Havsisens rörelser

Drivis

I öppna havet bildas havsisen av drivis som rör sig med vindar och strömmar. På grund av isens rörelse spricker ett enhetligt isfält upp i isflak, vilkas diameter kan vara flera kilometer. Drivisen kan vara slät is, hopskjuten is eller bestå av packisvallar. Täckningsgraden kan vara 1–100 %. Numret beskriver, hur många procent av vattenytan är täckt av is.

Vind och stömmar åstadkommer havsisen att röra. I Östersjön finns det inga så kraftiga och stabila strömmar att de skulle påverka mycket. Därför är det mest vindar som får isen driva. Isens rörelser inverkas av vindens riktning och kraft, friktionen mellan is och vatten, isfältets interna friktion och coriolis-faktor, som uppstår av jordens rotation.

Vinden är den dominerande faktor, om det blåsar över 5 m/s. Isens hastighet är då 1–3 % av vindens hastighet. Till exempel, om vinden blåser 10 m/s driver is 0,2–0,6 knut. Ännu tätare isfältet är desto långsammare rör det sig.

Råkar

När drivisen driver utåt från fastisgränsen eller drivisfältet, öppnas det en råk i isfältet. Under hård vind kan en råk växa även 10–30 km bredare i en dag. Om vindriktningen inte varierar mycket, kan en råk bli jätte lång.

På vårarna är det typiskt att i norra Botteviken öppnas en råk som kallas ”halvmåne”. Det börjar från svenska kusten framför Luleå via Kemi fartyg och Merikallat till framför Brahestad och även Karleby.

Packis

Om drivisen stötar på hinder, till exempel fastiskanten, packas den ihop. Sådan is kallas packis.

På grundar är packisen ankrad på botten och kan växa även tio meter ovanpå vattenytan. Det finns också packis på de mellersta havsområdena. Slingrande packisvallar bildas när isflak pressas mot varandra, bryter sönder och de lösbrutna isbitarna packas över och under vattenytan.

Ute till havs driver packis enligt Archimedes princip: massan under vattenytan är ungefär nio gånger större än massan ovanpå. Flytande packisvallens synliga del är typiskt 0,5–1,5 meter hög.

Packis finns oftast mest var vind typiskt blåsar. I Östersjös området är de vanligaste vindar sydliga och västliga, så packningar finns mest längs finska kusten och i östra Finska viken. På motsvarande sätt öppnas råkar, som lättar sjöfarten, nära svenska och estländska kuster.

När stora havsisfälterna rör, är det imponerande men också ett farligt fenomen. Pressande isfält kan skada marin infrastruktur, t.ex. fyrar eller vindkraftverk, eller fartyg fastnad i isen. Packisvallar och sörjebälten är de företeelser som har den största inverkan på vintersjöfarten i Östersjön. Isförstärkta fartyg med kraftiga maskiner kan bryta till och med en meter tjock jämn is, men kan inte röra sig i packisbälten och sörjebälten utan isbrytarhjälp. Fartygstrafiken försvåras också av ispressning. En kraftig ispressning kan vara direkt farlig för fartygen, och kan försena handelsfartyg med flera dygn.

Fastis, drivis och packis. Photona: Anni Montonen, Jouni Vainio och Rainer Varis.