Väderprognossystemet

Kärnan utgörs av datorsystemet i mitten av bilden. Detta behöver inte vara placerat på ett ställe, utan kan också vara spritt över flera platser och länder, vilket ökar driftsäkerheten.

I början av beräkningen samlar man in data från radiosonderingar, flygplan, vädersatelliter, väderradar mm. samt observationer från väderstationer till lands och till havs. Dessa kobineras med tidigare prognoser, och används för att bygga upp initialtillståndet för följande prognos.

Principskiss för ett regionalt väderprognossystem.

Utöver initalvärdena krävs, för en regional modell, även information från kanterna av beräkningsområdet. Dessa sk. randvillkår erhålles typiskt från någon global modell som omspänner hela jorden. I flera europeiska länder, liksom vid Meteorologiska institutet, används den globala IFS-modellen från Europacentret för medellånga väderprognoser (ECMWF) för detta ändamål.

Resultaten av beräkningen lagras först i en lokal databas, varifrån de distribueras vidare direkt till olika uppföljningsapplikationer eller för visning på Internet. Uppgifterna levereras även till meteorologer för vidare bearbetning och vidare leverans i förädlad form. Dessutom lagras resultaten i långsiktiga databaser, till exempel för att användas till exempel vid vidareutveckling av modeller