Atmosfär-ABC

kan delas in i atmo-, hydro- och litosfären. Hydrosfären omfattar världshaven, glaciärer, sjöar och floder. Litosfären delas in i jordskorpan (0–50 km), manteln (50–2900 km) och kärnan (2900–6300 km).

Jordens magnetfält uppstår från elektriska strömmar i den flytande delen av kärnan, på ett djup på cirka 2900 km under jordytan.

är ett hypotetiskt energifält som påstås påverka slagrutor och kunna lokalisera vattenådror under marken. Det finns inga vetenskapliga bevis för att jordstrålning existerar.

är elektriska strömmar som rör sig under jordytan eller i havet. De uppstår vanligtvis genom störningar i magnetfältet i jonosfären, vilka i sin tur orsakas av solens aktivitet. Jordströmmar är därför omfattande elektriska system som kan sträcka sig över hela kontinenter. De spänningar som driver strömmarna är vanligtvis några millivolt per kilometer.

ett mycket snabbt, smalt och långt vindsystem som finns på de vidsträckta västvindarnas zon. På norra halvklotet är jetströmmens axel på breddgraden 30°N på ungefär 12 kilometers höjd där vindens hastighet vanligtvis är 40 m/s (= 144 km/h). Upptäckaren av fenomenet jetström är den finländska meteorologen och akademikern Erik Palmén (1898-1985).

En jon är en elektriskt laddad atom eller molekyl. Joner bildas när elektroner i en atom får så mycket extra energi – till exempel från elektromagnetisk strålning – att de frigörs från atomens inflytande. Detta leder till att fria elektroner och positivt laddade joner uppstår. När elektroner återförenas med joner sker en process som kallas rekombination.

Den enklaste jonen är protonen, som är kärnan i en väteatom efter att elektronen har avlägsnats. I atmosfären förekommer joner främst i jonosfären, från cirka 60 kilometers höjd och uppåt.

är ett skikt i atmosfären där gaserna delvis är i ett joniserat tillstånd. Där finns fria elektroner och joner. Endast ungefär 0,1 % av gaserna i jonosfären är i ett joniserat tillstånd. Joniseringen förorsakas av solens kortvågiga strålning (<100 nm). Största delen av jonosfären förekommer endast dagtid på det halvklot som solen lyser upp. Man särkskiljer olika skikt i jonosfären enligt jondensitetens maximimängder. Underst är D-skiktet (60-90 kilometer) där jondensiteten vanligtvis är 10²-10³ partiklar/cm³. Det följande skiktet är E-skiktet (105-160 kilometer), jondensiteten 10⁵-10⁶ partiklar/cm³. Det översta skiktet i jonosfären är F-skiktet (300-1 000 kilometer) där jondensiteten på dagen är ungefär 10⁶/cm³ och på natten 10⁵. F-skiktet delas in i de två underskikten F1 och F2. Jonosfärens egenskaper (bland annat elektrondensitetens vertikalfördelning) undersöks med jonsonder som fungerar på olika radiofrekvenser. - Ionosphere

uppstår huvudsakligen genom strömmar i den flytande kärnan i jordens inre. Magnetfältet påminner till sin form om fältet hos en föreställd stavmagnet (dipol) i jordens mittpunkt. Dipolens axel är lutad cirka 11° i förhållande till jordens rotationsaxel. Lokala magnetfält uppstår också från magnetiskt material i jordskorpan.