Mätning av vattenståndet

Mätningsverksamheten startade 1887 i Hangö och 1904 i Helsingfors. På 1920-talet grundades tio stationer. Sen grundades stationen i Raumo 1933 och den sista i Borgå Emsalö 2014. I början skedde registreringen med hjälp av en pappersskrivare och mätningarna avlästes en gång i månaden. Numera samlas observationerna upp i realtid från digitala automatiska registrerings- och lagringsapparaturer. Också vattentemperatur mätas på stationerna.

Mareografen i Helsingfors. Foto: Hanna Boman.

Verksamheten

Vattenståndet mäts i en djup brunn som befinner sig under mareografbyggnaden och står i förbindelse med havet genom ett smalt, tillräckligt djupt liggande förbindelserör. Rörets funktion är att utesluta vågornas inverkan på vattenståndet. I mätningsbrunnen stiger och sjunker en flottör tillika med vattenytans förändringar. Flottörens rörelse förmedlas via en hålremsa av stål och en omkodare till registreringsapparaten. Det finns en lätt motvikt på den andra tampen av hålremsan, som håller remsan rak, men påverkar inte mätningsresultat.

Mareografen mäter vattenståndet med en flottör i en brunn.

Fixpunkter och höjdsystem

Havsvattenståndet mätas i förhållande till en mareografs egen referensnivå. Referensnivån är en fast, beräknad nivå som ligger ungefär två meter under medelvattnet för år 1921. Mareografens möjliga rörelse relativt till sin referensnivå utreds med årliga avvägningar mot en närstående fixpunkt. Vart tredje år säkras stabiliteten av mareografen och dess fixpunkt med avvägningar till andra lokala fixpunkter i berggrunden. Utöver gör man kontrollmätningar i mareograferna varje vecka.

I praktiken anges vattenståndet vanligtvis i förhållande till det teoretiska medelvattnet eller N2000 -höjdsystem. Antalet mätat i mareografs egen referensnivå omräknas automatikt till de här systemena före observationer visas.

Kvalitet och precision

Observationernas kvalitet granskas. Om mareografen är tillfälligt ur bruk eller det finns fel i observationer, är vattenståndet räknat från de närmaste stationernas värdena, om möjligt.

Upplösningen for vattenståndsobservationer har varit fr.o.m. 1971 en millimeter. Den verkliga precision är under 1 cm. För de beräknade värden är precision normalt under 10 cm.

Observationer användas på sjön och på kusten

Vattenståndsobservationerna används t.ex. för sjökartläggning, sjö- och kustområdenas byggnadsverksamhet samt hamn- och farledsplanering. De realtida observationerna hör samman med sjösäkerheten och de behövs för sjöfarten. Vattenståndsobservationerna utnyttjas för att utveckla prognosmodeller. Prognoserna underlättar t.ex. förberedelserna vid eventuella översvämningar vid kusten. Med hjälp av långa tidsserier forskar man i klimatförändringens inverkan på Östersjöns vattenstånd samt landhöjningen efter istiden.