Från forskarens bord till vetenskapstidningen

Allt utgår från forskningen - utan forskningen uppstår inte heller någon forskningsartikel. Meteorologiska institutets vetenskapliga direktör Ari Laaksonen berättar att det första steget i arbetet med artikeln ofta är att ansöka om finansiering för forskningen. När finansieringen har ordnats inleds forskningen.

"Forskningen kan börja med att man samlar in forskningsdata eller analyserar befintligt material enligt vad man vill utreda", säger Ari Laaksonen. "Efter att materialet har samlats in analyseras det.”

I den här artikeln kan man med några meningar kvittera de olika faserna i forskningen från ansökan om finansiering och insamling av material till analys av materialet. I verkligheten kan det ta flera år. Först därefter inleder forskaren skrivarbetet: Skapandet av artikelns manuskript börjar.

Vetenskapsartiklarna har ofta flera författare. Namnlistan kan variera från ett namn till en lista på tiotals namn. Som första upphovsman till artikeln nämns huvudförfattaren som har det största ansvaret för forskningen och artikeln. Övriga författare deltar i forskningen till exempel genom att göra mätningar och analyser i anslutning till den.

Artikeln utvärderas först av tidningens redaktör

När forskarna är nöjda med sitt manuskript, skickar de det som en publikationskanal som ska bedömas till den tidning de önskar. Först hamnar manuskriptet hos tidningens redaktör (eng. editor) som tittar igenom det och beslutar om artikelns ämne är lämpligt för tidningen i fråga.

Om redaktören bedömer att ämnet är lämpligt söker han eller hon efter granskare för texten. Granskarna är forskare som är insatta i ämnet och de kallas referentgranskare. Det finns minst två referentgranskare, ofta tre fyra. De uppträder i allmänhet anonymt, dvs. artikelförfattaren vet inte vem som kommenterar artikeln. Referentgranskarna läser igenom manuskriptet och kommenterar det kritiskt.

Referentgranskarna läser igenom manuskriptet och kommenterar det kritiskt.

"Endast sällan går det så att granskarna anser att artikeln som sådan är färdig att publiceras. Oftast föreslår de vissa ändringar, ibland kan ändringsförslagen vara bara små tekniska ändringar. I värsta fall föreslår de att artikeln ska förkastas", berättar Ari Laaksonen.

Ari Laaksonen har själv publicerat 250 vetenskapliga, referentgranskade artiklar. Han kommer ihåg att det har hänt ett par gånger att artikeln inte har behövt ändras, det vill säga artikeln har varit klar att publiceras som sådan.

Referentgranskarna begrundar metoderna, språket och slutsatserna

Referentgranskarnas kommentarer kan gälla den metod som använts i forskningen eller att man i forskningen inte i tillräcklig utsträckning har beaktat ett visst perspektiv. Ibland kan kommentarerna hänföra sig till artikelns oklara språk.

"Det kan ta flera år att göra forskningen, och det kan dessutom ta flera månader att vänta på kommentarerna till manuskriptet och göra ändringar utifrån dem", berättar Ari Laaksonen.

Ari Laaksonen hör till redaktionen för tidningen Atmospheric Chemistry and Physics och där ombeds granskarna ge sina kommentarer inom åtta veckor efter att de tagit emot manuskriptet.

Ibland kan det vara arbetsamt att leta efter referentgranskare. Forskningens källkataloger och Google är värdefulla hjälpmedel när en redaktör för en vetenskaplig publikation söker experter inom artikelns ämnesområde runt om i världen. Unga forskare är enligt Laaksonens erfarenhet särskilt motiverade att fungera som granskare.

Artikeln måste komma i dagen med något nytt

De vetenskapliga publikationernas huvudsakliga uppgift är att förmedla färskaste forskningsdata till forskningssamfundet. Det finns otaliga vetenskapliga tidningar i världen, varje vetenskapsgren har specialtidningar inom sitt eget område.

"För att bli publicerad i en vetenskaplig tidning måste ämnet som undersöks vara tillräckligt intressant även för andra i forskningssamfundet. Det måste innehålla något nytt. Ibland kan man naturligtvis upprepa en forskning som redan har gjorts en gång med en annan metod. I det fallet är den nya informationen huruvida man får samma resultat med en annan metod", beskriver Ari Laaksonen.

Resultaten måste presenteras konsekvent och transparent i forskningen.

"Ur artikeln måste framgå vad som gjordes, hurdana resultat man fick, hurdana slutsatser man drog av resultaten och varför", summerar Ari Laaksonen.

Detta är en del av god vetenskaplig praxis. Hit hör också de allmänna tillvägagångssätt som har erkänts av det vetenskapliga samfundet: Ärlighet, omsorgsfullhet och noggrannhet i forskningsarbetet, lagring och presentation av resultaten samt utvärdering av resultaten. Dit hör också att man hänvisar korrekt till andra forskares publikationer och att öppet redogöra för eventuella bindningar. Dessa kriterier måste uppfyllas i varje artikel som skickas till en vetenskaplig tidning.

Den mest kända tidningen är inte alltid den bästa publikationskanalen

Vetenskapliga tidningarna är inte jämlika. Forskarna känner väl till de mest uppskattade publikationerna inom sitt eget område. Man strävar efter att värdera publikationerna med hjälp av en publikationskoefficient. Den beskriver hur mycket det i forskningar hänvisas till artiklarna i publikationen i fråga. En publikation med stor effektivitetskoefficient innebär dock inte automatiskt att den är den bästa publikationskanalen för varje forskning.

Tidningar som Nature och Science med stor effektivitetskoefficient har också en rätt hög publikationströskel. I till exempel Nature-vetenskapstidningen blir mindre än tio procent av manuskripten som skickats till tidningen publicerade.

Redaktörerna väljer endast sådana publikationer för behandling som de anser vara intressanta på ett bredare plan än endast för forskningssamfundet.

"Därför kan det finnas en lämpligare publiceringsplats för forskningen i någon mindre känd tidning, vars ämne och läsare ändå är rätt för forskningsresultaten", summerar Ari Laaksonen.