Olika modeller för olika ändamål

Numeriska modeller som beskriver atmosfären kallas allmänt för atmosfärmodeller; klimatmodeller och vädermodeller utgör de viktigaste typerna. Fastän både klimatmodeller och vädermodeller beskriver skeenden i atmosfären, och bägge bygger på samma fysikaliska principer, är de ändå olika till sin uppbyggnad och funktion: vädermodellen är ägnad att beskriva vädrets snabba växlingar under en begränsad tidsrymd, medan klimatmodellen beskriver de genomsnittliga förhållandena under långa perioder.

Atmosfärens kaotiska beteende, som omöjliggör noggranna prognoser ens för korta perioder, är inte ett väsentligt hinder för klimatmodellerna, eftersom de genomsnittliga förhållandena under en tillräckligt lång tid tycks vara oberoende av hur de enskilda vädersystemen utvecklar sig. 

Vädermodeller kan indelas i två huvudtyper:

  • globala modeller
  • regionala modeller (LAM)

Globala modeller spänner, i enlighet med vad  namnet anger, över hela atmosfären. Det stora området ställer höga krav på tillgänglig datorkapacitet.

LAM-modeller spänner över en begränsad del jordklotet. Inom en given datorkapacitet kan de därför uppnå en högre upplösning än en globalmodell. LAM-modellens begränsade område förutsätter att man anger de sk. randvillkorena, eller förhållandena vid områdets gränser. Dessa kan erhållas från en global prognos, men man tillämpar ofta också ett system av successiva alltmer högupplösta LAM-modeller innanför varandra.

Vädermodellerna kan också indelas enligt prognosens längd i:

  • mycket kortfristiga (under ett dygn)
  • kortfristiga (1-3 dygn)
  • medelfristiga (3-15 dygn)
  • långfristiga (över 15 dygn)

Gränserna mellan de olika kategorierna är flytande, och samma modell kan användas för prognoser i olika kategorier. För de långa och medellånga prognoserna används globala modeller med en horisontell upplösning på 15-50 km. För de kortaste prognoserna  används LAM-modeller med en upplösning på 1-3 km.
 
 

Kopplingen mellan en LAM modell och en global modell.
 

21.1.2015