Atmosfär-ABC

är en term som beskriver förändringar i elektromagnetiska krafter i rymden nära jorden samt beteendet hos elektriskt laddade partiklar (elektroner och protoner). Rymdväderfenomen uppträder främst i jordens jonosfär och magnetosfär, på höjder över cirka 100 km där solvindens partiklar tränger in. Det mest kända och synliga rymdväderfenomenet är polarskenet. Störningarna i rymdvädret följer solens aktivitet och påverkar även tekniska system, såsom satellitkommunikation och radiotrafik. På jordytan kan rymdväder ge upphov till inducerade strömmar i långa högspänningsledningar och gasledningar, vilket kan orsaka skador.

är en föråldrad temperaturskala där 0 °R är vattnets fryspunkt och 80 °R dess kokpunkt.

R. A. de Réaumur (1683–1757), en fransk matematiker och fysiker.

betyder nedbrytning av atomkärnor och den strålning som är förknippad med den, vilket finns i tre olika former. Alfa-partiklar är heliumkärnor som bara kan röra sig några centimeter i luften. Beta-partiklar är elektroner som kan röra sig några meter. Gammastrålning kan röra sig hundratals meter eller till och med kilometer. Den vanligaste källan till naturlig radioaktivitet i luften är nedbrytningsprodukterna av uran, särskilt radon-222. Meteorologiska institutet övervakar konstant luftens radioaktivitet i Finland med registrerande mätinstrument.

Det sker genom att en uppsättning mätinstrument (temperatur-, fuktighets- och tryckmätare) och en radiosändare lyfts upp i de högre luftlagren med hjälp av en gasballong. Radiosändaren skickar data till en mottagningsstation, vilket gör att man får information om väderförhållanden på olika höjder, vanligtvis upp till 25–30 kilometers höjd. Vindriktning och hastighet bestäms genom att följa bollens rörelser.

Meteorologiska institutet genomför dagliga radiolokaliseringar vid två stationer: i Jokioinen och i Sodankylä.

är en 30‑årsperiod som används inom atmosfärforskning för att jämföra klimatologiska medelvärden under ett enskilt år (till exempel temperatur) med långtidsmedelvärden. På så sätt kan man avgöra om ett års medelvärde ligger över eller under det långsiktiga genomsnittet. Den senaste referensperioden omfattar tidsintervallet 1991–2020.

uppstår när kondenserade molndroppar växer genom att förenas och kollidera med varandra. Detta föregås av att tillräckligt stora molndroppar bildas genom samverkan mellan iskristaller och små vätskeformade molndroppar. Regn uppstår till exempel under lågtryck då luften är i en stigande rörelse. Regnet kan komma i skurar eller vara ihållande.

En regnbåge uppstår när solljuset bryts och reflekteras i vattendroppar i en vinkel på 42° från dess infallsvinkel (den primära regnbågen) eller 51° (den sekundära regnbågen). Ljuset bryts i dropparna i olika färger, och färgerna ordnas från insidan till utsidan som: violett, blå, grön, gul, orange och röd. I den sekundära regnbågen är färgerna i omvänd ordning.

är ett kortvarigt och kraftigt regn som vanligtvis kommer från en bymoln. Under en regnskur kan det också falla hagel. Man kan också tala om enbart en skur. När nederbörden faller i form av snö från ett bymoln används termen snöby.

är andelen vattenånga (i procent) av den maximalt möjliga mängden vattenånga som luften kan innehålla vid en viss temperatur. Ju högre lufttemperaturen är, desto mer vattenånga kan luften innehålla. Därför kan en ganska låg absolut fuktighet innebära hög relativ fuktighet vid låga temperaturer.

är långsamma svängningar i atmosfären och de stora havsströmmarna (planetära vindar) på stor skala. I atmosfären är våglängden för Rossbyvågor vanligtvis 4000–8000 km, medan den i världshaven är på ordningen hundratals kilometer.

Termen kommer från den svenska meteorologen C. G. Rossby (1898–1957). Rossby utvecklade teorin om de planetära vågorna på 1930-talet.

bildas ur dimfri luft då vattenånga genom deposition bildar iskristaller på ytor som är kallare än 0 grader. Se även dimfrost - Frost