Storm- och oväderkommunikation är en konstart som kräver tålamod

I början av augusti syntes en utveckling i väderprognoserna som hade varit mycket sällsynt om den hade förverkligats. En åskkänslig luftmassa där luftens fuktinnehåll nästan var av rekordklass närmade sig Finland. Samtidigt var luftströmmarna i den lägre atmosfären enligt prognoserna mycket kraftiga, vilket gjorde åskmolnen potentiellt farliga.

Eftersom vädersituationen var så sällsynt öppnade Meteorologiska institutets jourhavande meteorologer sin varningskista i ett ovanligt tidigt skede.

Man visste att prognoserna för flera dygn innehåll betydande osäkerheter, och olika osäkerhetsfaktorer betonades också i kommunikationen till medierna och intervjuerna. Vid kraftiga åskväder kan ovädrens läge, styrka och omfattning förändras ännu i en prognos för 6–24 timmar, även om den allmänna konfigurationen inte förändras.

När det faktiska vädret avviker ens lite från det förutspådda, framhävs upplevelsen av en misslyckad prognos på grund av åskmolnen är så små. I början av augusti förekom förutspådda fenomen, såsom stort hagel, åskbyar och plötsliga översvämningar som orsakar skador, även om sådana förekom i knapp omfattning utanför Finlands gränser och då främst i Estland och Sverige.

Varningens färg styr beredskapen

En vanlig utmaning för den meteorologiska kommunikationen är hur man informerar om ett väder som orsakar fara så att osäkerhetsinformationen inte försvinner från meddelandet. En allmän och allt vanligare praxis är att ange vädervarningarna med trafikljusets färger från grönt till rött och samtidigt presentera sannolikhetsuppgiften verbalt eller med siffror. Meteorologiska institutet har tillämpat denna princip i cirka tio år. Enligt våra iakttagelser fäster de som använder varningstjänsten dock inte alltid tillräcklig uppmärksamhet vid vilken färg varningen har.

En allmän praxis är att ange vädervarningarna med trafikljusets färger från grönt till rött.

En särskild utmaning för kommunikationen om stormar och oväder är att undvika en situation där "pojken ropar varg" alltför ofta, för när vargen verkligen dyker upp tror ingen att det är sant. Det vore möjligt att undvika den här utvecklingsriktningen genom att bättre utnyttja varningarnas färger.

Om den som följer vädret inleder sina beredskapsåtgärder då vädervarningarna är orange och röda, uppstår det knappast problem med antalet vädersituationer som kräver beredskap. Till exempel har Meteorologiska institutet utfärdat en orange eller röd ovädervarning för Nyland endast i tre situationer under de senaste fem somrarna, och i landskapen Mellersta Finland och Norra Österbotten har motsvarande varning getts cirka tio gånger. I dessa situationer har man i Finland observerat i genomsnitt 11 000 markblixtar per dygn, vilket är ett betydande antal för det inhemska åskklimatet.

Varningar på gul varningsnivå ges i betydligt större utsträckning, men i dessa fall är en tillräcklig åtgärd i allmänhet att följa prognoser och varningar mer noggrant.

Det krävs samarbete för att kommunikationen och beredskapen ska lyckas

Att säkerhetskritiska aktörer delar med sig av sannolikhets- och osäkerhetsuppgifter har varit vardag redan länge och flera intensivanvändare av väderinformationen utnyttjar vädersäkerhetsprodukterna mångsidigt i sin beredskap. I den offentliga debatten är situationen däremot mer komplicerad.

Meteorologiska institutet utformar varningarna och kommunikationen efter bästa förmåga – naturligtvis med varierande framgång. Den stora allmänhetens intresse kan nämligen riktas någon annanstans än mot meteorologens osäkerhetsresonemang som skrivits med små bokstäver.

I Finland är allmänheten allmänt taget intresserad av vädernyheter och många vill uppleva det exceptionella vädret själva, till exempel genom att ta foton och videor. Det är vanligt att tolka prognoserna och varningarna som något säkert och man börjar rent av vänta på det exceptionella vädret. Även om det sist och slutligen är bra att ett extremt väder som orsakar skador passerar den egna observationsplatsen, kan det dock gräma.

I Finland är allmänheten allmänt taget intresserad av vädernyheter.

En lyckad kommunikation om stormar och oväder kräver allt som allt skicklighet och tålamod av alla parter. Meddelandets källa, dvs. Meteorologiska institutet, har ett stort ansvar att utarbeta meddelandena och varningarna så tydligt som möjligt och att bevara osäkerhetsinformationen som en del av kommunikationen. I fortsättningen måste vi satsa ännu mer på att synliggöra dessa uppgifter och förklara osäkerheten under dagarna före stormen eller ovädret. Vår uppgift är också att ge råd och information om hur varningarna ska tolkas och om hur man kan förbereda sig på det kommande vädret.

Oavsett vem som tolkar dessa uppgifter bör fästa uppmärksamhet vid osäkerhetsfaktorer och varningarnas färgnivåer samt tolka prognoserna och varningarna med eftertanke. En grundförutsättning för en lyckad beredskap inför olika förhållanden är i grund och botten ett allmänt intresse för vädret och förhållandena, och detta är något som är i utmärkt skick hos oss i Finland.

Ari-Juhani Punkka & Anssi Vähämäki

Skribenterna är Meteorologiska institutets beredskapschef och chefen för väder- och säkerhetscentret