Meddelandearkiv: 2011

Isvintern 2010–11 betecknas som sträng enligt den nya klassificeringen

5.4.2011 6:59

Östersjöländerna har enats om en ny stränghetsklassificering för isvintrar. Enligt den nya klassificeringen betecknas den här vintern som sträng.

Bild: Jarmo Vehkakoski

Bild: Jarmo Vehkakoski

 

Den 25 februari denna vinter uppnåddes den maximala isutbredningen i Östersjön. Enligt Meteorologiska institutets Istjänst täckte isen då ett 315 000 km² stort område. Enligt den nya stränghetsklassificeringen räknas denna vinter till de stränga vintrarna.

 

Isvintrarna 1961–2010 ligger som grund för den nya klassificeringen. De maximala isutbredningarna för dessa vintrar sorterades i ordningsföljd efter storlek, och de 13 vintrarna med minst isutbredning definierades som milda och de 13 med störst isutbredning definierades som stränga. De mellanliggande vintrarna betecknas som normala isvintrar med avseende på strängheten. På detta sätt erhölls 115 000 km² och 230 000 km² som gränser för stränghetsklasserna. Dessutom kan vintrar med mer än 345 000 km² is betecknas som mycket stränga. Genomsnittet av istäckets yta under de använda 50 vintrarna är 186 000 km². Samma klassificeringssätt används också havsområdesvis.
”Den gamla stränghetsklassificeringen motsvarade inte längre verkligheten. Vintrar som ur sjöfartssynpunkt upplevdes som svåra och krävande, klassificerades enbart som medelmåttiga. På liknande sätt kunde vintrar som klassificerades som milda vara klart strängare än genomsnittet vid södra Östersjökusten”, konstaterar Meteorologiska institutets isexpert Jouni Vainio.

En mild vinter är inte nödvändigtvis lätt för sjöfarten

Med en isvinter avses tiden då is förekommer på Östersjön. Denna tid varar normalt från början av november till slutet av maj. Det årliga istäcket är som mest omfattande mellan januari och mars, vanligtvis under sista veckan i februari.
Den minsta mängden is under topperioden inträffade under vintern 2008, då det endast förekom is på en yta av 49 000 km². Under milda vintrar förekommer ingen is på Bottenhavet, bortsett från kustremsan, och även Finska viken är då så gott som isfri. Men även under milda vintrar påverkar isen Finlands, Sveriges och Rysslands sjöfart, och i viss omfattning även Estlands och Lettlands. Under normala isvintrar förekommer is på alla finska havsområden. Även Rigabukten är då helt och hållet istäckt. Först när vintern är sträng har den en väsentlig inverkan på sjöfarten för de övriga länderna runt Östersjön, utöver de ovannämnda fem länderna. Under en sträng isvinter breder isen ut sig också till södra Östersjön och kustområdet mellan Tyskland och Polen, och is förekommer också i vattnen kring Danmark.

”Å andra sidan måste man beakta att en mild vinter inte nödvändigtvis är lätt för sjöfarten och på motsvarande sätt är en sträng vinter inte svår för sjöfarten”, påminner Jouni Vainio. Ofta under normala vintrar orsakar milda perioder med hård vind, som inträffar mellan vinterns köldperioder, att isen förflyttar sig och som en följd därav vallbildning och sammanpressning av istäcket. Perioderna med stark ispress i isfältet, som orsakas av isens rörelse, isens tjocklek och flakstorlek, är vanligtvis kortvariga men kan vara mycket farliga för fartyg som fastnar i isen.
 

Mer information:

Isforskare Patrick Eriksson, tfn 050 535 0712, patrick.eriksson@fmi.fi
Isläget: http://sv.ilmatieteenlaitos.fi/islaget