Atmosfär-ABC

eller kolos (CO) är en ofullständig förbränningsprodukt av kol. Det är en luktfri, färglös, giftig, reaktionsbenägen och mycket lättantändlig gas.

är en förändring av det lokala eller globala klimatet över en lång tidsperiod. Förändringar kan orsakas av naturliga faktorer, såsom variationer i solens aktivitet eller stora vulkanutbrott, eller av mänsklig aktivitet, som har förstärkt växthuseffekten sedan början av 1800-talet. I ett tidsperspektiv på tiotusentals år har periodiska variationer i jordens omloppsbana styrt växlingen mellan istider och varmare perioder.

Den globala medeltemperaturen har stigit med över en grad Celsius sedan slutet av 1800-talet, alltså efter den så kallade förindustriella tiden. Denna uppvärmning är nästan helt ett resultat av mänsklig aktivitet som har förstärkt växthuseffekten, vilket beror på användningen av fossila bränslen, avverkning av regnskogar och utsläpp av kemikalier i atmosfären.

Temperaturökningen förväntas fortsätta under detta århundrade, så att den globala medeltemperaturen år 2100 är 1,5–4,5 °C högre än under förindustriell tid. Förändringens omfattning beror främst på hur mängden växthusgasutsläpp utvecklas under de kommande årtiondena. Temperaturförändringen varierar avsevärt mellan olika regioner; klimatet värms kraftigast upp i det arktiska området.

Förutom temperaturförändringar kan klimatförändringar också märkas som förändringar i nederbördsmängder eller vindriktningar i vissa områden. Den pågående uppvärmningen av klimatet leder till att extrema väderhändelser inträffar oftare och med större intensitet än tidigare.

är en förbränningsgas av syre (CO₂), som huvudsakligen bildas som en restprodukt vid förbränning av organiska ämnen. Förbränning av fossila ämnen som stenkol och olja ökar dess mängd i atmosfären. Koldioxiden är en viktig växthusgas.

Koldioxidhalten i atmosfären anges ofta i miljondelar (ppm). År 2025 är koncentrationen cirka 425 ppm (ungefär 0,04 %), och halten ökar med cirka 2,5 ppm per år.

Koldioxid i atmosfären är en del av kolets kretslopp mellan haven, marken, biomassan och atmosfären. Den "extra" koldioxid som släpps ut i atmosfären stannar kvar i detta kretslopp under lång tid, över 100 år, vilket innebär att klimatpåverkan från koldioxidutsläpp är långvarig.

är ett konstgjort moln som bildas bakom ett flygplan. Förbränningsprodukterna från flygbränsle är koldioxid och vattenånga, vilket gör att flygplanets avgaser är fuktiga. När avgaserna kyls ner till omgivningens temperatur minskar deras förmåga att hålla kvar fukt, och överskottsfukten kondenseras till iskristaller. Föroreningar i avgaserna kan fungera som kondensationskärnor och därmed underlätta bildandet av iskristaller. Om den omgivande luften är torr avdunstar iskristallerna snabbt, men under passliga förhållanden kan de bestå i flera timmar.

För att en kondensationsstrimma ska kunna uppstå måste flygplanet flyga tillräckligt högt, där det är tillräckligt kallt. För att strimman ska vara långvarig måste den omgivande luftens relativa fuktighet vara nära hundra procent.

är en klimattyp som förekommer i inlandet på kontinenter belägna på mellanbredderna. Somrarna är heta och torra, vintrarna kalla och torra.

är en blixt som syns på så långt avstånd (över 15 km) att åskmullret inte hörs. Fenomenet förekommer oftast i augusti, då nätterna är tillräckligt mörka för att man ska kunna urskilja blixtens ljus även på långt håll. Kornblixten lär ha fått sitt namn från att man förritiden trodde att blixten hjälpte säden (kornet) att mogna.

det vill säga rymdstrålning, är strålning som består av högenergipartiklar som kommer från rymden utanför solsystemet till jordklotet och som till största delen består av protoner. Den är starkast på en höjd av 20 kilometer där den joniserar luftmolekyler och ger upphov till sekundära partiklar under kollisionsreaktionen. - Cosmic radiation

är kemiska föreningar av kväve och syre. Ur klimatsynpunkt är dikväveoxid – även kallad lustgas eller kväveoxidul (N₂O) – den mest betydelsefulla. Den bildas främst genom processer inom jord- och skogsbruk. Ungefär 6 procent av växthusgasernas strålningsdrivning kommer från lustgas.

För luftkvaliteten är kväveoxider som kvävemonoxid (NO) och kvävedioxid (NO₂) viktiga. Dessa benämns ofta gemensamt som NOₓ. Kvävemonoxid bildas i motorer och vid uppvärmning, särskilt i dieselmotorer. Den oxideras snabbt i luften till kvävedioxid under påverkan av ozon. Kvävedioxid är ett gasformigt miljögift som spelar en central roll i bildandet av smog i städer.

avser hur mycket klimatet förväntas värmas upp om koldioxidhalten i atmosfären fördubblas. Enligt IPCC ligger känsligheten troligen mellan 2,5 och 4 °C.

är ett delområde inom meteorologin som undersöker jordens klimat.

är en temperaturs enhet med förkortningen K. Kelvin-skalan är en absolut temperaturskala, vars nollpunkt är den absoluta nollpunkten (-273,15 °C). En kelvin är lika stor som en grad celsius. Lord Kelvin (egentligen W. Thomson, 1824–1907) var en engelsk fysiker som studerade termodynamik.

är ett begrepp som beskriver vädrets allmänna karaktär och variation över ett visst område under en lång tidsperiod. En typisk referensperiod är 30 år.

Ofta syftar klimatet på vädrets statistiska egenskaper, till exempel den genomsnittliga vintertemperaturen eller den typiska nederbörden under en viss månad på en viss plats.

är en möjlig utvecklingsväg för framtidens klimat. Det är inte en prognos, men kan beskrivas som en villkorlig prognos: det visar vilka konsekvenser som uppstår om vissa antaganden om framtiden förverkligas.

Flera olika klimatscenarier kan beräknas baserat på alternativa antaganden, till exempel om framtida mängder koldioxidutsläpp och andra faktorer som påverkar klimatet.

är en etablerad benämning på en person som framför påståenden eller åsikter om klimatförändringen som avviker från den rådande uppfattningen inom forskarsamhället. Typiskt för skeptiker är att de har tonat ned människans påverkan på klimatförändringen, förnekat att klimatförändringen existerar överhuvudtaget eller underskattat dess konsekvenser.

är ett blixtliknande, långsamt urladdande elektriskt fenomen som har observerats under åskväder, men som hittills är vetenskapligt oförklarat. Klotblixten svävar fritt i luften, varar i flera sekunder och rör sig långsamt samtidigt som den lyser ungefär som en stark glödlampa. Dess storlek varierar från några centimeter till en meter. Klotblixten kan försvinna med en smäll eller ljudlöst, och den orsakar inga betydande skador som en vanlig blixt gör. Många forskare anser dock att klotblixten är en ofysikalisk föreställning.

är en hastighetsenhet som används främst inom flyg- och sjöfart, 1 knop = 1852 m/h = 1 nm/h. Här står nm (nautisk mil) för sjömil, vilket motsvarar 1852 meter – alltså den sträcka som utgör en bågminut längs jordens yta i nord-sydlig riktning. En hastighet på 10 knop motsvarar ungefär 18,5 km/h.

det vill säga kolmonoxid (CO) är en ofullständig förbränningsprodukt av kol. Den är ett farligt miljögift som bland annat förekommer i bilarnas avgaser. - Carbon monoxide

I en magnetkompass visar den magnetiserade nålen, som är balanserad i vågrätt läge, mot den magnetiska nordpolen. Denna riktning avviker från den verkliga nordriktningen med en vinkel som kallas magnetisk deklination eller missvisning.

eller en cirkulerande rörelse, uppstår i ett ämne där det finns temperaturskillnader. I atmosfären transporterar konvektion vanligtvis värme vertikalt (se även advektion).

Konvektion förekommer också i jordens flytande kärna, där temperaturskillnader, tillsammans med variationer i densitet och tryck, fungerar som drivkrafter. I solen sker konvektion i det yttre skiktet, där varmare och lättare materia stiger uppåt, medan kallare och tyngre materia sjunker nedåt.

innebär ett område dit vinden för med sig mer luft än den för bort. Nära markytan uppstår då stigande luftströmmar och ett lågtrycksområde.

Motsatsen till konvergens är divergens, där vinden för bort mer luft än den tillför, vilket ofta leder till nedåtgående luftströmmar och högtryck.

är ett samlingsnamn för allt vatten i fast form på jordens yta. Den omfattar glaciärer, is på sjöar och hav, snö samt tjälen i marken. Både fleråriga och säsongsbundna ismassor räknas till kryosfären. Den vetenskapliga disciplin som studerar kryosfären kallas kryologi.

är den vanligaste gasen i atmosfären (N₂).

är små (mindre än 1 mm), ogenomskinliga vita snökorn som kan falla från dimma eller dimmoln när temperaturen ligger något under noll. Kornssnö bildas när fallande iskristaller kolliderar med underkylda molndroppar i molnet.