Meddelandearkiv: 2018

Nya mätningar avslöjar stora variationer i istjockleken på Bottenviken

15.11.2018 15:55

Istjockleksmätningar gjorda med hjälp av elektromagnetiska instrument från helikoptrar och fartyg, jämfört med mer traditionella mätningar, avslöjar att istjockleken i Bottenviken varierar mycket från år till år. Resultaten är värdefulla för vintersjöfarten.

Bild: Jonni Lehtiranta

Bild: Jonni Lehtiranta

I studien undersöktes variationsvidden i Bottenvikens istjocklek med hjälp av observationsdata från flera olika källor för tidsperioden 2003-2016. Det här är första gången man undersökt drivisens tjockleksvariationer på Bottenviken. Med drivis avses sådan havsis som rör sig med vinden och havsströmmarna. Drivisen är ofta deformerad, dvs. den kan vara hopskjuten i två eller flera lager eller sammanpressad i vallar. Is med vallar kallas ibland skruvis eller packis. Drivisens koncentration varierar, dvs. det finns ofta öppet vatten mellan isflaken. Med fastis avses det enhetliga istäcke som hålls fast av kusten och skärgården.

Studien avslöjade att isens tjocklek varierar i synnerhet i driviszonen, både i lokal bemärkelse och mellan olika vintrar. Eftersom havsområdets dominerande vindriktning är sydvästlig, pressas drivisen i större utsträckning mot fastiskanten i Bottenhavets nordöstra delar. Fastisen är å sin sida tjockast i norr.

Närmast intill fastiskanten är drivisen vanligen betydligt tjockare än längre ut till havs eller i fastiszonen. Inom ett ca 5 kilometer brett område ytterom fastisen kan drivisen i medeltal vara över dubbelt tjockare än fastisen intill. I det här området är tjockleksvariationen dessutom ofta betydligt större än i andra delar av isfältet. Identifierandet av de här zonerna har stor betydelse för vintersjöfarten eftersom fartygen i större utsträckning behöver isbrytarassistans igenom de tjocka packisarna.

Packisen bör beaktas vid bedömningen av isens tjocklek

Även om variationen mellan åren är stor kunde man observera att en större andel av drivisen var deformerad än jämn. Endast i ett område utanför Karlö vintern 2011 fanns det mera jämn is än deformerad is. Vintern var sträng och isarna förmodligen så tjocka att de rörde sig mindre och därmed inte skruvades lika mycket.

Den för vintersjöfarten viktiga istjockleken anges i iskartorna med den jämna isens tjocklek. Forskarna vill lyfta fram att den verkliga istjockleken kan vara flerfalt större eftersom en stor del av drivisen är deformerad. Iskartorna anger också graden av vallbildning med symboler, vilket bör beaktas då den verkliga istjockleken uppskattas utifrån den jämna isens tjocklek.

Mätningarna gjordes med tre olika slags metoder

I undersökningen användes tre olika former av observationer: borrhålsmätningar från Karlö isobservationsstation, digiterade iskartor över hela Bottenviken och elektromagnetiska tjockleksmätningar (EM) gjorda från helikoptrar och fartyg. EM-mätningar har gjorts längs en mängd olika rutter under allt som allt sju vintrar. De använda borrhålsmätningarna och EM-mätningarna är från den period av vintern då isutbredningen typiskt är som störst, i februari-mars. Iskartorna omfattade hela vinterperioden.

Jämförelsen mellan olika år försvåras av att EM-mätningarna utförts längs olika rutter och olika dagar under de olika vintrarna. Undersökningen fokuserade på ett område väster om Karlö över vilket det gjorts EM-mätningar varje vinter. Isläget i drivisfältet ändras ändå från dag till dag, vilket betyder att resultaten inte kan tolkas som absoluta skillnader åren emellan.

Tilläggsinformation:

forskare, Iina Ronkainen, 0504606759, iina.ronkainen@fmi.fi
isexpert Patrick Eriksson, 050 535 0712, patrick.eriksson@fmi.fi

Ronkainen, I., Lehtiranta, J., Lensu, M., Rinne, E., Haapala, J., and Haas, C.: Interannual sea ice thickness variability in the Bay of Bothnia, The Cryosphere, 12, 3459-3476, 2018. https://doi.org/10.5194/tc-12-3459-2018

https://www.the-cryosphere.net/12/3459/2018/tc-12-3459-2018.pdf