Isvintern på Östersjön

Den istäckta arealen är som störst under januari-mars, vanligast i skiftet februari-mars. I medeltal täcker isen 170 000 kvadratkilometer av Östersjön, vilket motsvarar 40 % av hela Östersjöns areal (422 000 km², inklusive Kattegatt och Skagerrak). På de mildaste vintrarna är isens största utsträckning mycket mindre än 100 000 km². Isens minsta utsträckning påträffades under vintern 2020, då isens maximala areal var endast 37 000 km².

I november börjar tillfrysningen av Östersjön i de norra delarna av Bottenviken och innersta Finska viken. Därefter fortsätter frysningen i Kvarken, i södra delar av Bottenviken och på kustområdena på Bottenhavet.

Under normalvintrar fryser hela Bottenviken, Kvarken, nästan hela Bottenhavet, Skärgårdshavet, Finska viken och delar av norra Egentliga Östersjön. Under milda vintrar fryser Bottenhavet inte alls och Finska viken endast delvis. Under stränga isvintrar sträcker sig istäcket ända till de danska sunden och till centrala Egentliga Östersjön. På egentliga Östersjön är området nordost om Bornholm det sista som fryser till.

På vår, då solen skiner ännu mera, börjar islossningen. Islossningen framskrider från söder mot norr. Finska viken, förutom de östligaste delar, blir isfri i april. I maj förekommer is endast i de norra delarna av Bottenviken. Där också de sista isresterna har smält i början på juni.

Isvinterns stränghet

Istjänsten på Meteorologiska Institutet beskriver hur sträng isvintern på Östersjön är med hjälp av tre klasser: mild, genomsnittlig och sträng. Den fjärde klassen, ytterst sträng, kan även användas vid behov.

Klassificeringen har gjorts enligt isens maximala utsträckning, baserat på isvintrarna 1960–1961 till 2009–2010. Isens maximala utsträckning beräknas för den dagen, då isens utbredning har nått sitt årliga maximala värde. Faktorer som iskoncentration, istjocklek eller graden av isens deformation tas inte i beaktande i beräkningarna. Däremot baseras klassificeringen på arealen av isens totala utbredning.

Isvintrar, då maximala utsräckning är mindre än 115 000 km² är milda. Om den maximala isutsträckningen är över 230 000 km² är isvintern sträng. Isvintern kallas yttersta sträng om det finns is på en areal större än 345 000 km².

Tre olika slags maximala utsträckningar.

Viktigt att lägga märke till är att milda issäsonger kan vara svåra gällande issjöfarten, likasom stränga säsonger inte behöver vara svåra. Issäsonger, som klassificeras som genomsnittliga, är däremot svårast gällande issjöfarten. Mellan kalla perioder förekommer varmare och stormigare perioder, vilket kan ge upphov till att isen rör på sig och därmed kan ispressning samt packisvallar uppstå. Under lugna och kallare perioder ökar ismängden, som till en följd av nästa stormigare period rör sig mot iskanten av näraliggande drivis. På detta sätt bildas stampvallar, vilka gör isfältet även mer svårforcerat.