Det teoretiska medelvattnet (MW) och de geodetiska höjdsystemen i Finland

Mätningen av havsvattenståndet sker i mareografbyggnaden i förhållande till en avvägningspunkt som avvägs varje år mot en fixpunkt som ligger på närbelägen berggrund. Denna fixpunkt är i sin tur bunden till de geodetiska höjdsystemen. Om marken under mareografen rör på sig förändras avvägningspunktens läge i förhållande till de geodetiska höjdsystemen.

I Finland används fyra olika geodetiska höjdsystem:

• NN (normal noll): Finlands första precisionsnivellering gjordes under åren 1892–1910, utförd av Överstyrelsen för Väg och Vattenbyggen. Höjdsystemet NN (normal noll) var resultatet av denna nivellering. Den motsvarar dock inte geoiden lika bra som N60 höjdsystemet. Till NN-systemets nollpunkt togs nollpunkten på vattenståndspeglaren vid Skatudden i Helsingfors. Den var 30,465 meter under Finlands huvudfixpunkt. Huvudfixpunkten finns i närheten av Astronomiska Observatoriet i Helsingfors.
• N43: Finlands andra precisionsnivellering gjordes åren 1935–1975. Av resultaten från åren 1935–1955 preciserades höjdsystemet N43. Då man preciserade detta höjdsystem använde man inte hela nivelleringsnätet och man tog inte heller i beaktande landhöjningens inverkan under mätningstiden.
• N60: Höjdsystemet N60 grundar sig på uträkningar av de två första avvägningarna då den andra blev färdig och landhöjningen beaktades. Den anses följa geoiden bättre än NN- och N43-systemen.
• N2000: Höjdsystemet N2000 bygger på Finlands tredje precisionsavvägning (1978–2006). Det är en finländsk realisering av det alleuropeiska höjdsystemet och dess utgångsnivå definieras av NAP (Normaal Amsterdams Peil). N2000-systemets värden avviker 13–43 cm från Finlands tidigare nationella höjdsystem N60. Skillnaden beror främst på den landhöjning som skett under de senaste 40 åren: N2000-höjdvärdena bygger på landhöjningssituationen år 2000 och N60 på situationen år 1960. Det förekommer också olikheter i uträkningarna.

Havsvattenståndets medelhöjd har sjunkit i förhållande till dessa höjdsystem. Därför används det så kallade teoretiska medelvattnet (MW).

Det teoretiska medelvattnet (MW) är en prognos som gjorts för praktiska ändamål utgående från det långvariga vattenståndets medelvärden (rättare sagt väntevärden). Där har man tagit i beaktande landhöjningen samt vattenståndets långsamma höjning. På grund av dessa förändringar är det teoretiska medelvattnet inte konstant. Meteorologiska institutet bekräftar årligen höjden av det teoretiska medelvattnet för fem år framåt. I Finland används det teoretiska medelvattnet som referens då information om vattenståndet ges till allmänheten t.ex. via internet, radio och dagstidningar.

Omräkningsexempel till ett annat höjdsystem

Man har mätt vattenståndvärdet +15 cm i förhållande till det teoretiska medelvattnet i Helsingfors år 2000. Vattenståndet fås i höjdsystemet N60 på följande sätt:

• Från tabellen fås höjden -66 mm för teoretiska medelvattnet (MW2000) år 2000 i förhållande till N60-systemet i Helsingfors. MW2000-systemets nollnivå är alltså 66 mm lägre än N60-systemets nollnivå.
• Vattenståndet i N60-systemet är alltså: +15 cm – 6,6 cm = +8,4 cm.