Meteorologiska institutets pressmeddelanden

Våren inleddes med en kylig aprilmånad

Eija Vallinheimo — Tue, 15 May 2012 11:46:00 GMT

Våren inleddes med en kylig aprilmånad

15.5.2012 14:46

Enligt Meteorologiska institutets mätningar var medeltemperaturen för april 2012 något lägre än vanligt i hela landet och varierade från dryga +3 grader i landets södra delar till knappa -4 i den lappländska armen.

Bild: Tuija Vuorinen

I största delen av landet avvek medeltemperaturen 1–2 grader från långtidsmedelvärdet för april. I landets sydvästligaste del uppnåddes emellertid nästan långtidsmedelvärdet för tidpunkten. Månadens högsta temperatur, 17,1 grader, uppmättes i Artukais i Åbo den 22 april och den lägsta temperaturen, -28,7, i Kevojärvi i Utsjoki den 2 april.

Den termiska våren framskred långsamt i början av april, men i slutet av månaden hade den hunnit ända till Mellersta Lappland, vilket är nästan överensstämmer med det normala. Den termiska våren börjar när dygnets medeltemperatur stiger och hela tiden ligger över noll grader.

Mer regn än vanligt

Nederbördsmängden under april var 40–60 mm i största delen av landet. Det regnade minst i Norra Lappland där nederbördsmängden ställvis låg under 30 mm. I jämförelse med långtidsmedelvärdet uppmättes klart större nederbördsmängder än vanligt i hela landet. På Åland, längs kusten i Österbotten och i delar av Södra Lappland var nederbörden två gånger så stor som normalt.

Vid de enskilda observationsstationerna regnade det mest i Jomala på Åland där man uppmätte 73 mm. Det regnade minst i Kilpisjärvi i Enontekis där man uppmätte en nederbörd på 21 mm. Den största dygnsnederbörden, 26,2 mm, uppmättes i Klemetsö i Vasa den 20 april.

Ovanligt mycket snö kvar i Västra Lappland

Enligt Meteorologiska institutets mätningar täcktes hela landet bortsett från den allra västligaste delen av ett sammanhängande snötäcke ännu i början av april. I slutet av månaden hade gränsen för det sammangängande snötäcket dragit sig tillbaka bakom linjen från Kajana till Havslappland. I slutet av månaden fanns det i Västra Lappland rentav ovanligt mycket snö för tidpunkten; det största snödjupet, 100 cm, uppmättes i Kenttärova i Kittilä. Den 2 april snöade det ställvis över 20 cm i Birkaland. Följande dag uppmättes det största snödjupet, 47 cm, för hela vinterperioden i Härmälä i Tammerfors.

Man har övergått till att använda statistik baserat på åren 1981–2010 som jämförelseperiod i Meteorologiska institutets månatliga pressmeddelanden. Skillnaden mellan jämförelseperioderna 1981–2010 och 1971–2000 i fråga om medeltemperaturerna är speciellt stor i april. Under den nya jämförelseperioden är medeltemperaturerna för april 0,5–1,0 grader högre i hela landet än under den föregående jämförelseperiodens medeltemperaturer och medelvärdet för månadens högsta temperaturer har på många platser stigit mer än en grad. Nederbördsmängden under april var mindre än under föregående jämförelseperiod, i synnerhet i landets södra delar.

Mer information:

http://sv.ilmatieteenlaitos.fi/klimatcentret

Isvintern på de finska havsområdena är slut

Eija Vallinheimo — Tue, 15 May 2012 11:40:00 GMT

Isvintern på de finska havsområdena är slut

15.5.2012 14:40

Meteorologiska institutets Istjänst publicerar idag den 15 maj isvinterns 2011/2012 sista iskarta och israpport.

Bild: Eija Vallinheimo

Meteorologiska institutets Istjänst publicerar idag den 15 maj isvinterns 2011/2012 sista iskarta och israpport.

Den gångna vintern började ovanligt sent och slutade mycket tidigt. Isvinterns kulmen nåddes den 11 februari, då havsisens utbredning uppmättes till ca 179 000 km2. Enligt den maximala isutbredningen kategoriseras vintern som en medelvinter. För övrigt var isvintern i många hänseenden exceptionell, eftersom den började ovanligt sent och isarna förblev tunnare än i medeltal p.g.a. det rikliga snöfallet.

- Räknar man i antalet publicerade israpporter, blir denna vinter den hittills kortaste isvintern. Vi publicerade allt som allt 132 israpporter under vintern, berättar isexpert Jouni Vainio.

Enligt Meteorologiska institutet har vintrarna 2001, 2002 och 2008 ändå slutat tidigare än denna. Vintern 2008, som statistiskt sett är den mildaste isvintern hittills, började också förhållandevis sent.
- I år blev vädret kallare först i mitten av januari, då också de första isbrytarna åkte ut på assistansuppdrag, säger Vainio.

Under vintern följer Istjänsten dagligen med islägets utveckling. Nu fortsätter Meteorologiska institutets Oceanografiska tjänster med att under sommarsäsongen följa med våg- och vattenståndsförhållandena. I oktober inleds igen uppföljandet av havsvattnets nedkylning.

Tilläggsinformation:

Islägeskarta: http://sv.ilmatieteenlaitos.fi/islaget

Isexpert Patrick Eriksson, tfn 050 535 0712, patrick.eriksson@fmi.fi

Njut av solen med måtta

Eija Vallinheimo — Tue, 17 Apr 2012 07:05:00 GMT

Njut av solen med måtta

17.4.2012 10:05

När den ultravioletta strålningen ökar på våren är det viktigt att skydda sig mot överdriven strålning. Fortgående exponering för UV-strålning kan orsaka hudcancer.

Bild: Eija Vallinheimo

Meteorologiska institutet, Cancerföreningen i Finland och Strålsäkerhetscentralen vill påminna om hälsoriskerna med ultraviolett strålning när våren är i antågande.

Rätt attityd i solen

Hud som är blek och tunn efter vintern tål inte att utsättas för en plötslig, hög dos UV-strålning och bränns därför mycket lätt på våren. Det är lätt att minska UV-dosen och risken för brännskador genom att vara förutseende och minnas några grundläggande fakta om hur man skyddar sig mot solen.

Huden bör vänjas gradvis vid solen så att dess naturliga skyddsmekanismer, såsom solbränna och förtjockning av de översta hudlagren, hinner skydda huden.

Kläder är det bästa skyddet för huden. Solskyddskrämer kan hindra att huden bränns av UV-strålningen, men vilket skydd de ger beror på solskyddsfaktorn och på hur stor mängd kräm som används. Om krämen nöts bort ska man naturligtvis applicera mera kräm.

Man ska också komma ihåg att skydda ögonen med solglasögon. Det är speciellt viktigt att skydda barnens ögon. Helst ska man använda solglasögon som också skyddar ögonen mot strålning från sidorna.

UV-indexet berättar när man ska skydda sig

Meteorologiska institutets UV-index berättar med en siffra hur skadlig solens UV-strålning är. När UV-indexet är 3 eller högre behöver man skydda huden och ögonen. Vanligtvis överstiger indexet 3 mellan början av maj och slutet av augusti i södra Finland och mellan början av juni och mitten av augusti i norra Finland. Vissa år kan säsongen börja upp till en månad tidigare eller sluta en månad senare.
Det högsta UV-indexvärde som hittills uppmätts i Finland är 7. Stark strålning med ett index på 6–7 brukar uppmätas under 5–15 dagar i juni-juli i södra Finland. Meteorologiska institutet utfärdar en varning om UV-strålningen förutspås bli stark. I länderna kring Medelhavet blir UV-indexet 8–10 mitt på dagen på sommaren. Vid ekvatorn kan UV-indexet vara 12, i bergstrakter till och med 15.
På lång sikt förutspås UV-strålningen minska till följd av den förmodade återhämtningen av ozonskiktet, men än så länge märks det inte. Precisionsmätningarna vid Meteorologiska institutets observatorium i Jokioinen visar snarare att UV-strålningen sommartid har ökat.

Hudcancerfallen ökar alltjämt

Under 2010 insjuknade 2725 personer, 1345 kvinnor och 1380 män, i hudcancer i Finland. Dessa drabbades av melanom eller skivepitelcancer. Därtill insjuknade 12 000–14 000 personer i basalcellscancer, dvs. basaliom. Det finns ingen heltäckande statistik över förekomsten av basaliom.

Melanom är den farligaste typen av hudcancer eftersom den bildar metastaser. Under 2010 konstaterades 1228 nya fall. De drabbade bestod av 637 kvinnor och 591 män. Melanom är också den vanligaste cancerformen bland kvinnor i åldern 20–29. Lika många insjuknar i melanom som i sköldkörtelcancer. I den här åldersgruppen konstaterades 20 fall under 2010.

Ytterligare information:

Strålsäkerhetscentralen, specialforskare Lasse Ylianttila, tfn (09) 759 88 455, lasse.ylianttila@stuk.fi
Meteorologiska institutet, forskare Tapani Koskela, tfn (09) 1929 4154, tapani.koskela@fmi.fi
Cancerföreningen i Finland, överläkare Liisa Pylkkänen, tfn 09 135 33 237, gsm 040 733 5237

www.stuk.fi
UV-indexet: sv.ilmatieteenlaitos.fi/uv-index
www.cancer.fi

Isvintern var genomsnittlig, men exceptionell

Eija Vallinheimo — Mon, 19 Mar 2012 05:22:00 GMT

Isvintern var genomsnittlig, men exceptionell

19.3.2012 7:22

Östersjöns isvinter klassas för närvarande som genomsnittlig med avseende på isutbredningen. Annars har vintern varit exceptionell, eftersom den började rekordsent och då den stora mängden snö som fallit gjort att isarna förblivit tunnare än normalt.

Bild: Jarmo Vehkakoski

Den gångna isvintern började exceptionellt sent. Efter en sällsynt mild förvinter började vädret bli kallare. I mitten av januari förekom en några dagar lång kall period, då den första isbrytaren också inledde assistansverksamheten – senare än någonsin. Vädret blev kallare under sista veckan i januari.

Enligt Meterologiska institutets istjänst var ett område på endast 23 000 km² istäckt i mitten av januari. När vädret började bli kallare började även det istäckta området växa snabbt. Mellan den 28 och 29 januari växte isutbredningen från 45 000 km² till 58 000 km² och överskred samtidigt den hittills allra mildaste isvinterns (vintern 2008) maximala isutbredning på 49 000 km².

Då det kalla vädret fortsatte ändrades den gångna isvintern den 5 februari från att statistiskt ha varit en mild isvinter till en genomsnittlig då det istäckta områdets utbredning översteg 115 000 km². Eftersom det kalla vädret ännu fortsatte under en vecka, uppnåddes denna isvinters hittills största utbredning av istäckt område den 11 februari, då isens utbredning uppgick till drygt 185 000 km².

På grund av den rikliga mängden snö som fallit på isen har isarna denna vinter förblivit tunnare än normalt och den största andelen av isen är svagare stöpis.

Mer information:

Isexpert Patrick Eriksson, (09) 1929 6433, patrick.eriksson@fmi.fi

Isläget: http://sv.ilmatieteenlaitos.fi/islaget

Det arktiska området erbjuder möjligheter för finländsk expertis

Eija Vallinheimo — Mon, 12 Mar 2012 05:40:00 GMT

Det arktiska området erbjuder möjligheter för finländsk expertis

12.3.2012 7:40

Klimatförändringen påverkar starkt utvecklingen inom det arktiska området. Det inhemska och det internationella samarbetet erbjuder möjligheter för olika aktörer.

Bild: Eija Vallinheimo

Som en följd av klimatuppvärmningen öppnas de nordliga farlederna småningom även för kommersiell fartygstrafik. Tillväxten i sjötrafiken på Norra ishavet och utnyttjandet av naturresurserna i området erbjuder också möjligheter för finländsk expertis. Meteorologiska institutet har olika slags is-, väder- och havstjänster, som är till nytta för trafiken på området.

Multifunktionella isbrytare får nya funktioner

Arctia Shipping Oy:s multifunktionella isbrytare Fennica och Nordica har befraktats av Shell Offshore för tre sommarperioder. Arbetsområden blir Beauforthavet och Tjuktjerhavet.
- Våra fartyg har blivit kallade att delta uttryckligen för att garantera att säkra förhållanden för verksamheten, säger vd Tero Vauraste vid Arctia Shipping Oy.

Det treåriga avtalet ger arbete för omkring 150 yrkesutbildade inom sjöfarten och det är värt tiotals miljoner euro. Fartygsinvesteringarna är därmed i effektivt bruk året om. Verksamheten på det arktiska området har varit föremål för stort internationellt intresse.
- Naturligtvis delar vi den lokala befolkningens och miljöorganisationernas oro för det arktiska miljötillståndet och vi deltar bland annat i verksamheten i Arktiska rådets oljebekämpningsgrupp, påpekar Vauraste.

Arctias fartyg har också tidigare varit på vattnen kring till exempel Alaska och Grönland.

Kunskap om havsisens tjocklek med hjälp av satelliter

År 2011 bedöms den genomsnittliga istäckta ytan på Norra ishavet ha varit 4,5 miljoner kvadratkilometer som minst. Det här är det näst lägsta värdet under den mäthistoria som inleddes på 1970-talet.
- Minskningen är i samklang med den globala klimatuppvärmningen, påpekar gruppchefen Jari Haapala vid Meteorologiska institutet.

Satelliterna är det enda möjliga sättet att följa isläget på omfattande havsområden så gott som i realtid. Mängden havsis påverkas av istjockleken, men också av istäckets yta. Meteorologiska institutet använder och utvecklar olika slags metoder för fjärranalys av istjockleken för SAR-radar, som producerar en radarbild, för radiometrar för det optiska området och för altimetrar (höjdmätare). - Det är en större utmaning att mäta havsisens tjocklek än att mäta istäckets yta. Instrumenten fungerar bättre eller sämre beroende på istypen. Samma satellit kan inte mäta både ny tunn is och mångårig is på flera meters tjocklek, säger forskaren Eero Rinne på Meteorologiska institutet. Det finns exempel från Östersjön, Karahavet och hela norra halvklotet på istjocklek mätt med olika metoder.

Miljöobservationer av arktiska områden i Sodankylä

Meteorologiska institutet använder satellitbaserade radardata för fjärranalys av snötäcket på de nordliga områdena och av istäcket på Östersjön. - I framtiden kommer fjärranalysen av istäcket på de arktiska havsområdena att få en allt viktigare roll på grund av att det minskar till följd av klimatuppvärmningen, säger forskaren Jyri Heilimo på Meteorologiska institutet.

På Meteorologiska institutets internationella satellitmottagningsstation i Sodankylä tas mätdata från flera satelliter som observerar miljön emot och processas. Dessa mätdata används av meteorologer och i forskningen om atmosfärens ozon. Med den nya satellitmottagningsantennen som har en diameter på 7,3 meter kan man ta emot mätdata från moderna radarsatelliter, avsedda att mäta jordytan och havsområden med oberoende av väder och molnighet.

Medeltemperaturerna på de arktiska områdena har stigit nästan dubbelt så mycket som på hela jordklotet under de senaste hundra åren.

Mer information:

Vd Tero Vauraste, Arctia Shipping, tfn 046 876 7100
Specialforskare Jari Haapala, Meteorologiska institutet, tfn 09 1929 6406
Forskare Eero Rinne, Meteorologiska institutet, tfn 050 448 7681
Forskare Jyri Heilimo, Meteorologiska institutet, tfn 050 568 0802

Meteorologiska institutet börjar tillämpa ny meteorologisk referensperiod

Eeva-Kaisa Heikura — Mon, 06 Feb 2012 09:04:00 GMT

Meteorologiska institutet börjar tillämpa ny meteorologisk referensperiod

6.2.2012 11:04

Meteorologiska institutet har beräknat statistiken för den nya meteorologiska referensperioden, som baserar sig på väderobservationer under åren 1981–2010.

Bild: Hannu Manninen

De färska statistiska uppgifterna ger en beskrivning av det rådande klimatet och utgör en viktig bas för forskningen av aktuella väderfenomen och för uppföljningen av väderleken. Klimatstatistiken används också speciellt för forskning och beslutsfattning i väder- och klimatberoende branscher.

Klimatstatistiken beräknas globalt på basis av väderobservationer under en 30 års period. Den officiella referensperioden fastställd av Meteorologiska världsorganisationen WMO är 1961–1990. Rekommendationen är dock att statistiken uppdateras i mån av möjlighet vart tionde år. I Finland gjordes den senaste uppdateringen för tio år sedan.

Väderstationernas statistik över olika väderfaktorer

För den nya referensperioden 1981–2010 har man räknat ut månatliga medeltal för olika väderfaktorer som t.ex. temperatur och regnmängd samt fördelningen över tio väderstationer. Därtill har man för den nya referensperioden bl.a. definierat tidpunkterna för när de termiska årstiderna växlar samt hur länge marken är täckt av snö.

De statistiska medeltemperaturerna vid de olika väderstationerna är under den nya referensperioden 1981–2010 överlag något högre än under den föregående referensperioden 1971–2000. Hela landets årliga medeltemperatur är under den nya referensperioden nästan 0,4 grader högre än under föregående referensperiod. Den observerade temperaturstegringen överensstämmer tämligen väl med modellvärdena om klimatförändringens omfattning i Finland.

Den årliga variationen är större beträffande regnmängd än temperatur, varför skillnaderna mellan referensperioderna inte är lika tydliga. I medeltal är den årliga regnmängden trots allt något större under den nya referensperioden än under den föregående.

Tillämpning av den nya referensperioden

Den nya referensperioden har tagits i bruk vid Klimattjänsten, men i praktiken uppdaterar vi till exempel kartorna och tabellerna på de aktuella sidorna i webbtjänsten under årets lopp.

Det förekommer en betydande avvikelse i tillämpningen av den nya referensperioden. Som referensperiod för graddagstalet tillämpas fortfarande åren 1971–2000, eftersom det är fastställt i bl.a. lagstiftningen som berör fastigheters energibevis.

Halk- och fallolyckor kostar över 600 miljoner euro per år, försäkringsersättningarna inkluderade

Eija Vallinheimo — Thu, 12 Jan 2012 06:06:00 GMT

Halk- och fallolyckor kostar över 600 miljoner euro per år, försäkringsersättningarna inkluderade

12.1.2012 8:06

Halk- och fallolyckor under vintern medför kostnader på upp till drygt 600 miljoner euro.

I summan ingår både ersättningar som betalas genom arbetsolycksfallsförsäkringar, frivilliga olycksfallsförsäkringar respektive olika slags ansvarsförsäkringar och kostnader som orsakas av samhälleliga förluster och ersättningar.
Uppskattningsvis en halv miljard euro av den totala förlusten består av sjukvårdskostnader, förlorade arbetsinsatser och förlorad hälsa. År 2010 betalades genom den lagstadgade olycksfallsförsäkringen ersättningar på 135,6 miljoner euro för halk- och fallolyckor, av vilka de flesta inträffade på vintern.

De färska kostnadsuppgifterna visar att halk- och fallolyckor kan betecknas som en finländsk folksjukdom.

- I allmänhet är det en mycket liten del av olyckorna som står för en stor del av ersättningarna. De flesta olyckorna är lindriga och har en rätt liten kostnadseffekt, sade Janne Sysi-Aho, arbetarskyddschef på Olycksfallsförsäkringsanstalternas förbund, då han i dag talade på Pysy pystyssä-kampanjens seminarium i Helsingfors. Temat var hur man rör sig säkert till fots om vintern.
Enligt Sysi-Aho kan ersättningar utbetalas till och med en mycket lång tid efter olyckan.

Krafttag behövs för att minska onödiga kostnader och lidande

En fallolycka kostar i snitt 6 000 euro. Undersökningar visar att var tredje finländare halkar omkull på vintern och av dem är till och med hälften under 30 år gamla.
Årligen behöver upp till 80 000 finländare uppsöka första hjälpen på grund av en fallolycka. Halk- och fallolyckorna står också för ca 30 procent av alla anmälda arbetsolycksfall.
- Vi behöver mångsidiga metoder för att förebygga halk- och fallolyckor i samhället. På vintern kan gemene man bäst motverka halkolyckor genom att följa med fotgängarvädret, välja skor enligt föret och komplettera med halkskydd, upprätthålla en god balans och se till att vägar och gångbanor hålls i skick, betonade Finansbranschens Centralförbunds verkställande direktör Piia-Noora Kauppi i sitt öppningstal på seminariet.

Under vintern meddelas fotgängare om mycket halt väglag. När det är mycket halt, behöver man förutom försiktighet även skor med bra grepp samt hjälpmedel såsom halkskydd. Fotgängarvädret kan man se på varningsida: http://sv.ilmatieteenlaitos.fi/varningar och text-tv sidan 763.

På Pysy pystyssä-seminariet i Helsingfors behandlades de senaste forskningsrönen om hur man rör sig säkert till fots i vinterföre, projekt för att förebygga halkolyckor och, utgående från den senaste statistiken, i synnerhet vilka kostnader olyckorna medför.

Ytterligare uppgifter:

Övermeteorolog Sari Hartonen, tel. (09) 1929 3444, sari.hartonen@fmi.fi

Arbetarskyddschef Janne Sysi-Aho, Olycksfallsförsäkringsanstalternas förbund,
tel. 0404 504232
Kommunikationschef Joona Vuorenpää, ordförande för kampanjen Pysy pystyssä, Finansbranschens Centralförbund, tel. 050 5987 063

Läs mer: http://sv.ilmatieteenlaitos.fi/fotgangarvadret1

Kampanjen Pysy pystyssä (ung. ”Hålls på benen”) främjar säkerheten för fotgängare i vinterföre. Bakom den står aktörerna inom kampanjen för att förebygga olyckor i hemmet: Finansbranschens Centralförbund, utbildningsorganisationen Maanpuolustus, Röda korset, Inrikesministeriet, Social- och hälsovårdsministeriet, Finlands kommunförbund, Räddningsbranschens centralorganisation i Finland, Centret för hälsofrämjande, Institutet för hälsa och välfärd samt Hjärnskadeförbundet, Meteorologiska institutet, Invalidförbundet, Kommunikationsministeriet, Trafikskyddet, Taitavat suutarit ry, Arbetshälsoinstitutet, Arbetarskyddscentralen och UKK-institutet.
www.kotitapaturma.fi

Året 2011 var exceptionellt varmt i norra Finland

Eija Vallinheimo — Mon, 09 Jan 2012 11:00:00 GMT

Året 2011 var exceptionellt varmt i norra Finland

9.1.2012 13:00

Året 2011 var sällsynt varmt i landets södra och mellersta delar och i de norra delarna exceptionellt varmt. Från och med mars, det vill säga 10 månader i rad, var medeltemperaturerna i Finland högre än långtidsmedeltalet.

Bild: Eija Vallinheimo

Enligt Meteorologiska institutets statistik var medeltemperaturen i hela landet 1,9 grader högre än långtidsmedeltalet. Senast vi hade en så hög årsmedeltemperatur var år 1989. Varmare var det bara år 1938. Årets medeltemperatur varierade mellan drygt +6 grader vid syd- och sydvästkusten och en knapp grad i Norra Lappland. Den största avvikelsen från medeltalet var i Lappland där årets medeltemperatur var 2–3 grader högre än normalt.

I en stor del av landet översteg årets regnmängd det långvariga medeltalet, men till exempel i Norra Karelen var regnmängden ställvis omkring 10 procent mindre än medeltalet. Den största regnmängden, 963 millimeter, uppmättes i Puolanka och den minsta, 464 millimeter, i Nuorgam i Utsjoki.

Mycket snö i början av året

År 2011 började under rätt vintriga förhållanden i hela landet. I något skede fanns det åtminstone 40 cm snö i nästan hela landet, och särskilt i landets södra och östra delar fanns det klart mera snö än i genomsnitt för områdena. I södra Finland mättes det största snödjupet, 92 cm, i Uttis i Kouvola. Det största snödjupet i hela landet uppmättes i Kilpisjärvi bycentrum, där det i början av mars fanns 116 cm snö som mest.

Temperaturen i januari låg nära långtidsmedeltalet, även om det nog förekom regionala skillnader i temperaturavvikelserna. Februari var däremot sällsynt kall på sina ställen. Medeltemperaturen i hela landet var nästan sex grader lägre än normalt. Vinterns och hela årets lägsta temperatur, -41,8 grader, uppmättes i Naruska i Salla den 18 februari.

På grund av de kalla månaderna december och februari var vinterns medeltemperatur 2010–2011 omkring 3,4 grader lägre än normalt. Vintern var därmed också lite kallare än den föregående vintern. Vinterns nederbörd var i allmänhet något större än normalt i landets södra och mellersta delar, men i Lappland var den i allmänhet under 60 procent av den normala nederbördsmängden.

Våren lät dröja på sig i början, men framskred sedan snabbt

Medeltemperaturen under våren, alltså perioden från mars till maj, var högre än normalt i hela landet. I spåren efter den snörika och kalla vintern kom den termiska våren inte i gång i mars, men i och med den sällsynt varma april framskred våren med fart från söder till norr och började nästan en månad tidigare än normalt i norra Lappland. April var ställvis till och med exceptionellt varm i öster och norr. I Sodankylä uppnåddes mäthistoriens högsta aprilmedeltemperatur. Den termiska våren varade bara en kort period eftersom den termiska sommaren började redan i början av maj, några veckor tidigare än normalt, i landets södra delar.

Sällsynt varmt och mycket åska under sommaren

Sommaren, det vill säga perioden från juni till augusti, var sällsynt varm. Medeltemperaturen i hela landet var två grader högre än normalt. Motsvarande medeltemperaturer förekommer enligt statistiken i genomsnitt en gång på 20–30 år.

Juni började i tecknen av en exceptionell värmebölja. Temperaturer på över 30 grader uppmättes i omkring en vecka, flera dagar också i Lappland, och samtidigt mättes årets högsta temperatur, +32,8 grader, i Meltosjärvi i Övertorneå.
På vissa observationsstationer var sommaren den varmaste i hela mäthistorien. Det här gällde bland annat Kajsaniemi i Helsingfors, där man har gjort observationer sedan början av 1800-talet. På grund av urbaniseringen är observationerna under 1800-talet inte helt jämförbara med dagens observationer.

Det blixtrade mer än normalt under sommaren. På landområdena i
Finland lokaliserades omkring 180 000 markblixtar, vilket är ca 40 000 mer än normalt. Blixttätheten var störst i landets västra delar och i Norra Österbotten. Åskvädren samlade sig kring juni-juli. Då lokaliserades över 10 000 markblixtar under sju dygn. Det här är tämligen ovanligt eftersom det vanligen förekommer endast några motsvarande dagar under sommaren i Finland. Typiskt för åskvädren sommaren 2011 var de rikliga regnen. Årets största dygnsnederbörd kom i samband med åskskurar i Aapajärvi i Torneå, där det regnade 121 mm den 24 juli.

Det föll stora hagel, i storlek över två centimeter i diameter, under 17 dagar. Sommarens största registrerade hagel var sex centimeter i diameter, och de uppmättes i Vasatrakten den 9 juli.

På hösten mycket varmt och lite snö

Hösten, det vill säga perioden från september till november, var exceptionellt varm. Temperaturavvikelsen var 3,5 grader i hela landet. Bland enskilda dagar var den sista september exceptionellt varm. Den högsta temperaturen, 22,3 grader, mättes i Borgå. Det är den senaste tidpunkten någonsin när temperaturen har överskridit 20 grader i Finland. I början av november var det också exceptionellt varmt för årstiden, och nya värmerekord för november uppnåddes på flera observationsstationer.

Den termiska hösten började i mitten av september i landets mellersta och norra delar. Det här är klart senare än normalt. Avvikelsen var ett par veckor i landets mellersta delar, en månad i norra Lappland.

Den termiska vintern var också betydligt sen i hela landet. Den började kring den 9 november i mellersta och norra Lappland, vilket är en månad senare än normalt. I landets södra och mellersta delar hade vintern allmänt taget ännu inte börjat vid jultid. På de här områdena är den termiska vintern åtminstone 1–2 månader försenad.

Det fanns över huvud taget ingen snö i Finland i början av november, vilket är sällsynt. Också i slutet av november fanns det snö endast på ett för årstiden sällsynt begränsat område.

Mild, regnig och stormig december

Året avslutades med en sällsynt mild och särskilt i söder exceptionellt regnig december. Medeltemperaturen var i stora delar av landet minst fem, i landets norra delar ställvis till och med nio, grader varmare än normalt. I december fick vi också den största regnmängd som någonsin uppmätts i december. Enligt preliminära uppgifter blev regnmängden på Kimitoön 190 mm, medan den vanligen är omkring 60 mm i december i landets sydvästra del.
Slutet av året var också mycket blåsigt. Det förekom ovanligt många stormdagar på de finska havsområdena i december – stormvindar observerades under 11 dagar. Det normala är omkring tre stormdagar i december. Under annandag jul skakades särskilt landets västra delar av en sällsynt kraftig storm, och genast följande dag uppstod också stormskador på olika håll i landet, med undantag av Lappland.

Mera information:

http://ilmatieteenlaitos.fi/suomen-nykyilmasto-ja-ilmastotilastot (på finska)

Östersjön öppet vatten vid nyår

Eija Vallinheimo — Tue, 03 Jan 2012 09:20:00 GMT

Östersjön öppet vatten vid nyår

3.1.2012 11:20

Då det nya året inleds har Östersjön is endast i innersta Bottenviken och i de innersta vikarna i Kvarkens skärgård.

Bild: Antonin Halas

Östersjöns isläge kan beskrivas som exceptionellt – lika litet is har det i början av januari senast funnits vintern 1929-1930.
– Då var isläget vid nyår väldigt liknande – isen hade lagt sig bara i de innersta vikarna av norra Bottenviken, berättar isexpert Jouni Vainio vid Meteorologiska institutet.

På de finska havsområdena var lufttemperaturerna under september-oktober två till tre grader högre och under november-december t.o.m. fyra till fem grader högre än långtidsmedelvärdena. Då det nya året inleds är vattentemperaturerna på de finska havsområdena en till två grader högre än normalt och is har bildats endast i innersta Bottenviken och i Kvarkens skärgårds inre vikar.

Övriga år då årsskiftena varit isfattiga är 1992, 2001, 2007 och 2008. Under de här årens första dagar har det ändå funnits mera is än vad vi har nu. Meteorologiska institutets Istjänst gav ut vinterns första israpport måndagen den 2 januari 2012.

Tilläggsinformation:

Isexpert Patrick Eriksson, tfn: 050 535 0712, patrick.eriksson@fmi.fi

Isläget: http://sv.ilmatieteenlaitos.fi/islaget

Meteorologiska institutet utarbetar en atlas över väderfenomen som är skadliga för trafiken i Europa

Eija Vallinheimo — Mon, 02 Jan 2012 06:41:00 GMT

Meteorologiska institutet utarbetar en atlas över väderfenomen som är skadliga för trafiken i Europa

2.1.2012 8:41

Meteorologiska institutet har i samarbete med fyra andra forskningsinstitut utarbetat en atlas över förekomsten av skadliga väderfenomen som täcker hela Europa. I undersökningen bedömdes också hur klimatförändringen påverkar vissa för trafiken skadliga väderfenomen.

Bild: Eevu Heikura

Målet med EWENT-projektet (Extreme Weather Impacts on European Networks of Transport), som leds av VTT, är att bedöma effekterna hos extrema väderfenomen på Europas trafiksystem. Som mellanresultat av undersökningen har den första Europatäckande kartan över sannolikheten för trafikskadliga väderfenomen i det nuvarande klimatet färdigställts.

I undersökningen har också bedömts förändringarna hos vissa extrema väderfenomen ända till 2050-talet. Vind, snöfall, snöyra, hällregn samt kalla och heta perioder har varit undersökningsobjekt. Dessutom granskades fenomen som hade att göra med bl.a. sikten (dimmor, sandstormar) samt fenomen av mindre skala (åskväder, blixtar, stora hagel och tornador).

Vädret och klimatförhållandena bör tas i beaktande när man vill eftersträva trygga, funktionssäkra och ekonomiska trafiksystem med små miljöeffekter och som uppfyller trafikbehovet. De påverkar alla delar av trafiknätet: strukturerna och styrsystemen, färdmedlen och trafikeringen. Skadliga väderfenomen försvårar trafiken och minskar säkerheten samt kan orsaka ekonomisk förlust och personskador.

Klimatförändringen har både positiva och negativa effekter på trafiken

Det förekommer stora skillnader på olika håll i Europa i hur ofta väderfenomen som påverkar trafiken upprepas och hur kraftiga de är. Av extrema väderfenomen under vintern, till exempel snöfall, kalla perioder och vinterstormar, lider Nordeuropa och Alperna mest, medan värmeböljorna är kraftigast i Sydeuropa. Extrema vindhastigheter förekommer mest på Norra Atlanten och dess stränder. Kortvariga hällregn kan förekomma på hela kontinenten. Sikten har under de senaste årtiondena blivit bättre: de mycket täta dimmorna har försvunnit från en del av Europas största flygfält.
Hur ofta och hur kraftiga extrema väder- och klimatfenomen förekommer i framtiden kommer troligtvis att ändras i och med klimatförändringen. Klimatmodellerna spår en tydlig uppvärmning för de extrema temperaturerna, men mindre förändringar när det gäller hällregn och kraftiga vindar. Låga temperaturer och snöfall blir mera sällsynta i synnerhet i Nordeuropa. Å andra sidan uppskattar man att rikliga snöfall inte blir mera sällsynta, utan de skulle förekomma i Skandinavien i framtiden till och med oftare än idag. De svåra värmeböljorna blir kraftigare på hela kontinenten, främst i Sydeuropa.

Klimatförändringens effekter på trafiken är både positiva och negativa. Till exempel förkortar uppvärmningen den besvärliga vintertrafiksäsongen i Finland, men samtidigt blir också perioden då tjälen förstärker grus- och skogsvägarnas bärkraft kortare. Effekterna utreds noggrannare i undersökningens senare skeden.
I EWENT-projektet deltar från Finland VTT, Meteorologiska institutet och Foreca Consulting. Andra partner är Meteorologiska världsorganisationen WMO, Cyperns meteorologiska institut, Transportekonomiska institutet TØI från Norge, det statliga företaget via Donau från Österrike, som specialiserat sig på att utveckla insjötrafiken på Donau, europeiska stormforskningslaboratoriet ESSL samt det tyska forskningscentret för luftfart DLR. Europeiska kommissionen finansierar undersökningen som började år 2009 och avslutas 2012.

Mer information:

Specialforskare Heikki Tuomenvirta (ledare för EWENT, arbetssektion 2), Meteorologiska institutet, tfn 050 5746824 fornamn.efternamn@fmi.fi
Ledande forskare Pekka Leviäkangas (ledare för EWENT-projektet), VTT, fornamn.efternamn@fmi.fi, tfn 020 722 2058

Resultaten från EWENT-projektets andra arbetssektion:
Rapporten Probabilities of adverse weather affecting transport in Europe: climatology and scenarios up to the 2050s finns tillgänglig i PDF-form på adressen http://hdl.handle.net/10138/28592
EWENT-projektets hemsidor: http://ewent.vtt.fi/index.htm
EWENT-rapporten:
http://ewent.vtt.fi/Deliverables/D2/ewent_d2%201_18082011.pdf