Tyvärr har vi tekniska problem med väderprognoser. Vi arbetar för att lösa problemet så fort som möjligt.

Havsisens rörelser

Det är ett imponerande och också farligt skådespel när stora isfält sätter sig i rörelse. Ett isfält som pressas ihop kan skada byggnadsverk till havs, till exempel fyrar. Också fartyg som råkar ut för ispress kan få allvarliga skador.

Havsisens rörelser förorsakas av vindar och strömmarna i havet. I Östersjön förekommer det inte kraftiga konstanta strömmar, och därför bestäms isens rörelser huvudsakligen av rådande vindförhållanden. Isens rörelser bestäms av vindriktningen och vindstyrkan, av den friktion som åstadkoms av isens och vattnets relativa rörelse, av den inre friktionen i isfältet och den av jordens rotation förorsakade Corioliseffekten.

När vindhastigheten överstiger 5 meter per sekund bestämmer den isens rörelser. Isen rör sig då med en hastighet som är 1 – 3 procent av vindhastigheten. Som exempel kan nämnas att isen rör sig med en hastighet på 0,2 – 0,6 knop då vindhastigheten är 10 meter i sekunden. Ju enhetligare isfältet är destu långsammare rör det sig.

När drivisen rör sig i riktning från fastisen eller ett isfält av sammanfrusen drivis uppstår en råk. Vid hård vind kan råken växa till och med 10 - 30 kilometer under ett dygn. Om vindriktningen är i stort sett densamma i ett större område under en längre tid kan råken bli mycket lång.

I den norra delen av Bottenviken öppnar sig en typisk, halvmåneformad råk som sträcker sig från Luleåtrakten i Sverige via Kemi fyr och Merikallat till Brahestad och tidvis ända till Karleby.
 

Drivande is packar sig lätt då den möter ett hinder av något slag. En typisk situation då isen packar sig uppstår då den drivande isen glider mot fastiskanten. När isen packar sig mot grynnor förankras isen på bottnen och den synliga delen av packisvallen kan vara till och med ett tiotal meter hög.

Slingrande packisvallar uppstår också i de centrala havsområdena när stora isflak går sönder när de pressas mot varandra. Isbitarna glider sedan upp på de varandra och p de stora isflaken när dessa pressas mot varandra. De lösspjälkta bitarna hopar sig både ovan och under vattenytan.

Packisarna i öppna havet flyter i vattnet enligt Arkimedes princip: massan under vattnet är cirka nio gånger större än massan ovan ytan. I fråga om isvallarna är höjden på ismassan under vattnet cirka sex gånger höjden på den del av vallen som syns ovan vattenytan. Pacisvallarnas höjd ovan vattenytan är vanligtvis 0,5 – 1,5 m.

Packis förekommer vanligen i utkanten av de öppna havsområdena, på lesidan av isfältet. I Östersjön förhärskar sydliga till västliga vindar, och sålunda är packisvallar vanligast vid Finlands kuster och i de inre delarna av Finska viken. Av samma orsak uppstår de råkar som underlättar sjöfarten på lovartsidan om isfältet, det vill säga längs Sveriges och Estlands kuster.

 

17.2.2015