Störningar i radarbilden
Väderradarn mäter mikrovågornas spridning, vars egenskaper tolkas ifall det regnar någonstans eller inte. Denna tolkning stämmer ändå inte alltid. Meteorologiska institutet är med i flera internationella projekt, där dessa problem försöker lösas. Här under presenterar vi några problemfall.
Mikrovågorna reflekteras från annat än regndroppar
Mikrovågornas reflektioner av berg, fjäll och byggnader kan oftast identifieras, då vågorna reflekterar av fasta mål. Man har ändå märkt, att till exempel Rokua i Norra Finland syns i bilden vid höga vindstyrkor vilket orsakas av träd och master högt ovanför havsytan. Vindkraftverkens rotorers rörelse gör det också svårare att identifiera målets art.
I vissa fall fås reflektioner även från havsvågor, fartyg och flockar med flyttfåglar. Dessa försöker man minska genom teknologi som kallas "dual polarisering" (dual polarization på engelska). Hastigheten på objektet som träffas av mikrovågorna kan vara mycket lika med vattendroppars hastighet, men deras form är olika. Dual polarisation ger möjligheten att få information om objektens form. Andra källor som sänder mikrovågor
I internationella avtal har det bestämts, vilka frekvenser som får användas till specifika ändamål. Närområdets radaranvändare väljer frekvensen inom avtalens ramar, så att gränsande radaranläggningar inte stör varandra. Alltid då och då observeras ändå telekommunikationsöverföringar på otillåtna frekvenser. Det kommer också små mängder vågor från solen på samma frekvenser som radarn använder.
Eftersom radarn definierar mätobjektets avstånd genom återvändningstiden för ursprungliga signalen, visualiseras objekt som konstant skickar en signal på alla avstånd mellan radarn och objektet som streck eller sektorer. Objekt som skickar ut pulser visualiseras som bågformade ränder eller linjestycken.
Ekon från främmande sändare försöker vi radera genom bildbehandling, och i administrationsfrågor gällande frekvenser samarbetar vi med både inhemska och utländska myndigheter.
Oväder långt borta
En stark storm utanför radarns 250 kilometers mätområde, till exempel i Baltikum, kan orsaka en sektorformad reflektion 250 km närmare – En storm 270 km ifrån mätplatsen ser ut att vara endast 20 km långt borta. En sådan reflektion är mycket svagare än ett egentligt eko, därför syns det endast vid starka oväder, typiskt på en varm sommardag.
Mäthöjdens påverkan
På grund av jordglobens krökning stiger radarstrålen allt högre ovanför jordytan ju längre den färdas. Långt från antennen görs mätningen så högt uppe, att regnet under mäthöjden kan avdunsta eller färdas med vinden långt bort, så att det inte regnar på marken vid mätpunkten.
Ifall nederbörden faller från ett lågt moln långt ifrån radarn, kan det hända att radarn endast mäter torr luft ovanför regnet. Detta är ett problem speciellt med duggregn och låga snöfall, som förekommer under början av vintern nära sjöar och hav. Enda sättet att förbättra situationen är genom att täta radarnätverket.
Radarer i radarnätet
Nuförtiden utnyttjar alla Meteorologiska institutets radarerna dualpolariseringsteknologin. Dualpolariseringsteknologin förbättrar radardatan och bildernas kvalité. Störande ekon kan raderas bort från bilden och kvar blir endast nederbördekon.
Ekon framkallas inte enbart av snöflingor och vattendroppar utan även av fåglar och insekter. Den här radarteknologin gör det också möjligt att särskilja om det är fråga om regn, snö eller snöblandat regn.