Meddelandearkiv: 2011

Packisarna till förtret för vintersjöfarten

28.2.2011 15:13

Östersjöns isutbredning den 25 februari var 315 000 km², dvs. störst sedan den stränga vintern 1987. Under veckoslutet satte de sydliga vindarna isarna i rörelse, vilket förorsakade stora bekymmer för sjöfarten.

Bild: Ilkka Lastumäki

Bild: Ilkka Lastumäki

Meteorologiska institutet har beräknat att Östersjöns isutbredning den 25 februari var 315 000 km², dvs. störst sedan den stränga vintern 1987. Under veckoslutet satte de sydliga vindarna isarna i rörelse, vilket förorsakade stora bekymmer för sjöfarten.

De sydliga vindarna under den gångna helgen fick isarna att driva mot nordost och förorsakade mycket hård ispress. Detta försvårade fartygens framfart isynnerhet i Bottenviken, där tiotals fartyg var tvungna att vänta på isbrytarassistans. Om ett fartyg fastnar i drivande isar, finns det en risk att det driver på grund. Trafiken i Bottenviken stoppades nu delvis för att förhindra sådana tillbud.

Enligt Istjänsten på Meteorologiska institutet håller läget dock på att förbättras i samband med att vindarna avtar. Isbrytarna kan för tillfället reda upp de uppstådda köerna. I norra Bottenviken förekommer fortfarande stark ispress.

Packisarna hindrar fartygens framfart

Isvallarna och stampvallarna (bälten av sammanpackad issörja) är de som mest försvårar fartygstrafiken i isen. Starka isförstärkta fartyg klarar av att bryta nästan en meter tjock jämn is, men de klarar inte av tjocka packisfält eller stampvallar utan isbrytarassistans. Också ispress försvårar framfarten.
Isarna packas samman och bildar mest isvallar längs de yttre kanterna av havsområdena. I Östersjöområdet är den dominerande vindriktningen mellan syd och väst och detta leder till att den mesta vallbildningen sker utanför den finska kusten och i Finska vikens östra delar. På motsvarande sätt öppnas råkarna oftast längs den svenska och den estniska kusten. Packisar kan också förekomma på öppet hav, där slingrande isvallar byggs upp då isflaken trycks mot varandra. De brutna isblocken skjuts samman i högar som sträcker sig under och ovanför vattenytan.

Isen ute till havs kallas drivis eftersom den driver omkring med vindarna och strömmarna. Drivisen kan vara jämn, hopskjuten (flak som glidit ovanpå varandra) eller upptornad till vallar, och dess täckning kan vara 1-100 procent. I media kallas drivisarna ofta felaktigt för packisar, fast man med packis menar vallar i drivisen. Vallar bildas också om isen driver mot något fast hinder. Den mest typiska vallbildningen sker då drivisen pressas mot fastiskanten. På grunda vatten kan isvallarna fastna i bottnen och den delen som är ovanför vattenytan kan då bli upp till tio meter hög.

Tilläggsinformation:

Isforskare Patrick Eriksson, tfn 050 535 0712, patrick.eriksson@fmi.fi
Isläget: http://sv.ilmatieteenlaitos.fi/islaget