Atmosfär-ABC

är en klar eller molnig men nästan regnfri vädersituation (regnmängden är under 0,1 mm per dygn).

är ett internationellt teknologikoncern som utvecklar och tillverkar elektroniska mätsystem och -instrument. Vaisalas produkter används bland annat inom meteorologi, miljövetenskap, trafik och industri. Vaisala grundades år 1936 av professor Vilho Väisälä. År 2025 hade företaget över 2000 anställda och verksamhet i 18 länder.

är vattnets gasformiga tillstånd. Den är osynlig bland annan luft. När vattenångan kondenseras vid sjunkande temperatur bildas vattendroppar, såsom dagg. Vattenånga är en kraftig växthusgas.

är luftens strömning från en plats till en annan. Hastighet och riktning är vindens egenskaper. Vindriktningen anger det väderstreck varifrån vinden blåser.

anemometer

är den beräknade temperaturen som under torra förhållanden skulle ge samma densitet och tryck som den fuktiga luft som faktiskt råder. Vanligtvis är den virtuella temperaturen högst någon grad högre än den uppmätta temperaturen. På detta sätt elimineras fuktens inverkan i vissa fysikaliska lagar som beskriver atmosfärens tillstånd.

är en storm som förekommer på de tropiska och subtropiska breddgraderna. Beroende på stället där den finns kallar man den för orkan eller tyfon. Virvelstormen är ett kraftigt lågtryck där vindarna blåser som en spiral runt stormens centrum. Den genomsnittliga livslängden för en tropisk storm är ungefär en vecka. Då virvelstormens högsta vindhastighet överskrider 33m/s talar man om orkan.

är de meteorologiska elementens (temperatur, nederbördsmängd, vindhastighet och vindriktning, luftfuktighet och lufttryck m.m.) tillstånd på en viss plats vid en viss tidpunkt.

är gränssnittet mellan två luftmassor med olika egenskaper. Vid en kallfront tränger den kalla luftmassan som en kil in under den varma. Vid en varmfront stiger den varmare luften över den kallare luftmassan, som förblir under som en kil. Till en kall luftfront hör kraftiga skur- och åskmoln samt byiga vindar. Till en varm front hör jämna vindar.

visar de viktigaste meteorologiska storheterna (temperatur, lufttryck, vindriktning och vindhastighet, låg- och högtrycksområden, väderfronter m.m.) vid en viss tidpunkt för ett visst område. På kartan förenas till exempel områden med samma lufttryck med en linje, en så kallad isobar.

är en beväring inom försvarsmakten som utbildats för väderuppgifter gällande artilleriets ballistik och för flygvädertjänst inom flygvapnet. Man utbildar också väderunderofficerer. Idag sker utbildningen i Niinisalo och tar ungefär fyra veckor.

är en uppskattning av atmosfärens framtida tillstånd under olika tidsintervall. Prognosen innehåller bland annat uppgifter om temperatur, vind, lufttryck, fuktighet och sannolikheten för nederbörd i olika områden. Det vanligaste prognosintervallet är 12–48 timmar. De längsta tillförlitliga prognoserna är 5–10 dagar framåt. Prognosen baseras vanligtvis på en datormodell som simulerar atmosfärens rörelser och beräknar väderparametrarna för prognosintervallet utgående från de senaste observationerna. En meteorolog bearbetar datorprognosen för presentation till allmänheten.

är en mikrovågsradar som mäter hur stor del av de utsända signalerna reflekteras tillbaka och när. Mikrovågor reflekteras från regndroppar och snöflingor. Den tid som går åt till att signalen återvänder anger hur långt ifrån radarn objektet som förorsakat ekot är. Dessutom får man reda på objektets rörelsehastighet av fasskillnaden med Doppler-principen. Då antennen vrids åt olika håll får man en karta över var det regnar. Meteorologiska institutet upprätthåller ett väderradarsystem som täcker nästan hela Finland.

indelas i huvudväderstreck och mellanväderstreck. Huvudväderstrecken avviker med 90° från varandra. De är norr (N), öster (E), söder (S) och väster (W) (de engelska förkortningarna inom parentes). Ett mellanväderstreck avviker med 45° från de två närliggande huvudväderstrecken. Mellanväderstrecken är: nordost (NE), sydost (SE), sydväst (SW) och nordväst (NW). I en mer nogrann indelning, till exempel på en fartygskompass, särskiljer man sammanlagt 32 väderstreck. I väderprognoserna anges vindriktingen som den riktning från vilken vinden blåser.

(1889–1969). Vilho Väisälä utvecklade på 1930-talet radioluftsonden, med vilken man mäter luftens temperatur, tryck, fuktighet och vindhastighet. Han var professor i meteorologi vid Helsingfors universitet 1948–1956. Han grundade Vaisala Oy för att tillverka och utveckla instrument för mätning av väderförhållanden. Väisälä är både i Finland och internationellt en viktig person inom utvecklingen av aerologisk mätteknik. Inom atmosfärens och oceanernas dynamik är Väisäläs namn kopplat till den stratifiering som beskrivs av Väisälä-frekvensen (eller Brunt–Väisälä-frekvensen), vars teori han presenterade 1925. Denna frekvens används även vid studier av jordens jonosfär samt solens och stjärnornas skiktstrukturer.

är en uppvärmning av atmosfärens undre delar på grund av koldioxid och andra växthusgaser (vattenånga, metan mm.). Växthusgaserna släpper de strålar som kommer från solen till jordytan men gör bortstrålningen långsammare på det infraröda området. Det här leder till att atmosfärens temperatur nära jordytan hålls ungefär 33°C högre än utan växthusgasernas inverkan, då den skulle vara ungefär -18 °C. Med förstärkningen av växthuseffekten avser man att då mängden växthusgaser ökar, förstärks deras värmande effekt av atmosfären. För tillfället är koldioxidhalten i atmosfären högre än någonsin under en tid på ungefär 600 000 år och överstiger med en tredjedel nivån under slutskedet av förra istiden. Dess andel är ungefär 0,04 % av gaserna i atmosfären.

De viktigaste gaserna som upprätthåller och förstärker växthuseffekten är koldioxid, metan, ozon, dikväveoxid (lustgas) och freoner. Den allra starkaste växthusgasen är vattenånga. Av temperaturökningen i den lägre atmosfären som beror på växthuseffekten (ungefär 33 °C) beror cirka 21 °C på vattenånga, 7 °C på koldioxid, 2 °C på ozon och resten på andra växthusgaser.

är den delen av året då vegetationen växer. I Finland anses den termiska växtperioden börja (sluta) då dygnets medeltemperatur hålls över (under) +5 °C under minst fem på varandra följande dagar. Längden på den termiska växtperioden är i Södra Finland ungefär 170 och i Norra Finland ungefär 130 dygn.