Atmosfär-ABC

är den mellanstatliga panelen för klimatförändringar (Intergovernmental Panel on Climate Change), som har sammankallats av FN och WMO. Panelens uppgifter inkluderar bland annat att utvärdera den vetenskapliga kunskapen om klimatförändringen och dess effekter samt åtgärder för att begränsa förändringarna. I sin sjätte utvärderingsrapport (Sixth Assessment Report, AR6), som publicerades i tre delar under åren 2021–2023, konstaterade IPCC att jordens medeltemperatur har stigit med 1,1 °C jämfört med förindustriell tid, och att största delen av uppvärmningen mycket sannolikt beror på mänsklig aktivitet. Tusentals forskare har deltagit i arbetet med att ta fram IPCC:s rapporter. År 2007 tilldelades hälften av Nobels fredspris till IPCC.

är en sommarvarm period på hösten.

det vill säga I är inklinationsvinkeln för jordens magnetfältvektor i förhållande till horisontalplanet. Den är positiv på norra halvklotet och negativ på södra. I Finland är en typisk inklinationsvinkel cirka 73°. Vid de magnetiska polerna är I = +90° eller –90°. I en annan betydelse avser inklination lutningen hos ett objekts omloppsbana.

är en varm period mellan istider, då jordens medeltemperatur kan vara omkring 10 °C högre än under de kallaste glaciala maximumperioderna. Interglacialperioder är kortare än istider och varar i 10 000–20 000 år. Den nuvarande interglacialen började för cirka 10 000 år sedan, och dess varmaste fas har redan passerat. Den föregående interglacialen inträffade för omkring 100 000 år sedan, då jordens temperatur var ungefär densamma som idag.

är elektromagnetisk strålning med våglängder mellan 700 nanometer (nm) och 1 millimeter. Det infraröda området ligger alltså mellan synligt ljus (våglängder under 700 nm) och mikrovågsstrålning (över 1 mm). Infraröd strålning förkortas vanligtvis IR (Infrared).

Infraröd strålning spelar en viktig roll i växthuseffekten, eftersom den värmestrålning som jorden avger huvudsakligen är infraröd strålning med våglängder i området 0,001–0,1 millimeter.

är ett magnetfält som solvinden för med sig och som har en stor betydelse vid uppkomsten av rymdstörningar och polarsken. - Interplanetary magnetic field, IMF

det vill säga en omvänd temperaturförändring. Vanligtvis minskar lufttemperaturen nära jordytan (i troposfären) nedifrån och uppåt. Ibland uppstår en temperaturinversion, då temperaturen i stället stiger med höjden. Den så kallade marknära inversionen uppstår ofta på vintern vid klart och vindstilla väder under högtryck, som en följd av kraftig avkylning av markytan. På sommaren är nattfrost en typisk följd av en marknära inversion. Inversionen kan observeras till exempel genom kondensationsplymen av vattenånga som stiger från ett fjärrvärmerör och böjer sig horisontellt i inversionsskiktet, där den annars skulle fortsätta stiga uppåt.

är ett stort isblock som lossnat från polarglaciären och flyter i havet. På grund av den lilla skillnaden i densiteten mellan vatten och is blir drygt 10 % av isberget ovanför vattenytan. Isbergen på norra halvklotet flyter vintertid långt söderut med havsströmmarna men drar sig på sommaren norrut. Den kalla havsströmmen förflyttar isberg söderut till den 40:e breddgraden men runt Island på den 60:e breddgraden håller Golfströmmen havet fritt från isberg. De största isbergen har en storlek på hundratals kvadratkilometer.

är en struktur som bildas av vattenmolekyler och har en hexagonal, skivformad eller nålliknande form. Den uppstår när vattenånga direkt sublimerar kring små partiklar i atmosfären som fungerar som kondensationskärnor. De största kristallerna kan bli 1–2 millimeter stora. När iskristaller växer och binder sig till varandra i luften bildar de snöflingor. Iskristaller som svävar fritt i atmosfären kan orsaka halo-fenomen runt solen eller månen genom att bryta eller reflektera ljusstrålar. Sådana optiska fenomen förekommer ofta under kalla vinterhögtryck.

är en kurva på väderkartan som förenar ställen där det råder samma lufttryck.

är en ritad kurva på väderkartan som förenar ställen där det råder samma temperatur.

är den internationella unionen för geodesi och geofysik (International Union of Geodesy and Geophysics, IUGG). Unionen organiserar vetenskapliga möten inom alla områden av geofysiken. Den är indelad i åtta underorganisationer; meteorologin representeras av IAMAS (International Association of Meteorology and Atmospheric Sciences), och rymdforskningen och geomagnetismen av IAGA (International Association of Geomagnetism and Aeronomy). Alla underorganisationer samlas till en generalförsamling vart fjärde år, och därtill ordnar varje organisation egna internationella konferenser inom sitt fackområde. Tusentals forskare deltar i generalförsamlingen. IUGG:s 29:e generalförsamling hålls år 2027 i Sydkorea.

betyder effekttäthet (W/m²) per viss våglängd vid granskning av solstrålning. När irradiansen för alla våglängder summeras får man den totala strålningseffekten från solen som träffar jorden per ytenhet (”solarkonstanten”).

är eldar eller ljuskällor som vanligtvis observeras på mörka obebodda områden nära mark- eller vattenytan eller alldeles vid ytan. Ett irrbloss ser till formen ut som en låga. En skimrande låga i blått eller grönt som har observerats vid kärr beror enligt teorin på kärrgaser (metan) som uppstår då organiskt material multnar. Lågorna är uppenbarligen kallare än vanlig eld och bränner inte sin omgivning. - Will-o'-the-wisp

är en geologisk period då glaciärer täcker stora delar av kontinenterna. Den varmare period som förekommer mellan istiderna, då glaciärerna är som minst utbredda, kallas interglacial. Under de senaste cirka två miljoner åren har glaciärerna nått sin största utbredning ungefär med 100 000 års mellanrum. Enligt Milankovićs strålningsteori styrs rytmen för istidernas uppkomst av förändringar i jordens omloppsbanas form samt variationer i jordaxelns lutning.

I Fennoskandien var inlandsisen under den senaste istiden som mest utbredd för cirka 17 000–18 000 år sedan. Glaciären hade till största delen smält bort för ungefär 10 000 år sedan. Vi lever alltså nu under en interglacial period.

är en klar och liten isig kula som vanligtvis bildas när underkylt regn hinner frysa innan det träffar markytan.