Atmosfär-ABC

är den stjärna som jorden, de övriga planeterna och andra himlakroppar i vårt solsystem kretsar kring. Solen är en normal stjärna som bildades för ungefär fem miljarder år sedan genom kondensering av ett interstellärt gas- och stoftmoln. Den kommer att fortsätta lysa stabilt i ytterligare cirka fem miljarder år. Solens ytskikt består till cirka 71 % av väte, 27 % av helium och 2 % av andra ämnen. Det skikt där solens materia blir genomskinlig kallas fotosfären, som är ungefär 300–500 km tjock med en yttemperatur på 5 000–6 000 °C. Solens diameter är mer än hundra gånger större än jordens. Strålningen från solen är energikällan till väderfenomenen på jordklotet (solarkonstant).

är nederbörd som innehåller en betydande mängd svavel- eller salpetersyra. Syrorna bildas när industriella utsläpp av svavel- och kvävedioxider reagerar med vattenånga i luften. Surt nedfall i form av regn eller dimma ökar bland annat försurningen i vattendrag och är därmed skadlig för ekosystem. Dessutom kan syrorna skada till exempel byggnaders ytor.

 Atmosfär

är en fasövergång där ett fast ämne övergår direkt till gasform. Ett exempel är när snö eller is under starkt solljus på våren omvandlas direkt till vattenånga. Motsatsen till sublimation är deposition där gas övergår direkt till fast form.

är den näst vanligaste gasen i atmosfären. Den förekommer oftast som en molekyl bestående av två syreatomer (O₂). Den tredubbla molekylformen (O₃) kallas ozon. Circa 21 % av atmosfärens gaser är syre.

är en skiva tillverkad av specialmaterial (kisel) som direkt omvandlar solstrålning som riktas mot den till elenergi. Celler används som energikälla till exempel utanför distributionsnätet. Satelliter och rymdsonder får sin huvudsakliga bruksenergi från dessa. De första solcellerna utvecklades i mitten av 1950-talet.

inträffar två gånger per år. Sommarsolståndet infaller vid Midsommar ungefär den 21 juni. Då är dagen längst på norra halvklotet och kortast på södra halvklotet. Situationen är omvänd kring jul då vintersolståndet infaller ungefär den 21 december.

är en himlakropp som kretsar kring en annan himlakropp i solsystemet. Till exempel är månen jordens naturliga satellit. Ordet används numera oftast för att beskriva en konstgjord satellit, byggd av människan, som kretsar kring jorden eller en annan planet. Förr kallades dessa konstgjorda satelliter för ”konstgjorda månar”, och ibland används även termen rymdsond. Den första konstgjorda satelliten skickades ut i rymden för att kretsa kring jorden år 1957.

innebär att jordens magnetfält långsamt och relativt jämnt förändras från år till år, vilket beror på de materiaströmningar som sker i jordens yttre, flytande kärna på cirka 2 900 kilometers djup. Jordens magnetfält försvagas i genomsnitt ungefär 0,1% per år. I Finland förändras till exempel kompassnålens riktning på grund av den sekulära ändringen ungefär 0,1° österut per år.

uppkommer på våren och sommaren när solen värmer upp landytan vid kusten så att den blir varmare än havet. Om den allmänna luftströmmen är svag bildas en lokal vind som, på grund av temperaturskillnaden mellan land och hav, blåser från havet mot land. I de högre luftskikten (cirka 500–2 000 meter) är vindriktningen motsatt.

den höjd vid vilken lufttrycket (eller densiteten) har minskat från sitt värde vid markytan till en faktor 1/e (≈ 0,37) av sitt värde vid markytan. I jordens atmosfär är skalhöjden upp till cirka 80 km ungefär 8,5 kilometer: för varje höjdökning på 8,5 km minskar trycket till cirka 37 % av det föregående värdet.

är ett uttryck som beskriver ljusförhållandena när solens övre kant befinner sig högst 6 grader under horisonten. Denna tidsperiod kallas även ”borgerlig skymning”. När solen ligger 6–12 grader under horisonten talar man om nautisk skymning, vilket är sjöfararens skymning då horisonten fortfarande kan urskiljas vid navigering. Vid 12–18 grader under horisonten är det fråga om astronomisk skymning, då även de svagaste stjärnorna blir synliga. När solens höjdvinkel är större än 18 grader under horisonten börjar den mörkaste natten.

består av föreningar som bildas när solljus reagerar med kolväten och kväveoxider. Dessa ämnen kommer ut i luften från bilarnas avgaser och industrins utsläpp. Smog är ett problem i storstäder, bland de mest kända fallen finns i Los Angeles i USA.

bildas av små iskristaller som finns i molnen tillsammans med underkylda vattendroppar när temperaturen är under 0 °C. Dropparna uppstår när vattenånga kondenseras på fasta partiklar i luften. En del av de mikroskopiska dropparna fryser till is och fungerar som sublimationskärnor. När temperaturen bara är några grader under noll tenderar iskristallerna att fastna i varandra och bilda snöflingor som väger ungefär en miljondel gram. De sexkantiga iskristallerna kristalliseras direkt ur vattenånga, medan täta isstrukturer bildas från vattendroppar.

bildas av snöflingor som till en del smultit. - Wet snow, sleet

är vita, ogenomskinliga korn som är mindre än 10 millimeter och delvis liknar en diamants kristallspetsar. De faller från jämförelsevis låga skurmoln under höst och vår. Snöhagel är skörare än vanligt hagel. Fenomenet uppstår ofta vid utbrott av kall luft under försommaren, när underkylt vatten i molnen fryser fast på snöflingornas ytor. Då är det svårt eller omöjligt att urskilja den ursprungliga snöflingan. Samtidigt med snöhagel kan även småhagel förekomma.

är en elektrisk koronaurladdning som uppstår runt spetsiga föremål, till exempel en båtmast, i närheten av ett åskmoln. Fenomenet har fått sitt namn efter sjömännens skyddshelgon Sankt Elmo. Går också under benämningen irrbloss.

är en sorts dimma som uppträder under särskilt sent på hösten eller under förvintern då en mycket kall luftmassa (under -15°C) kommer över öppet hav eller andra vattendrag.

är den totala effekten av den elektromagnetiska strålning som solen riktar mot jorden vid atmosfärens yttre gräns. Solarkonstanten är ungefär 1 365 W per kvadratmeter på en yta vars radie motsvarar det genomsnittliga avståndet mellan jorden och solen (cirka 150 miljoner kilometer). Fördelat över hela jordytan blir detta cirka 1 365 W ÷ 4 ≈ 340 W per kvadratmeter. Ungefär en tredjedel av denna energi reflekteras tillbaka ut i rymden utan att påverka jordens värmebalans (albedo). Solarkonstanten varierar med några promille beroende på solens egen strålningsaktivitet.

är variationen i solens strålningsintensitet, som är mest märkbar i solstrålningens kortvågsområde och i mängden partiklar som solen sänder ut. När solens aktivitet är som högst är rymdvädret i jordens närhet mer varierande och störningar förekommer.

är tiden mellan två faser där mängden solfläckar är minimal. Denna tid är i genomsnitt 11 år men kan variera mellan 7 och 17 år. Senast uppnåddes ett maximum av solfläckar år 2024 och ett minimum år 2019. Enligt nuvarande uppgifter kommer nästa maximum av solfläckar att inträffa år 2034-2035.

uppnås då vindhastigheten i medeltal inom 10 minuter överstiger ett visst tröskelvärde. I Finland är det 21 m/s (ungefär 76 km/h) men internationellt använder man värdet 25 m/s (90 km/h). I Finland observeras stormsituationer nästan endast på havsområden och fjällvidder.

är skillnaden mellan den solstrålning som tas upp i klimatsystemet och den långvågiga strålning som lämnar jorden och strålar ut i rymden. Denna förändring i strålningsbalansen kallas jordens strålningsdrivning. Balansen hos denna förändring utgör klimatförändringens strålningsdriv. Den kan påverka både den kortvågiga och den långvågiga strålningen. I det första fallet handlar det till exempel om variationer i den inkommande solstrålningen, och i det andra fallet om förändringar i växthusgasernas halter. Största delen av den totala strålningsdrivningen orsakas av koldioxid.

sker då molekylerna i atmosfären absorberar en ljuspartikel och omedelbart sänder ut den igen, oftast i en annan riktning än den ursprungliga. Ju kortare våglängd strålningen har, desto kraftigare blir spridningen, och den sker då mest i alla riktningar. Himlens blå färg beror på att solljuset sprids i atmosfären.

är en mörk fläck som syns på solens yta och har en diameter på över hundra kilometer. Solfläckarna är områden med starka magnetfält där magnetflödet är ungefär 10 000 gånger starkare än jordens magnetfält. Antalet solfläckar varierar i cykler på cirka 11 år. När antalet fläckar är som störst är solen mer aktiv och utstrålar mer energi än under perioder med få fläckar. Vid solfläcksmaximum förekommer fler norrsken på jorden och störningar i jordens magnetfält, så kallade magnetiska stormar. Antalet solfläckar mäts med solfläckstalet. Det senaste maximum inträffade 2024. Nästa solfläcksminimum beräknas inträffa omkring 2030.

är en liten mätapparat som vanligtvis gör observationer av sin omgivning där direkta mätningar annars inte är möjliga. Inom rymdforskning kallar man den lilla apparaten som finns på en rymdsond för sond, och den används till exempel för att mäta sammansättningen av en planets atmosfär. Inom meteorologiska mätningar använder man radiosonder för att kartlägga atmosfärens vertikala fördelning av olika storheter. Den viktigaste tillverkaren av radiosonder är Vaisala Oyj.

är plasma som slungas ut i rymden från solen. Plasmat består i huvudsak av elektroner och protoner. Solvindens täthet och hastighet varierar stort. Den typiska partikeltätheten är 1-10 partiklar per kubikcentimeter och hastigheten 300-700 kilometer per sekund.

är en gas som det bara finns litet av i atmosfären. Sådana är till exempel alla växthusgaser vilkas halter avsevärt är under en procent.

är centrum av en orkan där det är nästan vindstilla och ofta molnfritt. Stormens öga är ett cirkelformat område vars diameter vanligtvis är 50-70 kilometer. Runt stormens öga är vinden, regnet och åskan som kraftigast. Då stormens öga passerat byter vinden riktning till motsatt håll.

är ett mycket kraftigt och långlivat (flera timmar) enskilt åskmoln, där uppvindarna är i roterande rörelse. Förutom blixtar kan en supercell orsaka kraftiga väderfenomen såsom hagel, tromber (tornador) och fallvindar. En supercell uppstår i mycket instabila förhållanden med stark vindskjuvning, det vill säga där vindens riktning förändras snabbt med höjden från markytan uppåt. Vindbyarna i samband med en supercell kan överstiga 30 m/s.

är Finlands miljöcentral, ett forsknings- och utvecklingscentrum inom miljösektorn. Syke undersöker och bedömer förändringar i miljöns tillstånd, de faktorer som påverkar dessa förändringar samt deras ekonomiska och samhälleliga konsekvenser. Syke grundades 1995 och lyder under Miljöministeriet. Antalet anställda är ungefär 700.

betyder ett synoptiskt observationssystem, det vill säga internationellt överenskomna samtidiga väderobservationer av atmosfärens olika egenskaper. En synoptisk väderkarta presenterar de analyserade låg- och högtryckssystemen baserat på dessa observationer samt andra väderuppgifter, markerade med egna symbolsätt inom observationsnätverkets område.

är ett system eller en process som tar upp och lagrar växthusgaser, aerosoler eller andra gaser från atmosfären och därigenom minskar deras koncentration. Exempel på sänkor är markens växtlighet och havens ytskikt, som tar upp koldioxid genom fotosyntes. Den bundna koldioxiden kan senare frigöras genom förbränning eller nedbrytning.

uppstår vid otillräcklig förbränning av bränslen då en del av kolet i bränslet inte förbränns utan släpps ut i omgivningen som partiklar. Nedfall av svart kol på till exempel polarområdenas glaciärer har en uppvärmande effekt på klimatet.