. Det milda vädret och flera blåsiga dagar förhindrade isbildning ute till havs, och utöver Bottenviken förblev havsområdena till stor del isfria. I slutet av månaden var isarealen mindre än 30 000 km², vilket är klart mindre än genomsnittet.

Trots att man i norra Finland under första halvan av februari uppmätte lokala värmerekord för februari, blev Bottenviken helt täckt av is den 15:e februari. I mitten av februari inträffade egentligen månadens enda riktiga frostvecka, och vinterns största isareal, 85 000 km², nåddes 20.2. Isbrytare behövdes fortfarande endast i Bottenviken.

Efter detta pressade den milda sydvästliga luftströmmen ihop Bottenvikens isfält och norr om Kvarken öppnades ett vidsträckt öppet område på den svenska sidan. Samma läge varade fram till vinterns slut med undantag för några kallare perioder i mars då tunn is tidvis bildades på öppna platser. I slutet av den ställvis rekordvarma marsmånaden hade det istäckta området minskat till 17 000 km². Som jämförelse har det minsta istäckta området i mars 2008–2022 varit 10 000 km².

Finska viken och Bottenhavet var isfria redan 7.4. I Vasa skärgård fanns det ännu ställvis rutten fastis. I Bottenviken löpte iskanten till havs från Kalajoki mot Luleå under en stor del av månaden. Norr om denna linje bestod isfältet till största delen av is med vallar. Mars och april präglades av flera tillfällen med hårda sydvästliga vindar och trots den lilla isytan behövdes isbrytare för att hålla trafiken löpande. I slutet av april började isarna minska. Efter att fastisarna vid kusten smälte i mitten av maj smälte de sista drivisarna utanför Kalajoki, och Östersjön var isfri 23.5. Isbrytaren Polaris slutade assistanssäsongen några dagar tidigare.

Fastistjockleken var 5–20 cm i Finska viken och Bottenhavet, 20–45 cm i Kvarken och 40–80 cm i Bottenviken. Drivistjockleken var 30–70 cm i Bottenviken. I Kvarken, Bottenhavet och ställvis på Finska viken förekom det tidvis tunn drivis till havs.

I Bottenviken började isvintern en och en halv vecka senare än vanligt och slutade från en och en halv till fyra veckor tidigare än normalt. I Kvarken inföll början av isvintern på bägge sidor av den vanliga tidpunkten – på stränderna tidigare än vanligt, men ute till havs lite senare än normalt. I Kvarken slutade isvintern från två veckor till fem veckor tidigare än vanligt.

I Bottenhavet förekom is endast längs stränderna och som längst i drygt en månad. På norra Östersjön och på den västligaste Finska viken förekom ingen is. I mellersta och östra Finska viken förekom is endast under ungefär en veckas tid. Antalet isdagar var mindre än normalt på alla havsområden.