Ny klimatologisk normalperiod 1991–2020 tas i bruk

Meteorologiska institutet tar i början av oktober i bruk en ny klimatologisk normalperiod. Med klimatologisk normalperiod menas en period på 30 år, där man med hjälp av beräknad statistik beskriver bland annat medelvärdena för vädret och närhistoriens variationsintervall.

Utgående från väderobservationerna 1991–2020 har man beräknat statistik som kan användas för att sätta det nuvarande vädret i ett historiskt sammanhang, det vill säga bland annat jämföra om den gångna månaden var kallare eller varmare än normalt. Dessutom kan statistiken användas för att förutse vilket väder det mest sannolikt är vid en viss tidpunkt på året eller för vilka förhållanden det är skäl att förbereda sig.

"Väderförhållandena varierar från år till år. Väderförhållandena under ett enskilt år ger inte rätt bild av till exempel klimatet på en viss ort, utan för detta måste man granska ett långtidsmedelvärde", förtydligar Meteorologiska institutets meteorolog Pauli Jokinen.

Den 30 år långa period som den klimatologiska normalperioden omfattar är tillräckligt lång för att ett enskilt år med exceptionella väderförhållanden inte ska ha någon betydande inverkan på genomsnittet, men tillräckligt kort för att klimatet inte ska hinna förändras avsevärt under den tiden.

För första gången har Meteorologiska institutet förutom väderstatistik även producerat havsstatistik för samma tidsperiod. Den nu beräknade havsstatistiken omfattar havsvattnets höjd och temperatur samt istäckets omfattning.

Normalperioderna vittnar också om hur klimatförändringen framskrider

Medeltemperaturen för den normalperiod som nu tas i bruk är i Finland cirka 2,9 grader vilket är 0,6 grader varmare än under perioden 1981–2010. Jämfört med perioden 1961–1990 har medeltemperaturen redan stigit med cirka 1,3 grader. Den största förändringen har skett i december, den minsta i juni och oktober.

Genomsnittlig årlig nederbörd i Finland är cirka 609 mm. Nederbördsmängderna har ökat med cirka två procent jämfört med den föregående perioden 1981–2010 och med cirka nio procent jämfört med perioden 1961–1990. Tillväxten har varit störst under vintermånaderna från december till februari. I augusti har nederbördsmängderna däremot minskat.

"De observerade förändringarna mellan normalperioderna blir framför allt tydliga när man granskar vintrarna i söder. Den termiska vintern har förkortats med över två veckor i landets sydvästra del jämfört med den föregående normaleperioden för tio år sedan", säger Pauli Jokinen.

Det permanenta snötäckets varaktighet har likaså blivit 1–2 veckor kortare i landets södra och mellersta delar, i närheten av kusten till och med mer.

I samband med uppdateringen av normalperiodstatistiken har man också preciserat definitionerna av vissa väderlekstermer, såsom gränsvärden för sällsynta och exceptionella fenomen.

Statistiken för normalperioden uppdateras i enlighet med Meteorologiska världsorganisationen WMO nästa gång om tio år, då man övergår till att använda observationer från åren 2001–2030.

Mer information:

Normalperioden i Meteorologiska institutets webbtjänst (på finska)

Väderlekstermernas definitioner (på finska)

Havsstatistik (på finska)

Projektet Klimatologisk normalperiod och klimatstatistik: meteorolog Pauli Jokinen, Meteorologiska institutet, tfn 050 570 2161, pauli.jokinen@fmi.fi Havsstatistik: gruppchef Antti Kangas, Meteorologiska institutet, tfn 040 867 8838, antti.kangas@fmi.fi Normalperiod och klimatförändring: gruppchef Antti Mäkelä, Meteorologiska institutet, tel. 050 301 1988, antti.makela@fmi.fi