Atmosfär-ABC

Med lodning avser man generellt mätande av någon egenskap i vertikal riktning. I lodning av atmosfären är det vanligtvis frågan om mätning av temperatur, fuktighet eller vind på olika höjder till exempel med radiosond. - Sounding

är en vind som blåser från land mot hav under klara och svaga vindförhållanden, oftast under sommarnätter. Den uppstår när det finns en tillräcklig temperaturskillnad mellan markytan och havet (eller en större sjö), där havet är varmare än land.

är värmeenergi bunden i vattenånga som frigörs i atmosfären då vattenånga kondenseras till exempelvis moln och regn. Latent värme har stor betydelse för utvecklingen av lågtryckssystem.

är ett begrepp som syftar på koncentrationerna av föroreningar i luften. Exempelvis kan vägdamm, vissa föreningar från industri- och trafikutsläpp eller partiklar som sprids med röken från skogsbränder vara skadliga för hälsan om de förekommer i för höga halter i luften. Baserat på mätresultat av luftkvaliteten beräknas ett luftkvalitetsindex, som kan presenteras med en illustrativ färgkod eller kvalitetsbeskrivning (god, nöjaktig osv.).

var en klimatologiskt kall period som inträffade ungefär mellan åren 1450 och 1850. Under denna period förekom, åtminstone i Europa, flera kalla episoder då medeltemperaturen låg 2–3 °C under det normala. Lilla istiden är den kallaste perioden sedan den senaste istiden tog slut (i Finland för cirka 10 000 år sedan). Särskilt kallt var det under det sista decenniet av 1600-talet, då bland annat Finland drabbades av förödande missväxtår. Under Lilla istiden förekom även långa kalla perioder i andra delar av världen, men de inträffade inte alltid samtidigt, utan de klimatologiska förhållandena varierade kraftigt mellan olika delar av jordklotet. Lilla istiden var alltså inte en enhetlig, global "istid".

är jordklotets översta fasta skikt. - Lithosphere

betyder att gasmolekylerna i luften regelbundet vibrerar longitudinalt vilket leder till ett tryck på örats trumhinna och därigenom till en ljudförnimmelse. Ljudets hastighet i luften är ungefär 330 m/s (≈ 1 200 km/h).

är den kraft per ytenhet som verkar mot en yta, orsakad av tyngdkraftens inverkan på luftpelaren ovanför – alltså egentligen vikten av all luft ovanför dig. När man rör sig uppåt i atmosfären minskar lufttrycket, eftersom en del av luften då befinner sig under observatören.

Vid markytan varierar lufttrycket beroende på låg- och högtryckens rörelser, och dessa variationer har stor betydelse för det rådande vädret. Det normala lufttrycket är 1013 hektopascal. Tidigare användes ofta enheten millibar, som är lika stor som hektopascal.

är ett område där lufttrycket är lägre än i omgivningen. På en väderkarta bildas en eller flera cirkelformade linjer runt lågtryckets centrum (L), så kallade isobarer. Ju lägre lufttrycket är i centrum jämfört med omgivningen, desto djupare är lågtrycket. När ett lågtryck förstärks, sjunker lufttrycket ytterligare. Om lufttrycket börjar stiga igen, säger man att lågtrycket "fylls ut" – vilket innebär att det försvagas. Lågtrycksområden är ofta förknippade med nederbörd, särskilt i samband med tillhörande väderfronter.

är ett samlingsnamn för elektriska fenomen i atmosfären, främst under jonosfären (cirka 100 km höjd). De viktigaste fenomenen hör ihop med åska och den svaga elektriska ström som den upprätthåller i atmosfären, samt till luftens joner. Nära markytan finns vid klart väder ett vertikalt elektriskt fält med en styrka på cirka 100 V/m. Den neutrala atmosfären har en positiv elektrisk laddning, medan marken har en negativ laddning, vilket gör att den elektriska potentialen i den nedre delen av jonosfären i förhållande till markytan är omkring 400 kV.