Östersjöns istäcke var i år som störst den 20 februari, då den nådde en utbredning på 181 000 kvadratkilometer. Utifrån dess utbredning kategoriseras vintern som genomsnittlig. Vid den tidpunkten täckte isen Finska viken, Skärgårdshavet, Ålands hav och Bottniska viken, med undantag av de centrala delarna av Bottenhavet, och alla Finlands isbrytare var ute till havs. Senast en mer omfattande isbildning upplevdes var under den stränga vintern 2010–2011.

Längs våra kuster blev fastisen som tjockast cirka 80 centimeter i Bottenviken och längre söderut cirka 50 centimeter.

"Det som gjorde isvintern speciell var variationerna mellan ytterligheterna. Under den stränga kylan i januari–februari var isbildningen snabb på alla havsområden. Den mycket varma våren fick dock isen att snabbt ruttna och smälta", säger isexpert Niko Tollman från Meteorologiska institutet.

Isvintern på Östersjön varar från november till maj

Östersjöns årliga istäcke är vanligtvis som störst i månadsskiftet februari–mars. Då täcker isen i genomsnitt ett område på 170 000 kvadratkilometer, vilket motsvarar ungefär två femtedelar av Östersjöns yta. Under mycket milda vintrar ligger den årliga isutbredningen klart under 100 000 kvadratkilometer. Som minst har den maximala isutbredningen varit under vintern 2020, då den nådde en yta av endast 37 000 kvadratkilometer.

På Östersjön förekommer det is vanligtvis från november–december till slutet av maj.

Finlands Meteorologiska instituts Istjänsts huvuduppgift är att tillhandahålla aktuell isinformation för vintersjöfarten. På iskartan visas det aktuella isläget, men också isbrytarnas positioner och Östersjöområdets assistansrestriktioner för sjöfarten.

Under isvintern publicerar Finlands Meteorologiska institut dagligen en iskarta som täcker hela Östersjön fram till islossningen, detta i samarbete med Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut (SMHI).

Mer information:

Isexpert Niko Tollman, Meteorologiska institutet, tfn: 050 462 8135, niko.tollman@fmi.fi

Iskartan på Meteorologiska institutets webbplats

Isvintern på Östersjön

"Bra skyddsmetoder är att söka sig till skuggan, klä sig i långärmat och långbyxor samt använda hatt med brätten och solglasögon. Hudområden är bra att skydda med solkräm som har en skyddsfaktor på minst 30", berättar Kaisa Lakkala, forskare vid Meteorologiska institutet.

För mycket UV-strålning ökar risken för att insjukna i hudcancer. Strålningens effekter samlas i hudens minne under hela livet, och därför ska man undvika både att bli bränd och vistas för länge i solen.

UV-strålningsprognosen kan kontrolleras i UV-indextjänsten på Meteorologiska institutets webbplats och i Lokalväder-appen. På nätet kan man dessutom se värdet på det observerade UV-indexet på sju orter i Finland samt i de största städerna i Europa. Som en nyhet för i år finns kartvy där man kan kontrollera det aktuella UV-läget i hela Europa. UV-indexet som baserar sig på satellitmätningar uppdateras på kartan med tio minuters mellanrum.

Unga bränner sin hud oftare än andra, vissa utnyttjar UV-indexet för att få solbränna

De unga förhåller sig motstridigt till solbad och solbränna, framgår av Cancerorganisationernas och Strålsäkerhetscentralens (STUK) färska medborgarundersökning. En stor del av de finländska unga i åldern 16–20 tycker om solbad och solbränna, även om de också är oroliga för UV-strålningens hälsorisker och risken för hudcancer. Sammanlagt 780 unga svarade på undersökningen i slutet av 2025.

Enligt undersökningen får ungdomarna huvudsakligen sin solbränna av solen: av respondenterna tillbringar 81 procent mycket tid i solen eller solar, och 74 procent berättar att de får sin solbränna uttryckligen av solen. Solbadandet har ökat särskilt bland de yngsta respondenterna.

"En oroväckande observation i enkätresultaten är att det bland unga är vanligt att bränna huden. Av respondenterna uppger 70 procent att de har bränt huden minst en gång under det senaste året och nästan var femte har bränt sig tre eller flera gånger. Enligt denna information bränner unga sin hud betydligt oftare än befolkningen i genomsnitt, eftersom endast 19 procent av dem som svarade på STUKs enkät 2024 uppgav att de bränt sin hud minst en gång per år", berättar Anne Höytö, specialsakkunnig vid STUK.

Även om merparten av ungdomarna vet att UV‑strålning ökar risken för hudcancer, upplever många sin egen risk som liten. Solkrämer betonas som skyddsmetod, medan klädsel och skugga får klart mindre uppmärksamhet.

Unga känner till UV‑indexet väl, men de använder det ofta för att maximera solbrännan och inte för att skydda sig. Av respondenterna vet 86 procent vad UV-indexet är, och 73 procent berättar att de följer med det. Endast 27 procent av de unga använder UV-indexet som hjälp för att skydda sig mot UV-strålning, medan 39 procent följer UV-indexet för att främja solbränna.

"I ungdomen tillbringar man ofta mycket tid utomhus och samtidigt kan man exponeras rikligt för UV-strålning. UV-indexet är avsett att hjälpa till att förstå när huden bör skyddas mot UV-strålningens nackdelar. Idealiseringen av solbränna i kombination med att UV-indexet används för att få en solbränna är ett oroväckande fenomen. Även om skönhetsidealen förändras med tiden, verkar charmen med solbränna hållas kvar, och det främsta sättet att skaffa solbränna är fortfarande att sola", säger Heidi Löflund-Kuusela, chef för hälsofrämjande vid Cancerorganisationerna.

Cancerorganisationerna och STUK betonar att resultaten visar ett tydligt behov av att stärka kommunikationen till unga om UV‑strålningens olägenheter och effektiva skyddsmetoder. Det är viktigt att stödja vardagliga lösningar som minskar överexponeringen för solen och stärker en positiv inställning till den egna huden och hudtypen utan press på att få en solbränna.

Utvecklingen och stärkandet av kommunikationen till olika befolkningsgrupper är en av åtgärdshelheterna i det nationella programmet för att minska hudcancer orsakad av UV‑strålning, som inleds i år. De övriga helheterna fokuserar på att öka skuggiga platser i den byggda miljön, till exempel på skolornas och daghemmens gårdar, minska exponeringen i arbetet samt främja tidig upptäckt av hudcancer.

Incidensen av melanom har hållits på en jämn nivå

Enligt den senaste cancerstatistiken konstaterades 2025 nästan 1 800 nya melanom, över 2 100 skivepitelcancer och över 10 000 basalcellscancer i Finland.

"Incidensen av hudcancer i samband med UV-exponering har jämnats ut jämfört med den kraftiga ökningen i början av millenniet. När det gäller melanom var incidenstoppen 2016, varefter den årliga incidensen har hållits på en relativt jämn nivå. Det finns i praktiken inga stora skillnader i den egentliga dödligheten i hudcancer mellan de senaste åren", säger Taneli Väisänen, ansvarig läkare vid Finlands Cancerregister.

"När det gäller melanom finns det skillnader i incidensen bland annat enligt bostadsort och kön. Män löper högre risk än kvinnor att insjukna i och även dö av melanom. För båda könen är sjukdomens femårsprognos dock hög, över 90 procent."

Mer information:

Meteorologiska institutet   Forskare Kaisa Lakkala, tfn 040 747 6792, kaisa.lakkala@fmi.fi

• Prognos för UV-index

Cancerorganisationer   Ansvarig läkare Taneli Väisänen, tfn 050 3537 185  Chef för hälsofrämjande Heidi Löflund-Kuusela, tfn 050 438 8841

• Känn till cancerriskerna: Solen

• Cancersjukdomar

Strålsäkerhetscentralen (STUK)   Specialsakkunnig Anne Höytö, tfn +358 975 988 305, anne.hoyto@stuk.fi

• Om solens UV-strålning på Strålsäkerhetscentralens webbplats

• Information, tips och berättelser om solens UV-strålning

April blev varmare mot mitten av månaden. Vädret var relativt klart, vilket gjorde att dagstemperaturerna blev höga, men nattemperaturerna sjönk. Under den andra halvan av april strömmade svalare luft in i Finland, men vädret blev ändå varmare mot valborg.

Månadens högsta temperatur, 18,8 grader, uppmättes vid Ylivieska flygplats den 14 april. Månadens lägsta temperatur -18,5 grader uppmättes vid Näkkälä observationsstation i Enontekis den 4 april.

Månaden var nederbördsfattig särskilt i öst och norr

I hela landet var nederbördsmängden mindre än normalt. Särskilt nederbördsfattigt var det i Norra Karelen och i landets norra del, där nederbördsmängderna under månaden på många ställen var exceptionellt små och där månaden vid flera observationsstationer var den regnfattigaste i aprils statistik.

Månadens nederbördsmängd varierade från 1,2 millimeter i Kaaresuvanto i Enontekis och Jaurakkajärvi i Pudasjärvi till 27,9 millimeter i Uttis flygplats i Kouvola. Den största dygnsnederbörden, 18,3 millimeter, uppmättes också i Uttis flygplats den 25 april.

I början av månaden fanns det rikligt med snö i landets norra och östra delar, men i slutet av april fanns det jämnare snö främst i mellersta och norra Lappland.

Det var soligare än normalt i en stor del av landet och på många ställen var det ovanligt soligt. Antalet solskenstimmar var 190–310 timmar.

Mer information:

• Klimatstatistik

• Ladda ner observationer

Väderstatistik från Klimattjänsten tfn 0600 1 0601 (4,06 e/min + lna)

Till exempel var månadsmedeltemperaturen vid observationsstationen i Tähtelä i Sodankylä -0,7 grader, vilket är nytt rekord i stationens över hundraåriga observationshistoria och överskred det föregående rekordet från 1920 med hela 1,5 grader. I det nuvarande klimatet förekommer en så här varm mars i Sodankylä uppskattningsvis cirka en gång per 60 år, men utan klimatförändringens uppvärmningseffekt skulle sannolikheten ha varit endast cirka en gång per 400 år. Klimatförändringen gjorde alltså månadsmedeltemperaturen cirka sex gånger mer sannolik och höjde temperaturen med cirka 1,9 grader. Uppgiften grundar sig på Meteorologiska institutets och Helsingfors universitets referentgranskade metod.

Medeltemperaturen i hela landet var 1,1 grader i mars, vilket också är ett nytt rekord. Det föregående rekordet är från 2007, då medeltemperaturen för hela landet var 0,0 grader.

Den högsta temperaturen i mars var 12,6 grader som uppmättes vid Asemantaus i Heinola den 22 mars. Den tidigare meddelade temperaturen på 13,2 grader som uppmättes på fyrtaket vid Kalbådagrund i Borgå den 14 mars anses enligt preliminära bedömningar inte vara statistiskt godtagbar.

Månadens lägsta temperatur var -25,2 grader och uppmättes i Nuorgam i Utsjoki den 2 mars.

I öst och norr på många ställen snöfritt eller rekordliten snömängd

Mars var i stor utsträckning torrare än normalt i landets södra och mellersta delar och regnigare än normalt i norr. I mars regnade det mest vid observationsstationen i Kauppilankylä i Östermark, där nederbördsmängden var 62,7 millimeter. Minst regnade det vid Russarös observationsstation i Hangö, där nederbördsmängden var 6,1 millimeter. Den största dygnsnederbörden, 14,8 millimeter, uppmättes vid observationsstationen i Kangasniemi kyrkby den 1:a dagen i månaden.

Värmen i mars fick snön att smälta snabbt i hela Finland och i slutet av mars fanns det på många ställen rekordlite snö i öst och norr. Den sista dagen i mars hade snötäcket till stor del smält i hela landet med undantag av Koillismaa och Lappland. I Norra Karelen, Norra Österbotten och Kajanaland fanns det ställvis 2–5 centimeter snö, med undantag av Puolanka Paljakka, där det fanns 27 centimeter snö. I Lappland och Koillismaa var snötäckets djup cirka 20–80 centimeter, med undantag av det nordligaste området i Kilpisjärvi, där det fanns cirka 90 centimeter snö i slutet av månaden.

Antalet solskenstimmar var i allmänhet nära det normala.

Mer information:

Klimatstatistik

Ladda ner observationer

Väderstatistik från Klimattjänsten tfn 0600 1 0601 (4,06 e/min + lna)

Den högsta temperaturen i februari var 6,3 grader och uppmättes i Västra hamnen i Mariehamn den 28 februari. Månadens lägsta temperatur var -35,8 grader och uppmättes i Naruska i Salla den 1 februari.

Högtrycket bidrog till låg nederbörd i februari

Nederbördsmängderna i februari var på många håll mindre än normalt, eftersom ett högtrycksdominerat väderläge rådde länge i Norden. I Lappland var nederbördsmängderna på många håll till och med sällsynt små. Månadens nederbördsmängd varierade mellan 5,9 millimeter i Nellim i Enare till 46,9 millimeter vid observationsstationen i Anjala i Kouvola. Den största dygnsnederbörden, 27,2 millimeter, uppmättes vid observationsstationen i Anjala, Kouvola den 26 februari.

I slutet av februari var snödjupet under genomsnittet i en stor del av landet. Det varierade mellan några centimeter i landets sydvästra del och 88 centimeter i Pokka i Kittilä. I landets östra del var avvikelsen från det normala snödjupet hela 20–30 centimeter. I Lappland var snödjupet mestadels något över genomsnittet.

I februari var antalet solskenstimmar fler än normalt, med undantag av Lappland.

Vinterns lägsta temperatur uppmättes i början av januari

Enligt Meteorologiska institutets statistik varierade medeltemperaturen för vintern, det vill säga för december–februari, från cirka -1 grad på Åland till cirka -16 grader i norra Lappland. Medeltemperaturen var kallare än normalt i hela landet jämfört med långtidsmedelvärdet för åren 1991–2020: temperaturavvikelsen var cirka två grader i en stor del av landet, i Lappland cirka 2–5 grader. I delar av Lappland var vintern således ovanligt kall.

Den lägsta temperaturen för vintermånaderna, -42,8 grader, uppmättes den 9 januari i Tulppio i Savukoski. Den högsta temperaturen var 8,9 grader och uppmättes på Mariehamns flygplats den 10 december.

Nederbördsmängderna var under vintern på många håll mindre än normalt. Den minsta nederbördsmängden uppmättes i Toholampi i Laitala, 57 millimeter, och den högsta i Jomalby i Jomala, 166,6 millimeter. Vinterns nederbörd var på vissa håll ovanligt liten.

Solen sken under vintermånaderna i hela landet nära de normala värdena.

Mer information:

Klimatstatistik

Ladda ner observationer

Väderstatistik från Klimattjänsten tfn 0600 1 0601 (4,06 e/min + lna)

Den högsta temperaturen i januari var 4,3 grader och uppmättes i Lemland Nyhamn den 17 januari. Månadens lägsta temperatur var -42,8 grader och uppmättes i Tulppio i Savukoski den 9 januari. Siffran är den tredje kallaste i Finland på 2000-talet.

Den låga nederbörden syntes i snösituationen

Nederbördsmängderna i januari var på många ställen sällsynt eller exceptionellt små. Månadens nederbördsmängd varierade från 2,8 millimeter i Nuorgam i Utsjoki till 56,4 millimeter i Jomalaby. Den största dygnsnederbörden, 16,6 millimeter, uppmättes i Lumparland vid observationsstationen i Långnäs hamn den 1 januari.

I en stor del av landet var nederbördsmängden i januari omkring 10 millimeter, vilket grovt beräknat är cirka en fjärdedel av det normala. Särskilt nederbördsfattigt var det i landets mellersta del, där det vid flera observationsstationer var nederbördsfattigast under mätningshistorien. Regnfattiga platserna var till exempel Jyväskylä flygplats, Juupajoki Hyytiälä, Vieremä Kaarakkala och Lampela i Lieksa, där stationens mätningshistoria sträcker sig över hundra år bakåt i tiden.

Den låga nederbörden syns också i snödjupet. I landets mellersta del fanns det ovanligt lite snö i slutet av månaden, 10–30 centimeter under medelvärdet. I de snöfattigaste områdena har det den här tiden på året funnits mindre snö senast 2014. Endast i Mellersta Lappland låg snödjupet över medelvärdet.

Antalet solskenstimmar var färre än normalt i hela landet.

Mer information:

Klimatstatistik

Ladda ner observationer

Väderstatistik från Klimattjänsten tfn 0600 1 0601 (4,06 e/min + lna)

Hela landets medeltemperatur var 4,5 grader, vilket är 1,6 grader över långtidsmedelvärdet för åren 1991–2020. Årsmedeltemperaturen varierade från cirka +8 grader i sydvästra skärgården till cirka noll grader i nordvästra Lappland.

Årets medeltemperatur var 1–2 grader högre än genomsnittet i en stor del av landet. De stationsspecifika medeltemperaturerna var i största delen av landet de näst högsta temperaturerna vid observationsstationerna och låg endast lite under medeltemperaturerna för år 2020 som var ett rekordår.

Endast i maj, juni och augusti var medeltemperaturen i hela landet något lägre än normalt. Alla andra månader var varmare än normalt. September var igen rekordvarm och följde de rekordvarma septembermånaderna år 2023 och 2024.

Den högsta temperaturen 2025 var 32,6 grader, som uppmättes den 31 juli vid Uleåborgs flygplats. Årets lägsta temperatur, -39,6 grader, uppmättes den 4 april vid observationsstationen i Tulppio i Savukoski.

Särskilt i öst var det torrt, i väst och norr regnade det mer än normalt

I en stor del av landet var den årliga nederbördsmängden normal eller något större än normalt. I landets mellersta del var nederbördsmängderna dock mindre än genomsnittet i området som sträcker sig öster om mellersta Finland, ställvis till och med sällsynt små. Detta syntes särskilt i Saimens vattendrag som en exceptionellt låg vattennivå.

Den största årliga nederbördsmängden uppmättes vid observationsstationen i Puolanka, Paljakka, där det regnade 835,1 millimeter. Under året regnade det minst i Haapaniemi i Viitasaari, 445 millimeter. Den största dygnsnederbörden var 86 millimeter som uppmättes i Kotaniemi i Ruokolax den 18 juni.

I december fanns det snö i Lappland

Medeltemperaturen i december 2025 varierade från cirka +5 grader i sydvästra skärgården till cirka −11 grader i norra Lappland. Medeltemperaturen var i stor utsträckning tre till fem grader högre än medeltemperaturen under jämförelseperioden 1991–2020. Medeltemperatur i Lappland var i regel 0,5 grader högre än normalt. Månadens lägsta temperatur -35,3 grader uppmättes i Kilpisjärvi bycentrum den 31 december. Månadens högsta temperatur, +8,9 grader, uppmättes vid Mariehamns flygplats den 10 december.

Nederbördsmängderna i december var i stor utsträckning normala eller något större än normalt. I Lappland och Kuusamo var månadens nederbördsmängder ställvis exceptionellt stora och ställvis slogs stationsspecifika nederbördsrekord för december. Till exempel i Tähtelä i Sodankylä var december regnigast i den 115 år långa mäthistorian, då man vid stationen uppmätte en ansamling på 79,5 millimeter. Månadens största nederbördsmängd var 94,0 millimeter, som uppmättes i Mustavaara i Ristijärvi, Kajanaland. Minst regnade det vid observationsstationen i Stjärnsund i Hattula i Egentliga Tavastland, 38,3 millimeter. Den största dygnsnederbörden på 25,5 millimeter uppmättes i Sjundby i Sjundeå den 8 december.

Marken har varit snötäckt hela december närmast i Lappland. Efter mitten av december fick nästan hela Finland ett snötäcke gradvis, men mot slutet av månaden smälte snön längs kusten i landets södra del. I slutet av månaden fanns det 0–15 centimeter snö i landets södra och mellersta delar samt i norra Österbottens västra del. I Kajanaland, nordöstra Österbotten och Lappland fanns det 20–65 centimeter snö. Det största snödjupet i december uppmättes den 22 december i Kenttärova i Kittilä, där det fanns 70 centimeter snö.

I december var antalet solskenstimmar 18–25 timmar på syd- och västkusten, på andra håll i landet sken solen i huvudsak 0–6 timmar. Antalet solskenstimmar var typiskt för december i förhållande till långtidsmedelvärdet. I mellersta Finland sken solen ovanligt lite, under en timme.

Mer information:

Klimatstatistik

Ladda ner observationer

Väderstatistik från Klimattjänsten tfn 0600 1 0601 (4,06 e/min + lna)

Höstens medeltemperatur varierade från cirka noll grader i Lapska armen till cirka +10 grader på sydkusten. Avvikelsen från medeltemperaturen under jämförelseperioden 1991–2020 var cirka en och en halv grad i Lappland, på andra håll i huvudsak över 2 grader. Höstens högsta temperatur, 25,8 grader, uppmättes vid observationsstationen Salo Kärkkä den 8 september. Den lägsta temperaturen, -31,6 grader, uppmättes vid Enontekis flygplats den 24 november.

Mängden nederbörd under hösten var till stora delar normal eller något över det normala. Främst i området som sträcker sig från Kajanaland till södra Lappland regnade det ovanligt mycket, medan nederbördsmängden vid östgränsen i norra och södra Karelen ställvis var mindre än normalt. Enligt preliminära uppgifter var nederbörden störst vid Paljakka i Puolango, där nederbördsmängden i september–november var 323,6 millimeter. Minst regnade det vid observationsstationen i Angeli Lintupuoliselkä, 98,9 millimeter.

I november var det kallt i Lappland, milt på andra håll

Medeltemperaturen i november varierade från cirka +6 grader i sydvästra skärgården till cirka -11 grader i Lapska armen. I Lappland var medeltemperaturen kallare än normalt, i huvudsak 2–3 grader lägre än medelvärdet för jämförelseperioden 1991–2020. I övriga delar av landet var medeltemperaturen 1-3 grader högre än normalt. Månadens högsta temperatur, 12,8 grader, uppmättes vid observationsstationen Hammarland Märket den 5 november. Månadens lägsta temperatur, -31,6 grader, uppmättes vid Enontekis flygplats den 24 november.

Nederbördsmängden i november varierade. Främst i söder och alldeles i norr regnade det mindre än normalt, medan en regnigare zon låg mellan dessa områden.

Ett undantag från den låga nederbörden i söder var observationsstationen Koivuniemi i Vederlax, där det regnade exceptionellt mycket. Där uppmättes den största nederbördsmängden i november, 161,6 millimeter. Vid stationen uppmättes också den största dygnsnederbörden, 79,0 millimeter, den 16 november. Detta värde utgör samtidigt Finlands nya rekord för dygnsnederbörd i november. Det tidigare rekordet, 52,8 millimeter från Sarviluoma i Storå år 1971, slogs tydligt.

Minst nederbörd i november föll i Kaamanen i Enare, 19,1 millimeter.

Under november föll snö ända ner till de södra delarna av landet, men på grund av en mild period under månadens sista dagar fanns det i slutet av månaden snö kvar främst i området från Kajanaland till Lappland, där snödjupet var 10–25 centimeter.

I november varierade antalet solskenstimmar från en timme vid Kevo i Utsjoki till cirka 48 timmar vid Badhusberget i Mariehamn. Med undantag av Norra Lappland var antalet solskenstimmar i vårt land till största delen normalt.

Mer information:

Klimatstatistik

Ladda ner observationer

Väderstatistik från Klimattjänsten tfn 0600 1 0601 (4,06 e/min + lna)

Månadens högsta temperatur, 15,7 grader, uppmättes den 6 oktober vid Vänö observationsstation på Kimitoön. Månadens lägsta temperatur -13,4 grader uppmättes den 21 oktober vid observationsstationen Oustajärvi i Muonio och på Enontekis flygplats.

Enligt preliminära uppgifter regnade det mest i Kaakkuri i Torneå där nederbördsmängden var 114,6 millimeter i oktober. Minst regnade det vid Mekrijärvi observationsstation i Ilomants, 30,3 millimeter. Nederbördsmängden i oktober var i huvudsak mindre än normalt i öster och söder, men på väst- och sydvästkusten samt i stor utsträckning i norr något större än normalt. I öster var nederbördsmängden ställvis ungefär hälften av den normala nederbördsmängden i oktober. Den största dygnsvisa nederbördsmängden, 30,2 millimeter, uppmättes vid Kaakkuri observationsstation i Torneå den 23 oktober.

I Lappland fanns det mindre snö än normalt

Den första snön uppmättes den 16 oktober i Kilpisjärvi bycentrum i Enontekis. Den första snön kom drygt två veckor senare än normalt. Under den senare hälften av månaden fanns det små mängder snö i mellersta och norra Lappland och i slutet av oktober endast ställvis i norra Lappland. I Lappland var snömängden något mindre än normalt för tidpunkten. Det största snödjupet, 17 centimeter, uppmättes i Kilpisjärvi bycentrum i Enontekis den 24 oktober.

Antalet solskenstimmar i landets västra del var 70–110 timmar, i det övriga landet 30–70 timmar. Solen sken något mindre än normalt i största delen av landet.

Mer information

Klimatstatistik

Ladda ner observationer

Väderstatistik från Klimattjänsten tfn 0600 1 0601 (4,06 e/min + lna)

September var rekordvarm i Lappland. I Tähtela i Sodankylä var medeltemperaturen i september 11,0 grader. Detta innebär att septembermånad 2025 redan var den tredje rekordvarma septembermånaden i rad på denna station. Klimatförändringen höjde medeltemperaturen i september 2025 med 1,9 grader. I detta fall är situationen 50 gånger mer sannolik jämfört med att det inte skulle finnas någon klimatförändring. Uppgiften grundar sig på Meteorologiska institutets och Helsingfors universitets referentgranskade metod.

Medeltemperaturen i september varierade mellan cirka 15 grader på sydkusten till cirka 10 grader i Norra Lappland. Avvikelsen jämfört med jämförelseperioden 1991–2020 var i allmänhet 2–4 grader. Avvikelsen var stört i mellersta Lappland I ett område från landets södra del till Norra Österbotten var medeltemperaturen på många ställen exceptionellt hög.

Den högsta temperaturen i september, 25,8 grader, uppmättes den 8 september i Kärkkä i Salo. Månadens lägsta temperatur, -5,4 grader, uppmättes vid observationsstationen Konnunsuo i Villmanstrand den 30 september.

I september var antalet dagar med högsommarvärme fyra, vilket är ovanligt många.

Blixtmängden i september var den största sedan 2002

Nederbördsmängden var i september till största delen normal eller något större än normalt. Nederbördsmängden var ställvis exceptionellt stor främst i de södra delarna av Mellersta Finland och i Norra Österbotten. Nederbörden var ställvis mindre än normalt på sydkusten, i närheten av östgränsen samt i de norra delarna av Mellersta Finland och Norra Savolax.

Enligt preliminära uppgifter regnade det mest i Sarakylä i Pudasjärvi, 136,7 mm. Minst regnade det vid observationsstationen i Pulju i Kittilä, där nederbördsmängden under månaden var 30,4 mm. Den största dygnsnederbörden, 52,1 mm, uppmättes på flygplatsen i Jyväskylä den 8 september.

I september uppgick antalet solskenstimmar till 80–200 timmar, vilket är normalt eller aningen fler än normalt.

Antalet observerade markblixtar i Finland var drygt 6 700, medan det i genomsnitt i september observeras cirka 2 800 markblixtar. Senast i september observerades fler markblixtar 2002.

Mer information

Klimatstatistik

Ladda ner observationer

Väderstatistik från Klimattjänsten tfn 0600 1 0601 (4,06 e/min + lna)